- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
631-632

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstruktionsvattenlinje - Konstruktiv - Konstruktivism - Konstruktör - Konstrådet - Konstsilke - Konstsimning - Konstskåp - Konstslöjd - Konststen - Konstsömnad el. broderi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

631

K onstruktiv—K onstsömnad

632

konstruktionsritning uppdragna vattenlinje, till
vilken fartyget är beräknat att nedlastas.

Konstruktiv, som hör till, är nödvändig för
en konstruktion.

Konstruktivfsm, inom byggnadskonsten
benämning på de tendenser att låta byggnadens
material, konstruktion och ändamål bli
avgörande för utseendet och i sig själva utgöra hela
dekorationen, vilka kunna urskiljas hos sådana
funktionalismens föregångare som fransmannen
A. Perret, österrikaren O. Wagner och
amerikanen F. L. Wright. I skulptur och målarkonst är
k. benämning på en rörelse i den moderna ryska
konsten, som använde papper, trä, glas och
metall som material för maskinliknande konstverk.

Konstruktör, person, som konstruerar
byggnader, maskiner, fartyg o. s. v.

Konstrådet, se Statens konstråd.

Konstsilke benämnes numera rayon (se d. o.).
Konstsimning, se Simning.

Konstskåp, se Kabinettsskåp.

Konstslöjd, se Konstindustri.

Konststen, för byggnadsändamål och i
skulpturkonsten använd imitation av naturlig stenart,
t. ex. granit, porfyr, sandsten el. marmor, vanl.
framställd av sand el. krossrester av naturlig
sten och ett bindemedel, ss. kalk, cement,
vattenglas, gips el. magnesit. Ofta tillsättas även
färgämnen till bindemedlet.

Konstsömnad el. broderi kallas all
hand-arbetad prydnadssöm. Den kan uppdelas i r ä
t-linigt broderi, vars stygn följa
bottenvävens trådar, och fritt broderi. Efter
materialet talar man om silkes-, ullgarns- el.
guldbroderi samt vitbroderi, varmed menas
bomulls-och linnebroderi. — Bland rätliniga broderier
märkas korssöm, tvistsöm, rutsöm, hopdragssöm,
vävsöm, vrångsöm, olika slag av bottensömmar,
genombruten sömnad, ss. enkel utdragssöm med
sina underavd. hålsöm och stoppsöm, dubbel
utdragssöm samt utskuret el. reticella; hit hör
även sömnad på knutet nät, nätsöm eller, som
det också kallas, knytning och trädning. Utan
att räkna vävens trådar och med mönster
mestadels i fria former syr man schattersöm,
applikation el. påläggssöm, underläggssöm, skarvsöm,
kedjesöm, knutsöm, klumpsöm, skuggsöm och
rund hålsöm, medan följande sömarter
återfinnas både i den rätliniga och den fria gruppen:
plattsöm, stjälksöm, läggsöm, flätsöm, kant- el.
langettsöm, tyllträdning.

Inom så gott som vart och ett av de
uppräknade sömsätten kunna stygnen läggas på
flera olika vis; här kunna endast några av de
vanligaste sömsätten nämnas. Korssöm sys
oftast så, att två trådar korsa varann
diagonalt över ett litet antal av vävens varp- och
inslagstrådar, varvid den översta tråden läggs
åt samma håll genomgående. Den besläktade
tvistsömmen består av ett kort och ett
långt stygn och syddes förr på en väv, vars
varp- och inslagstrådar följas parvis, s. k.
tvist-väv. Med rutsöm sys, vanl. på lärft, mönster,
bestående av små rutor, omramade med fyra

stygn. Liknande är hopdragssömmen
men med hårdare åtdragna trådar och på
glesare lärft. I vävsöm smyges mönstertråden
av färgat ullgarn el. silke in längs en tråd i
bottenväven, efter samma princip som en vävd
inplockning i lärft. Vrångsöm sys, som
namnet anger, från avigsidan och kan vara av
olika slag. Bottnar el. bottensöm kallar
man små utfyllnader i barockblommor och
ornament, vilka dels kunna sys som läggsöm,
knutsöm o. a., dels med hopdragning eller t. o. m.
utdragning av tygets trådar. Enkel är u
t-dragssömmen, när vissa av lärftets
trådar dragas ut i ena riktningen, t. ex.
inslags-trådarna, dubbel, då även varptrådar dragas
ut. Så kan ett rutnät uppstå, som stärkes
medelst sömnad, varefter ett mönster sys in i det
sålunda erhållna nätet. Till enkel utdragssöm
höra h å 1 s ö m och stoppsöm el.
stopphål s ö m. Rätlinig p 1 a 11 s ö m hör med sina
inrutbara mönster, utförda i glänsande linne,
till de förnämsta vitbroderierna. Rätlinig
s t j ä 1 k s ö m fyller en yta med ullgarn genom
att röra sig i diagonal riktning uppåt, med ett
lodrätt stygn på rätsidan, motsvarat av en
kortare diagonal tråd på avigsidan. Flätsöm sys
vanl. gles och förstärkes ofta med längsgående
stygn, då effekten blir en något upphöjd rutsöm.

Vanligast bland fria broderier äro
plattsömmen, som fyller ornamentytor medelst
trådar, tätt lagda från den ena konturen till den
motsatta, och den besläktade
schattersöm-men. Båda åtföljas oftast av stjälksöm för
konturer och smalare partier, stundom av
kedjesöm o. a. I likhet med plattsöm sys
klumpsöm, sedan mönsterpartiet i fråga först fyllts
ut med stygn, som ge relief åt broderiet.
Klumpsömmen hör till vitbroderierna och åtföljes ofta
av rund h å 1 s ö m, vilken ter sig som runda
hål med kastsöm i kanten. Påläggssöm
el. applikation består av en ornering,
ut-klippt företrädesvis i kläde el. vadmal och fäst
vid ett liknande tyg av annan färg. En variant
är underläggssömmen, i vilken
ornamentet skäres ut och ersättes med ett underlagt
tyg i annan färg. I skarvsöm
sammanfogas till en helhet lappar i harmonierande
färger, gärna med en smal remsa tyg som
mellanvägg. Läggsöm brukas för att med tunn
tråd sy ned en tjockare konturtråd, t. ex. i
på-läggssömmen; den kan även bilda ytor. Att på
tyll träda mönster kallas tyllträdning;
denna imiterar 1700-talets sydda och knypplade
tyllspetsar.

Broderikonsten nådde under senantiken hög
grad av fulländning. Kyrkoskrudar tillverkades
under medeltiden i klostren i Europa. Bland
dessa voro de engelska — opus anglicanum —
på 1200- och 1300-talen ryktbara. Den stora
mängd av kyrkliga broderier, som blivit
bevarad enbart i Sverige, vittnar dels om en kraftig
import, dels om de inhemska textilanstalternas
höga standard. Man kan särskilja alstren av
olika svenska ”pärlstickarateljéer”, ss. Albert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free