Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull, släkt - Koskullskulle - Kosmas av Prag - Kosmet, Kosovo-Metohija - Kosmetik - Kosmetiska medel - Kosmisk - Kosmisk strålning, höjdstrålning, ultrastrålning, genomträngande strålning, ultragammastrålning el. Hess’sk strålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Koskullskulle—Kosmisk strålning
738
rolinska krigares dagböcker”, 6 (1912). Från en
frände till honom härstammar den nu levande
fri-herrliga ätten, som introducerades 1720. —
Anders Gustaf K. (1831—1904) studerade i
Düsseldorf och en kort tid i Paris samt målade små
genretavlor med barn- el. folklivsmotiv.
Koskullskulle, gruvsamhälle, se Gällivare och
Gällivare malmfält. — Namnet efter G. A.
Koskull, landshövding i Norrbottens län 1816—21.
Kosmas [kå’-] av Prag, tjeckisk
krönike-skrivare (d. 1125), domherre i Prag. Han skrev
en bömisk krönika från äldsta tider till 1125,
”Chronicon bohemorum”, bevarad i flera
handskrifter, bl. a. i Codex Gigas i K. bibi, i
Stockholm. K:s krönika är, ehuru partisk för
tjeckerna, av stort värde för studiet av Böhmens äldre
historia; den är senast utg. av B. Bretholz i
serien ”Monumenta Germaniæ historica” (1923).
Kosmet, K o s o v o-M e t o h i j a, autonomt
område inom Serbien, i s. ö. Jugoslavien; 10,561
km2, 727,000 inv. Huvudstad är Pristina.
Kosmetik, ett slags fast pomada i stångform
för hår och skägg.
Kosmetiska medel äro, enl. sv.
apoteksvaru-stadgan, i handeln fria varor, avsedda till ans
av hud el. hår el. till munhålans hygien. Hit
räknas av gammalt tvål, hudkräm, salvor,
hårvatten, rakvatten, ansiktsvatten, tandkräm,
munvatten ävensom smink, läppstift, puder m. m.
Kosmisk [kå’-] (grek. kosmiko’s, av ko’smos,
värld), som angår världssystemet; som försiggår
el. har sitt ursprung utom jorden och dess
atmosfär. Som kosmisk fysik sammanfattade S.
Arrhenius (”Lehrbuch der kosmischen Physik”,
1903) de fysikaliska förhållandena i universum,
omfattande astrofysik, geofysik m. m.
Kosmisk strålning, höjdstrålning, u
11-r a s t r å 1 n i n g, genomträngande
strålning,
ultragammastrål-ning el. Hess’sk strålning, en
strålning av okänt ursprung, som ger sig till
känna genom sin förmåga att jonisera gaser. Graden
av jonisation mätes av gasernas förmåga att leda
elektriciteten. Om man undersöker gasernas
elektriska ledningsförmåga vid jordytan, finner
man, att denna kraftigt minskas, om gaserna
omges av tjocka väggar av icke-radioaktiva
material, vilka skydda dem mot inverkan av
radioaktiv strålning, härrörande från radioaktiva
ämnen i jordskorpan, i havet och i atmosfären. Även
sedan all dyl. radioaktiv strålning avskärmats,
kvarstår dock en viss jonisation, vilken tillskrives
inverkan av k. (genomträngande strålning). V.
F. Hess kunde genom undersökningar i ballonger
(1911—12) visa, att luftens totala jonisation
minskas intill en höjd av ung. 1,000 m, mellan 1,000
och 2,000 m väsentligen förblir konstant men
därefter stiger, först långsamt, senare hastigt, då
man ytterligare avlägsnar sig från jordytan
(höjdstrålning), varvid intensiteten växer till
värden, som äro många gånger större än värdet
invid jordytan. Antalet per sek. i varje cm3
alstrade jonpar utgör vid 5,000 m 16, vid 7,000 m
45, och vid 9,000 m 79. E. Regener kunde visa,
att vid en höjd av 28,000 m den joniserande
NF XII — 24
Fig. 1. Spår av tung kärna i den
kosmiska primärstrålningen i en
fotografisk plåt. Kärnladdningen
har bestämts till 35 + 3. Partikeln
har passerat genom 21 plåtar och
stoppar vid e i den 22 :a plåten.
strålningens intensitet är ung. 150 ggr större än
intensiteten vid havsytan. Även mätningar av
strålningens intensitet på höga berg ha visat en
ökning med höjden. Härav kan man sluta sig
till existensen av en stark genomträngande
strålning, som uppifrån intränger i atmosfären. —
Mätningar av k:s absorption i luft, vatten och is
(glaciäris) ha utförts av bl. a. W. Kohlhörster
och R. A. Millikan. Dessa undersökningar ha
visat, att k. är inhomogen och sammansatt av
flera komponenter av olika
genomträngningsför-måga. Invid jordytan kan man särskilja en mjuk
komponent, som utgöres av elektroner, samt en
hård, genomträngande komponent, som numera
anses bestå av mesoner. Då k:s intensitet är
beroende av den ovanför observationsplatsen befintliga
luftmassan, måste man vänta, att k:s intensitet
varierar med luftens tryck. En dyl.
”barometereffekt” har också kunnat konstateras. — Frågan
om varifrån
k. härstammar
ävensom frågan
om dess natur
äro ännu
obesvarade. Kohlhörster kunde
vid mätningar i
en
glaciärspric-ka iaktta en
med stj ärntiden
periodiskt
föränderlig intensitet och drog av
sina
undersökningar slutsatsen, att k.
härstammar från
Vintergatan.
Försök att ange
stjärnor av
vissa typer som
ursprungskällor
ha ej lyckats.
Millikans o. a. [-undersökning-]
{+undersökning-+}
ar synas tyda på att k. kommer likmässigt från
alla delar av världsrymden (”kosmisk” strålning).
Tidigare ansåg man det möjligt, att k.
härstammade från jordatmosfärens övre skikt, men
denna åsikt är nu övergiven. Betr, frågan om den
mot atmosfären inträngande primära k:s natur
råder ännu osäkerhet. Vissa forskare ansågo
tidigare k. vara av vågnatur. Numera anse de
flesta forskare, att den primära k. är av
korpus-kulär natur, bestående av
snabba protoner och tyngre
atomkärnor. På
fotografiska plåtar, uppsända med
ballonger till stora höjder,
har man i den primära k.
kunnat påvisa spår av så
tunga kärnor som kalium.
I varje fall utlöser den mot
j ordatmosfären
inkommande primärstrålningen, vars
Fig. 2. Schematisk
bild av uppkomsten av
en kaskadskur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
