- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
827-828

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristensson, Folke - Kristensson, Robert - Kristian II (furste av Anhalt-Bernburg) - Kristian August (hertig av Augustenborg) - Kristian August (hertig av Augustenborg) - Kristian Vilhelm (prins av Brandenburg) - Kristian (furste av Braunschweig-Lüneburg) - Kristian (Christian el. Christiern) I (konung i Danmark, Norge och Sverige) - Kristian II (konung i Danmark och Norge)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

827

Kristensson—Kristian

828

1934, ekon, dr och doc. i företagsekonomi 1946,
föreståndare för Företagsekonomiska
forsknings-inst. sedan 1947 och prof, i företagsekonomi
1949, allt vid Handelshögsk. i Stockholm. 1934
—47 innehade K. befattningar inom handel och
industri. Bland K:s skrifter märkas ”Studier i
svenska textila industriers struktur” (1946) och
”Postorder. Företagsekonomiska studier över en
distributionsform” (1949).

Kristensson, Robert Emanuel, ingenjör,
ekonom (f. 1896 25/s), examinerades från Tekniska
högsk. 1919, diplomerades s. å. från
Handelshögsk., studerade ekonomi vid Stockholms högsk.
1924—26. K. var anställd vid Norsk kulelager
a/s 1920—-21, vid SKF i Göteborg 1921—22 och
var lärare vid Handelshögsk. 1923—25. 1935
blev K. doc. i företagsekonomi vid Norges
handelshögsk. i Bergen och prof, där 1937. Sedan
1945 är K. prof, i industriell ekonomi och
organisation vid Tekniska högsk. Bland K:s skrifter
märkas ”Industriella självkostnader och deras
beräkning” (1923), ”Industribokföringens
grunddrag” (1924), ”Huru en uppfinning exploateras”
(1931) och ”Omkostninger i bedriftsökonomisk
teori och kalkulas jon” (1936).

Kristian, furstar.

Anhalt-Bernburg. Kristian (ty. Christian)
II, furste (1568-—1630), fick 1591 befälet över
de tyska hjälptrupperna till Henrik IV, trädde
1595 i kur-pfalzisk tjänst och blev snart den
verklige ledaren för den religiöst och politiskt
radikala pfalziska rikspolitiken och en av de
inflytelserikaste personerna i Europa på den
protestantiska sidan. K. var den evang. unionens
egentlige upphovsman och blev dess fältherre;
han förde befälet i det olyckliga slaget på Vita
berget 1620. 1624 försonade sig K. med kejsaren
och ägnade sig därefter helt åt styrelsen av det
furstendöme, som han 1603 ärvt.

Augustenborg. 1) Kristian (ty., da.
Christian) August, hertig (1768—1810), svensk
tronföljare, se Karl, Sverige, prinsar 2).

2) Kristian August, den föreg:s
brorson, hertig (1798—1869), se Augustenborg, sp.
80.

Brandenburg. Kristian Vilhelm (ty.
Christian Wilhelm), prins (1587—1665), son till
kurfurst Joakim Fredrik, blev 1598 faderns
efterträdare som administratör av ärkestiftet
Magde-burg, slöt sig 1625 till Kristian IV men måste
efter dennes nederlag fly och förklarades 1628
avsatt. Efter irrfärder bl. a. till Holland,
Frankrike och Siebenbürgen tog K. sin tillflykt till
Gustav II Adolf. 27 juli 1630 infann han sig i
Magdeburg och lyckades förmå staden att sluta
förbund med svenskarna men trängdes snart i
skuggan av Falkenberg. Vid stadens fall blev
han tillfångatagen och övergick snart till
katolicismen.

Braunschweig-Lüneburg. Kristian (ty.
Christian) (1599—1626), systerson till Kristian
IV av Danmark och således kusin till Elisabet
av Pfalz, blev 1616 administratör av stiftet
Hal-berstadt, lat 1622 med till stor del av det katolska
prästerskapet utpressade pengar värva en här

för att därmed uppträda som vinterkonungens
försvarare. Varken K:s fältherreförmåga el.
hans sammanrafsade skarors krigsduglighet
be-stodo emellertid provet vid mötet med Tilly och
hans här; han blev slagen vid Höchst 1622 och
vid Stadtlohn 1623. I dansk tjänst deltog K. i
fälttågen 1625—26.

Danmark. 1) Kristian (Christian el.
Christiern) I, konung i Danmark, Norge
och Sverige (1426—81), son till greve Didrik den
lycklige av Oldenburg och på mödernesidan
härstammande från danska kungahuset. På
föranstaltande av sin morbror greve Adolf VIII av
Holstein valdes K. 1448 till konung av Danmark.
Han gifte sig 1449 med Kristofers av Bayern
änka, Dorotea, och blev stamfader till det
olden-burgska huset. K. valdes likaledes till konung i
Norge men måste kämpa med Karl Knutsson
om Sverige. Först 1457 blev Karl fördriven,
varpå K. inkallades, valdes och kröntes s. å. till
svensk konung. Sverige frigjorde sig emellertid
1464, och Karl Knutsson återkallades. K:s
försök att återerövra landet från Sten Sture d. ä.
strandade genom nederlaget på Brunkeberg 1471.
Lyckligare var K:s politik söderut, i det att
han 1460 efter Adolfs död valdes till hertig av
Sönderjylland och greve av Holstein. K. hade
att kämpa med många svårigheter i den inre
styrelsen och gentemot hansestäderna; rikets
ekonomiska förhållanden voro mycket dåliga. K. var
reslig, personligt tapper samt älskade ståt och
prakt.

2) Kristian II (1481—1559), konung i
Danmark och Norge 1513—23, i Sverige 1520
—21, son till konung Hans och sonson till K.
I. Han vistades som bam delvis i borgerliga
familjer och vann en sympati för de lägre
stånden, som följde
honom livet igenom. 1506
—12 var K.
ståthållare i Norge och blev
där bekant med den
holländska änkan
Sig-brit, som sedan var
hans rådgivarinna, och
hennes dotter Dyveke,
som blev hans
älskarinna. 1513 blev K.
konung, och med
glödande energi grep han
sig genast an med
uppgiften att öka
kungamakten och stärka

Danmarks ställning utåt: mot Sverige och
han-san. K. var g. m. Karl V:s syster Elisabet men
fortsatte sitt förhållande till Dyveke; då hon
dog 1517, förbittrade han adeln genom att låta
avrätta Torben Okse såsom skyldig till hennes
död. K. anlitade alltjämt Sigbrit som
rådgivarinna och underlät till slut helt att sammankalla
riksrådet. Då han 1520 hade erövrat Sverige,
stötte han den svenska nationen från sig genom
det s. k. Stockholms blodbad och fick
vedernamnet Kristian Tyrann. K:s inre
lagstiftning i Danmark, bl. a. ang. köpstäder och
bon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free