Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstsömnad el. broderi - Konstteori - Konsttorkning - Konstull - Konstvetenskap - Konstvärlden - Konståkning på skridsko - Konsul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Konstteori—K onsul
634
målares, Vadstena klosters och Skoklosters. De
av utsökt skicklighet präglade orientaliska
broderierna ha tidtals starkt påverkat de europeiska.
Italienska silkesbroderier på linne från
1500-talet, i rutsöm, dubbel utdragssöm m. m.,
vitbroderier och applikationsbroderier från samma
land och tid, franska schattersömsbroderier från
1600- och 1700-talen kunna nämnas som
impuls-givande för andra länder. Folkkonsten tog upp
broderier i stor utsträckning. Främst stå kanske
här de grekiska öarna, vidare Tjeckoslovakien,
Ryssland, Danmark och Skandinavien m. fl.
länder.
Konstteori, se Konstvetenskap.
Konsttorkning, lantbr., se Grästorkning.
Konstull, av ylle- el. halvyllelump och avfall
berett och oftast för styrkans skull med riktig
ull el. andra textilämnen uppblandat material,
som spinnes till garn, varav tillverkas billigare,
tjocka och gärna varma men ej slitstarka tyger
till beklädnadsändamål. Bäst är s h o d d y, vari
yllet är minst bearbetat förut (upprepat
stickgarn, avfall av finare garner och tyger), medan
i m u n g o ingår valkad helyllelump och i e
x-t r a k t u 11 el. alpacka halvyllelump.
Konstvetenskap, metodisk forskning ang. den
bildande konstens historia, utveckling och väsen.
Genom föremålsstudium och jämförande
stilkritiska undersökningar vill konsthistorien
utreda konstverkens art, tillkomst och betydelse.
Studiet av konstens väsen och av de olika
uppfattningarna om konstens form, innehåll,
uttryck och sätt att verka tillhör den del av k.,
som kallas konstteori. Till k. kan även
räknas konstexpertis, varvid utom
dokumentariska och stilkritiska undersökningar
även kemisk analys och röntgenfotografering
kunna vara nödvändiga. — Begynnelsen till k.
kan spåras i antiken i beskrivningar och
anno-tationer hos Pausanias, Plinius m. fl. Medeltiden
bragte icke k. mycket högre. Först under (den
senare) renässansen började man samla
konsthistoriska uppgifter, mestadels i form av
konst-närsbiografier (Vasari, van Mander, Houbraken,
Sandrart etc.). Vid 1700-talets mitt började
den teoretiska konstbetraktelsen taga fastare
former (se Estetik), och den har särsk. från
1800-talets senare del och även från detta årh.
fått en mångsidig utbildning. Konsthistorien
i egentlig mening är som särskild disciplin ett
barn av 1800-talets förra del, romantikens
tidsålder. I Sverige har den, efter
sammanfattande försök av L. Hammarsköld m. fl. samt
konstarkeologiska beskrivningar av C. G. Brunius
och arkivundersökningar av C. Eichhorn, först
från 1800-talets slut fått ett större uppsving;
under 1900-talet ha professurer i k.
(”konsthistoria med konstteori”) inrättats vid statsuniv.
och Göteborgs högsk. samt Stockholms högsk.
(två stycken genom donationer). F. n. utgivas
2 tidskr. på området: Tidskr. för k. från 1926
och Konsthistorisk tidskr. från 1932. — Litt.:
H. Tietze, ”Die Methode der Kunstgeschichte”
(1913); W. Timmling, ”Kunstgeschichte und
Kunstwissenschaft” (1923—28); H. Cornell,
”Ka-rakteriseringsproblemet i k.” (1928); R.
Josephson, ”Konstverkets födelse” (1940); G.
Pauls-son, ”Konstverkets byggnad” (1942),
”Konsthistoriens föremål” (1943).
Konstvärlden, tidskrift för modern konst, utg.
och red. av Otto G. Carlsund i Stockholm
1941—45-
Konståkning på skridsko, se Skridskoåkning.
Konsul [kå’-, plur. -ü’lar], 1) (Lat. cönsul).
Fornromersk överhetsperson, under normala
förhållanden statens högsta myndighet och enl.
romersk uppfattning innehavare av den makt, som
före republikens tid tillkommit konungen. Denna
makt begränsades dock så tillvida, som konsulerna
alltid voro två med lika myndighet och valda för
en bestämd tid, näml, ett år. Men snart gjordes
gränserna för k:s maktutövning betydligt
snävare. K. underkastades folktribunernas
inter-cession, och vissa inskränkningar gjordes i
hans domsrätt på det kriminella området.
Vidare undantogos småningom från hans
handläggning vissa göromål, ss. de uppgifter, vilka
tillföllo censorerna, och ledningen av
civilrättskipningen. Hans viktigaste befogenheter blevo
härens uppsättning och härledningen,
sammankallandet och ledningen av folkförsamlingar
samt sammankallandet av och presidiet i
senaten. Gentemot övriga ämbetsmän (med
undantag av folktribunerna och möjligen
censorerna) hade k. en högre myndighet (maior
po-testas), som medförde rätt att inställa el.
upphäva deras ämbetsåtgärder.
Konsuler valdes på comitia centuriata. Avled
en k. under ämbetsåret, erhöll ämbetet en ny
innehavare till årets slut. K. tillhörde de s. k.
kuruliska ämbetsmännen med särskilda insignier
och var utrustad med 12 liktorer, som buro
fasces. Konsulatet var urspr. förbehållet
patri-cierna, men genom lag av 367 f. Kr. bestämdes,
att den ene k. alltid skulle vara plebej. Den,
som haft en k. bland sina anor, räknades till
nobiles; det mötte stora svårigheter att utan
tillhörighet till nobiles vinna konsulatet.
Konsulatet kunde förlängas (prorogeras), men
förlängningen gällde icke inom staden Rom. I
senare tid fungerade därför konsulerna
regelmässigt efter sitt ämbetsår ett år som p r o kon s
u-1 e r. De, som beklätt konsulatet, k o n s u 1
a-r e r n a, voro inflytelserika i senaten.
Under kejsartidens första skede reducerades
konsulatets (liksom senatens) betydelse. Valet
förrättades av senaten och till slut av kejsaren.
Under Augustus blev det regel, att varje
kon-sulspar blott fungerade två mån. K. hade dock
alltid hög rang men till slut inga andra
uppgifter än representationsskyldigheter.
Konsulatet upphörde att besättas under lustinianus I.
2) Under medeltiden namn på
magistratsper-soner i vissa europeiska städer.
3) Franska statens högsta överhetspersoner
1799—1804.
4) Chef för el. tjänsteman vid konsulat. I
folkrättsligt avseende har k. i likhet med
di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
