Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig - Krigarföreningar (frontkämpeföreningar) - Krigförande part - Krigföring - Krigsakademien - Krigsarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Krigarföreningar—Krigsarkivet
798
get, kunnat märka tydliga bakslag. Detta beror
bl. a. på uppfinnandet av helt nya förstörelsemedel
med hittills oanad slagkraft, t. ex. atombomber,
kemiska och biologiska vapen o. a. Iakttagandet
av k:s lagar försvåras f. ö. i det moderna k.
till följd av dettas totala karaktär. — För
reglerna om k. till lands är den viktigaste källan
4:e Haagkonventionen 1907 om lagar och bruk
i landkrig med tillhörande reglementen om 56 art.
Främst har man sökt skilja mellan krigförande
och icke krigförande samt att skydda k:s offer
för omänsklig behandling. Av stor betydelse äro
även reglerna om ockupation av fientligt område.
Ett försök att modernisera och utveckla dessa
gjordes av International Law Association 1928.
— För sjökrigföringen finns ingen mot
land-krigsreglementet svarande allmän reglering. För
k. till sjöss och därunder särsk. handelskriget
gälla bl. a. Parisdeklarationen 1856 samt 6:e—li:e
Haagkonventionerna 1907. Den oratificerade
Lon-dondeklarationen 1909 och Londonprotokollet
1936 äro också av visst intresse. — För
luftkrigföringen har man också länge sökt
åstadkomma allmänt omfattade regler. Särsk. var
detta fallet vid avrustningskonferenserna under
mellankrigstiden. Det enda verkligt utformade
försöket att fastställa bestämda principer på detta
område gjordes genom det på initiativ av
flottkonferensen i Washington 1922 utarbetade men
aldrig ratificerade förslag, som kallats 1923 års
Haagregler. — För förhållandet mellan
krigförande och neutrala finnas regler i 5æ och 13:0
Haagkonventionerna 1907 om neutrala makters
och personers rättigheter och plikter under land-,
resp, sjökrig. — Om sjuka och sårade under k.
finnas regler i 1864 års Genèvekonvention,
reviderad 27/7 1929, den s. k. rödakorskonventionen.
Även krigsfångars behandling är reglerad i
Ge-nèvekonventionen 27ä 1929. Om civilbefolkningens
skydd i k. äro regler utformade i
Stockholms-konventionen 8% 1948. Samtliga dessa tre
konventioner ha översatts vid konferenser i Genève;
n/s 1949 avslutades arbetet härmed. — Litt.: T.
Gihl, ”Folkrätt under k. och neutralitet” (1941);
H. G. F. Sundberg, ”K. och neutralitet” (1943).
2) (Mil.) Det militära k. syftar till att nå det
med k. avsedda målet främst genom att besegra
fiendens stridskrafter, vid ett försvarskrig att
hindra fienden att besegra egna stridskrafter
(jämväl genom anfall). På gr. av den stora
betydelse tekniken och krigsfömödenheterna ha för
den moderna krigföringen riktas denna jämväl
mot forsknings- och produktionscentra. För att
bryta ned hela folkets motståndskraft kunna de
militära operationerna riktas även mot
civilbefolkningen, landets administration,
folkförsörjningen m. m. Se vidare Totala kriget och
Ekonomisk krigföring.
Krigarföreningar
(frontkämpeför-eningar), sammanslutningar av f. d.
krigs-deltagare. Största omfattningen ha k. haft i
Tyskland. En del lokala k., som räknade sitt
ursprung från 1840-talet, bildade 1872 en trängre
sammanslutning, och 1884 grundades Deutscher
Reichskriegerverband, sedan 1898 även benämnt
Kyffhäuser. Efter 1 :a världskriget tillkommo
dessutom en mängd föreningar, ofta politiskt
färgade, för tillvaratagande av krigsdeltagarnas,
särsk. krigsinvalidernas, ekonomiska intressen. En
särställning intog det 1918 grundade Stahlhelm.
De tyska k. upplöstes 1935. De tyska k. ha
återuppstått efter 2:a världskriget med (sedan 1951)
huvudorganisationen Verbund deutscher Soldaten.
— K. finnas även i Frankrike, Storbritannien
(British Legion). Belgien och U.S.A. (American
Legion m. fl.).
Krigförande part kan enl. folkrätten endast
ett erkänt folkrättsligt subjekt vara, främst den
suveräna staten. Även upprorsmän, insurgenter,
kunna dock erkännas som k. och därmed som
ett slags folkrättssubjekt, därest de uppträda som
en statsmakt i vardande, d. v. s. ha en fast
organisation, ha förvärvat sig faktiskt herravälde
över ett visst, den lagliga regeringens makt
undandraget territorium samt iakttaga krigets lagar
och bruk. Så var t. ex. fallet med Sydstaternas
konfederation under nordamerikanska
inbördeskriget på 1860-talet, likaså med Francos regim
under spanska inbördeskriget på 1930-talet.
Understundom har kravet på territoriellt herravälde
uppgivits. Som ex. må anföras tjeckiska legionen
under 1 :a samt de Gaulles franska
motståndsre-gering under 2:a världskriget.
Krigföring, se Krig.
Krigsakademien, se Krigsskolan.
Krigsarkivet, Sveriges näst största
arkivinstitution, med uppgift att vara arkivmyndighet för
alla under Försvarsdep. lydande myndigheter
m. m., att utgöra arkivdepå för handlingar från
nämnda myndigheter samt för de arkiv och
samlingar i övrigt, vilka äro el. bli överlämnade till
K., att vara kartbibi, och att som stabsorgan
inom högkvarteret handlägga och bereda vissa
arkivärenden. Nuv. instruktion är av 1943. Chef
för K. är krigsarkivarien, som lyder direkt under
K. m:t. I egenskap av kartbibi, fungerar K.
som en rikets centrala depå för tryckta kartor.
Som stabsorgan åligger det K. bl. a. att under
krig biträda vid beredning av med operationerna
sammanhängande arkivärenden. — K. inrättades
genom k. br. 16/4 1805 och ingick då som en
byrå i den samtidigt organiserade
fältmätnings-kåren med uppgift att bl. a. förvara kartor och
vissa fältarkiv. 1873 överflyttades K. till den då
inrättade Generalstaben och blev genom kungl.
regi. 1882 arkivdepå för de lantmilitära
myndigheterna och truppförbanden. K., som 1878—1935
var förenat med krigshistoriska avd., anknöts vid
Generalstabens uppdelning 1937 till Arméstaben
och blev 1942 en självständig inst. 1938 blev K.
arkivmyndighet för flygvapnet och 1943 för
marinen. — K. erhöll 1878 lokaler i Rosenhaneska
huset på Riddarholmen i Stockholm och flyttade
1926 till militärstabsbyggnaden vid
Östermalmsgatan, dit de på skilda håll i huvudstaden
förvarade samlingarna överfördes. Under 2:a
världskriget blevo dessa åter spridda på olika depåer.
Administrationsbyggnad med expeditioner och
forskarsal samt underjordiska arkivmagasin i en
nybyggnad på Ladugårdsgärde var färdig i sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
