Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollegium - Kollekt - Kollektion - Kollektiv - Kollektivart - Kollektivavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Kollekt—Kollektivavtal
500
1613 fick kollegial organisation. Genom 1634 års
R. F. ordnades riksstyrelsen, då fem rikskollegier
inrättades, Svea hovrätt, Krigsrådet el.
Krigskollegium, Amiralitetet el. Amiralitetskollegium,
Kansliet el. Kanslikollegium och
Räkningekam-maren el. Kammarkollegium, vart och ett med en
av de fem höga riksämbetsmännen, riksdrotsen,
riksmarsken, riksamiralen, rikskanslern och
riks-skattmästaren, som chef och riksråd som
bisit-tare. Kanslikollegium fick snart en ställning
framför de övriga. Ur Kammarkollegium
utbrö-tos 1637 Generalbergsamtet, sedan benämnt
Bergskollegium, 1651 Kommerskollegium, 1680
Statskontoret och 1695 Kammarrevisionen, sedan
benämnd Kammarrätten. Dessa ämbetsverk
organiserades som k. med en president som chef.
Efter någon tid kommo alla övriga k. att bli
Kanslikollegium underordnade ämbetsverk. Som
k. räknades i 1809 års R. F. icke Svea hovrätt,
som då uteslutande blivit en domstol.
Amiralitetskollegium upplöstes 1791 men ersattes 1803 av
Förvaltningen av sjöärendena, som 1877
ombil-dades till Marinförvaltningen. Kanslikollegium
upplöstes 1801 men fick en motsvarighet i K.
m:ts kansli. Sundhetskollegium inrättades 1813;
det blev ej likställt med de andra k. och
ombil-dades 1877 till Medicinalstyrelsen. Bergskollegium
uppgick 1858 i Kommerskollegium.
Krigskollegium ombildades 1865 till Arméförvaltningen.
Enl. 1809 års R. F. skola presidenterna i
rikets k. el. i de i dessas ställe inrättade verk,
Kammarkollegium, Kommerskollegium,
Kammarrätten, Statskontoret, Arméförvaltningen och
Marinförvaltningen, och det äldsta rådet i dem
vara bisittare i Riksrätten.
Reduktionskollegium inrättades 1655, men det likställdes ej med
de andra k. och upplöstes 1687. I Sverige äro
domstolar, magistrater, kommunala myndigheter,
domkapitel, konsistorier och fakulteter vid univ.,
högskolornas lärarråd och läroverkskollegierna
kollegialt organiserade. — Litt.: A. B. Carlsson,
”Den svenska centralförvaltningen 1521—1809”
(1913); E. Fahlbeck, ”Riksrättsinstitutet i 1809
års författning” (1924).
2) Under medeltiden studielokal el.
student-och lärarhärbärgen vid univ., t. ex. C o 11 e g i u m
upsaliense (resp, scarense och 1 i n c
o-p e n s e) i Paris. Vid åtskilliga univ. finnas
ännu dylika, t. ex. Valkendorffs k. för studenter
i Köpenhamn.
3) Föreläsningskurs el. skriven sammanfattning
därav.
4) Läroverkskollegium, se d. o.
Kolle’kt (av lat. collèctas, insamling). 1)
Kyrklig benämning på bönen före läsningen av
episteltexten vid högmässan. — 2) Insamling av bidrag,
särskilt vid de offentliga gudstjänsterna. De
första kristna gjorde sammanskott vid
gudstjänsterna för församlingens fattiga och sjuka samt
för församlingslärarna, senare också för inköp
av bröd och vin till nattvarden. Kyrkofäderna
omtala även insamling till kyrkobyggnader.
Kol-lektbruket har bibehållits i den protestantiska
kyrkan. 1571 års svenska kyrkoordning påbjuder,
att under gudstjänsten medel skola insamlas för
de fattigas räkning. Vanl. skedde detta genom
hå vgång (kringbärande av håven), men efter
prästeståndets vid riksdagen 1815 uttalade
ogillande ersattes håven med en skål vid k^rkodörren.
Mångenstädes har dock den gamla seden
återupptagits, särskilt på högtidsdagar.
Kollektion, samling.
Kollektiv [el. kå’-], som omfattar flera av
samma slag, gemensam. — Gramm., singulart ord,
som betecknar ett flertal personer el. föremål,
t. ex. folk, kortlek, prästerskap.
Kollektivart, i modern växtsystematik
använt begrepp för sammanfattning till en enhet
av med varandra väsentligen överensstämmande,
men från varandra skilda, konstanta småarter
(elementararter), t. ex. inom släktena Draba,
Alchemilla och Taraxacum. Flera av Linnés
växtarter äro k.
Kollektivavtal kallas skriftligt upprättat
avtal mellan arbetsgivare el. förening av
arbetsgivare och fackförening el. annan liknande
förening av arbetare om villkor, som skola lända
till efterrättelse för anställning av arbetare, el.
om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och
arbetare (lag 22/« 1928). På arbetarsidan måste
k. alltså alltid uppbäras av en förening, medan
på arbetsgivarsidan partsställning utom av
förening kan intagas även av enskilda. Med arbetare
förstås ej blott kroppsarbetare utan arbetstagare
över huvud. Part på arbetsgivarsidan kan vara
även stat, kommun el. annan menighet. Betr,
tjänstemän, som äro underkastade
ämbetsmanna-ansvar, anses dock en reglering genom k. icke
möjlig, åtm. i fråga om andra villkor än sådana
av rent ekonomisk innebörd.
K. är ett s. k. ramavtal el. n 0 r m a v t a 1.
Det reglerar innehållet i de enskilda
arbetsavtalen och anger sålunda de villkor i fråga om lön,
arbetstid o. s. v., som skola gälla för av
detsamma berörda arbetare vid anställning hos en av k.
bunden arbetsgivare. Man talar här om k:s
normerande funktion. Därutöver innehåller
k. regelmässigt bestämmelser om avtalets
giltighetstid, form och tid för uppsägning,
behandlingen av uppkomna tvister o. s. v. Ett av en
förening slutet k. är bindande ej blott för
föreningen som sådan utan också för dennas enskilda
medl. och ev. underorganisationer. — K:s andra
huvudsakliga uppgift är dess s. k. f r e d s f u n
k-t i o n, d. v. s. dess uppgift att under avtalets
giltighetstid trygga arbetsfreden mot störningar
på gr. av tvister rörande förhållanden, som
reglerats i avtalet (rättstvister). Hithörande regler
stadga förbud mot strejk, lockout, blockad,
bojkott el. annan därmed jämförlig stridsåtgärd som
påtryckningsmedel i tvister om avtalets giltighet,
bestånd el. rätta innebörd el. i tvister, huruvida
visst förfarande strider mot avtalet el. mot lagen
om k. Däremot utgör k. icke något hinder mot
att under avtalstiden vidta stridsåtgärder för att
slita s. k. intressetvister (t. ex. tvist om lön för
ett i avtalet icke prissatt arbete). Såväl
arbetsgivare som arbetare i Sverige ha motsatt sig ett
allmänt förbud mot sympatiåtgärder. Dyl.
åtgärder äro också enl. lagen i princip tillåtna. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
