Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korea - Religiösa förhållanden - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Korea
692
tillåten missionsverksamhet kunde bedrivas först
fr. o. m. 1882. Antalet kristna uppskattades 1948
till över 650,000.
Historia. Tidigast i 2:a årh. f. Kr., då
kineserna började kolonisera n. v. K., kunna vi veta
något om K:s historia. 194 f. Kr. grundade en
äventyrare Wei Man ett rike C h o s e n n. och n. v.
om nuv. Söul, vilket redan 109 f. Kr. erövrades
av Kina och blev kinesisk provins. Redan i 1 :a
årh. f. Kr. bildades n. och ö. om detta område
riket Kokurye (kin. Kao-Kou-li), som
gradvis beskar det kinesiska området och 314 e. Kr.
helt uppslukade detta. Kokurye, som ett årh.
senare innehade hela n. hälften av nuv. K., höll
sig ända fram till 668. S. K. behärskades av
flera andra välden, av vilka de främsta voro
Pekche (kin. Po-tsi) på västsidan (18 f. Kr.
—660 e. Kr.) och S i 11 a (från 18 e. Kr.) på
östsidan. Dessa riken blevo under 400—500-talen
oupphörligt föremål för japanska vikingatåg.
Kinesisk kultur strömmade in i landet, särsk. sedan
buddismen där fått fotfäste, i slutet av 300-talet
i Kokurye och Pekche, i mitten av 400-talet i
Silla. Under den kinesiska Tang-dynastien blev
K. åter ett mål för Kinas erövringsbegär, och
Kokurye och Pekche togos under 600-talet men
ställdes sedan under konungen av Silla som Kinas
vasallkonung. Det enade K. under Sillahuset
ersattes 935 av riket Korge under generalen Wang
Ken och hans ättlingar och blev under deras tid
kulturellt nästan fullst. kinesiserat. På
1200-ta-let blev K. en provins i det mongoliska
världsväldet och utgångspunkt för mongolisk-kinesiska
erövringståg mot Japan (1274, 1281), men efter
mongolernas fall i Kina 1368 gick deras
övervälde förlorat även i K. 1392 grundade Ri
Seng-kyei ett nytt rike Chosen (huvudstad Söul),
som omfattade hela K., och ställde det under
den kinesiska Ming-dynastiens överhöghet. Huset
Ri regerade fram till 1910. Japans
expansions-strävan inriktade sig redan på slutet av
1500-talet mot K., och 1592 gjorde Hideyoshi ett stort
försök att erövra landet men misslyckades på
gr. av koreanernas gerillakrig och
sjöoperationer; en ny stor kampanj 1597—98 ledde till
fullständigt sammanbrott för japanerna. K. levde
härefter i fred, skyddat av Kina, och en allmän
försoffning kom alltmer att utmärka landet. Det
var därför ett värnlöst byte för det nya Japan,
när detta på allvar inriktade sig på dess
erövring. 1876 framtvang Japan genom en väpnad
aktion ett fördrag, varigenom vissa hamnar
öppnades för japansk handel och en ständig japansk
legation mottogs i Söul. Japans moderniserande
inflytande blev härigenom starkt, och det kom
till svåra inre brytningar, som 1882 och 1884
ledde till japanfientliga pöbelupplopp. Japan hade
nu hela tiden att tävla om inflytandet i Söul med
Kina, företrätt av residenten Yüan Shi-kai, och
spänningen ledde slutl. till det kinesisk-japanska
kriget 1894—95, varigenom Kina (i
Shimonoseki-freden) tvangs erkänna K:s självständighet.
Japan trodde sig nu bli allsmäktigt i landet men
stötte på en allvarlig medtävlare i Ryssland. När
japanska ledare försökte framtvinga radikala
re
former i hastigt tempo, kom det till en kris,
varigenom den koreanske konungen kastade sig helt
i Rysslands armar. Fullföljandet av det japanska
expansionsprogrammet, främst inriktat på K. och
Manchuriet, ledde till rysk-japanska kriget 1904
—05, vari K. under första tiden blev
krigsskådeplats. Genom Portsmouth-freden 1905 erkändes
Japans ”protektorat” över K., och omedelbart
upptogs under Ito Hirobumis ledning arbetet på
landets modernisering. Sedan Ito 1909 mördats
av en korean, annekterade Japan K. 1910 och
gjorde det till ”guvernementet Chosen”, som intog
en viss särställning inom det japanska imperiet.
Under det japanska herraväldet gick K.
materiellt framåt. Japan gjorde stora investeringar i
landet och utvecklade dess industri, gruvdrift och
kommunikationer. Det var dock endast japanska
företag, som drogo fördel härav. Missnöjet över
den hårdhänta japanska politiken framkallade
1919 en omfattande revoltrörelse, som kuvades
med stor stränghet. Revolutionärerna flydde
utomlands och grundade olika koreanska
kommittéer. 1944 bildades i Chung-king en provisorisk
koreansk regering under den högerorienterade
Kim Koo med Syngman Rhee som representant
i U.S.A. — Vid Kairokonferensen 1943 hade
K:s självständighet uppställts som ett av
krigs-målen, vilket bekräftades i Potsdam 1945. Efter
Japans kapitulation besatte, enl. tidigare avtal,
Sovjetunionen n. och U.S.A. s. K. med den 38:0
breddgraden som gräns. Då hade redan i Söul
upprättats en koreansk folkrepublik av
kommunisterna och med dem samarbetande grupper. Den
erkändes dock ej av den amerikanske
överbefälhavaren, general Hodge, som i stället stödde de
konservativa. Inom den ryska zonen blevo
däremot kommunisterna härskande. Vid
utrikesministermötet i Moskva i dec. 1945 beslöts, att K.
i 5 år skulle stå under kontroll av U.S.A.,
Sovjetunionen, England och Kina, vilket framkallade
skarpa protester i landet. Dessutom tillsattes en
rysk-amerikansk kommission för att åstadkomma
en demokratisk regering och förbereda de båda
zonernas sammanslagning. Kommissionen
misslyckades dock med sin uppgift. — I den s. zonen
hade U.S.A. redan 1946 upprättat provisoriska
organ, en representation och ett råd med
Syngman Rhee som ordf, och med representanter för
alla partier utom kommunisterna. Då uppgörelse
icke kunde träffas med Sovjetunionen, beslöt
U.S.A. på FN:s tillstyrkan att trots
Sovjetunionens protester organisera s. K. som en
självständig stat. I maj 1948 höllos val till en
nationalförsamling, vid vilka de konservativa grupperna
segrade. I juli antogs en konstitution, som
upprättade en representation på en kammare och i
spetsen för staten ställde en president; den förste
blev Syngman Rhee. Den nya republiken
proklamerades officiellt 15/s och erkändes av
flertalet stater, dock ej de östeuropeiska. — Kort
därefter samlades en nationalförsamling även i
den n. zonen och upprättade 12/9 den koreanska
folkrepubliken med Kim Ir Sen som statschef.
Staten erkändes av Sovjetunionen och dess
förbundna men ej av de västallierade. I mars 1949
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
