Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krassin, Leonid Borisovitj - Krater - Krater (kärl) - Kratersjö - Kratinos - Krats - Kraus, Joseph - Kraus, Karl - Krause, Karl - Krauss, Clemens - Krauss, Werner - Kravall - Kravatt - Kravell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Krater—Kravell
774
len häktad el. i
landsflykt. Efter
novemberrevolutionen 1917
to-gos hans tjänster i
anspråk av sovj
etrege-ringen på sådana
poster, där hans
praktiskt-ekonomiska insikter
och färdigheter kunde
komma till användning.
Han var sålunda 1918
folkkommissarie för
utrikeshandeln samt
representerade sitt land
vid flera
förhandling
ar, särsk. i handelsfrågor, bl. a. i Stockholm. 1921
förde han å rysk sida underhandlingar om och
avslöt ett ryskt-engelskt handelsavtal, 1922 var han
delegat vid Genuakonferensen, 1924 blev han
sändebud i Paris, 1925 i London.
Krater, se Vulkan.
Krater, grek., blandningskärl, bål; större, vida
och kittelliknande, med två grepar försedda kärl,
vari forntidens greker och romare blandade vinet
med vatten vid måltider och dryckeslag (se bild
26 å pl. vid Grekisk konst). Ur k. östes drycken
med smärre kärl. Kraterer voro i äldre tid av
terrakotta, senare ibland av metall.
Kratersjö, vattensamling i kratern av en
slocknad (el. vilande) vulkan.
Kratinos, grek. (lat. Cratinus), den näst efter
Aristofanes mest berömde av det gamla Atens
lustspelsförfattare (omkr. 510—423 f. Kr.). Blott
fragment äro bevarade.
Krats, vapentekn. 1) Rengöringsverktyg för
gevärskalibriga vapen, bestående av en av fina
ståltrådar tillverkad borste. — 2) På
framladd-ningsgevärens tid ett redskap för plundring,
d. v. s. borttagande ur geväret av ett icke
avskjutet skott.
Kråus, J o s e p h Martin, tysk-svensk
tonsättare (1756—-92). Han studerade först juridik vid
tyska univ. och avslutade sina studier i
Göttingen 1778. S. å. reste han till Stockholm. Här
fick han operan ”Proserpina” uppförd 1781 och
utnämndes s. å. till andre kapellmästare vid
Hovkapellet. Kellgren skrev sedan för honom
operan ”Aeneas i Kartago”, avsedd som
invig-ningsstycke för Kungl. teaterns byggnad.
Nau-manns ”Cora och Alonzo” gavs emellertid i
stället. K. reste då på
statsstipendium till
Tyskland, Italien,
F rankrike och
England för att vidare
utbilda sig, återkom
1787 och verkade
sedan som
hovkapellmästare till sin död.
”Aeneas” gavs först
1799. Kort före sin
död komponerade han
två betydande verk:
symfonien i c moll vid
Gustav III :s
bisätt
ning i april och kantaten vid konungens
begravning i maj 1792. K. efterlämnade flera
värdefulla instrumentala verk, bl. a. nio
symfonier och sju stråkkvartetter. En del
solosånger trycktes 1796. Av K:s verk finnes en rätt
fullständig samling original och avskrifter i
Uppsala univ.-bibl. — K:s kompositionsstil är i
ordets bästa mening klassisk med stor yttre
pregnans och själfullt innehåll. Han står täml.
oberörd av Haydn och Mozart; Gluck hade han
med allvar studerat men beundrade även den
italienska musiken. K. skrev även dikter,
dramatik m. m. — Litt.: Biogr. av F. S. Silverstolpe
(1833), B. Anrep-Nordin (1924) och R.
Englän-der (1943).
Kråus, Karl, österrikisk författare (1874—
1936). Han utgav från 1899 tidskr. Die Fackel,
där han skoningslöst kritiserade det offentliga
livets alla företeelser. Han utgav många
samlingar satirer, grotesker och aforismer. Hans
märkligaste skönlitterära verk är kolossaldramat
”Die letzten Tage der Menschheit” (3 bd, 1919),
där han obarmhärtigt gisslade de krafter, som
enl. honom ledde till 1 :a världskriget.
Kråu’se [-za], Karl Christian Friedrich,
tysk filosof (1781—1832), docent i Jena, senare
i Dresden och Göttingen. Viktigaste arbete: ”Das
Urbild der Menschheit” (1811). — K:s filosofi
är ett av de många samtida systemen i Schellings
anda och ansluter sig närmast till dennes
identi-tetsfilosofi. K. sökte åstadkomma en förmedling
mellan teism och panteism, vilken han gav
namnet p a n e n t e i s m; enl. denna är Gud icke
identisk med världen och står icke heller utanför
denna utan har världen inom sig. K:s
rättsfilosofi fattar den mänskliga rätten som ett utflöde
ur den gudomliga.
Kråuss, C 1 e m e n s, österrikisk dirigent och
operaledare (f. 1893). Efter studier vid
Wienkon-servatoriet gjorde han snabb karriär och har
sedan 1921 varit operachef och dirigent successivt
i Graz, Frankfurt a. M. och Wien. 1935—36
var han som Furtwänglers efterträdare dir. för
statsoperan i Berlin och blev 1937 dir. för
bayerska statsoperan i München. Han är numera tills,
m. Furtwängler dirigent för Wiener
Philharmo-niker.
Kråuss, Werner, tysk skådespelare (f.
1884). Han kom 1913 till Berlin och var där
länge anställd vid Reinhardts scener. Senare har
han framträtt på Wiens Burgtheater och
Staat-liches Schauspielhaus i Berlin. K. är en av
samtidens mest betydande skådespelare inom
karak-tärsfacket. Han har även haft stora framgångar
som filmskådespelare. Han debuterade i den
berömda tyska expressionistfilmen ”Doktor
Cali-gari”.
Krava’ll, upplopp; plur. kravaller =
gatu-oroligheter.
Krava’tt (fr. cravate, av croate, kroat-, urspr.
kroatisk soldathalsduk), herrhalsduk.
Krave’ll. 1) Krigsfartygstyp i Sverige på
1500-talet; jfr Karavel. Gustav Vasas ”Stora
krafve-len” från 1532 höll i längd 55 m, i bredd 13 m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
