Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koblenz, Coblenz - Kobolt - Koboltblomma - Koboltblått - Koboltfärger - Koboltglans, kobaltin el. kobaltit - Koboltgrönt - Koboltprov - Koborgs hus - Kobra, cobra - Kobresia el. cobresia, sävstarr - Kobrygga - Koburg, Coburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Kobolt—Koburg
464
Under 1800-talet utbyggdes K. till en stark
fästning och utgjorde jämte det på h. Rh en-stranden
liggande Ehrenbreitstein (se d. o.) ett av de
brohuvuden, som skyddade Rhen-övergångarna. Enl.
Versaillestraktaten 1919 demolerades det. Staden
hölls 1919—23 besatt av amerikanska och 1923
—29 av franska trupper. 1875 var dess
folkmängd 29,290, 1939 91,908. K., som har sin
största betydelse som kommunikationscentrum —
led under 2:a världskrigets slutskede mycket
svåra skador. Mer än bostadsbeståndet
förstördes, likaså bl. a. Tyska ordens hus från 1216
m. m. —• K. har pappers-, sko-, lervaru- och
nj utningsmedelsindustri samt är centrum för
vinodling och vinhandel. Natursköna omgivningar.
Kobolt, [el. kå’-], ett metalliskt grundämne,
som fått namn efter de förr ”kobold” el. ”kobolt”
(av ty. Kobold, hustomte, nisse, gruvtomte,
bergtroll) kallade mineral, ur vilka metallen
("kobolt-regulus”, ”speise”) i vissa fall (ur ”färgkobolt”,
t. ex. speiskobolt och koboltglans) erhölls.
Svensken G. Brandt visade 1739, att k. var en särskild
metall. I mineralriket träffas k. blott täml. sällan
i större mängder. Viktiga koboltmalmsmineral äro
koboltglans, linneit, speiskobolt, koboltarsenikkis
(med glaukodot), kobolthaltig magnet- och
sva-velkis och dessutom t. ex. asbolan, en kobolthaltig
manganockra. Nickel åtföljes vanl. av k. De
största fyndigheterna finnas i Belgiska Kongo,
Nord-Rhodesia, Canada och Burma. Metallisk k.
har fått användning som legeringsbeståndsdel i
högvärdiga verktygsstål, för de högsta
kvaliteterna 5—10 %, som bindemedel i hårdmetaller och
som blå färg i porslinsglasyr; radioisotopen Co60
användes bl. a. vid strålbehandling.
I kemiskt hänseende står k. järn och nickel
mycket nära. K:s kemiska tecken är Co,
atomvikt 58,94, atomnummer 28, smpt 1,490°, spec. v.
8,83. Metallen framställes genom reduktion av
oxiden med kol, är liksom järn magnetisk,
an-gripes däremot ej av luft el. vatten. Svavelsyra
och saltsyra angripa k. endast något, utspädd
salpetersyra löser den däremot under bildning av
koboltnitrat. — Med syre ger k. två oxider,
ko-boltoxidul, CoO, och koboltoxid,
Co2O3. Den förra är ett grågrönt till brunt
pulver, den senare ett brunt till brunsvart pulver.
K. är tvåvärdig i sina viktigaste salter. I
lösning äro salterna röda, i vattenfritt tillstånd
violetta till blå. De användas huvudsaki. till
framställning av koboltfärger. Den komplexa
föreningen natriumkoboltnitrit, Na3Co
(NO2)6, nyttjas i analysen för påvisande av
kaliumjoner, med vilka den bildar en gul, i vatten
svårlöslig fällning. K3Co(NO2)6. Vid
sammansmältning med glas el. borax ge alla
koboltföreningar en intensivt blå färg.
Koboltblomma, se Erytrin.
Koboltblått, se Koboltfärger.
Koboltfärger. Viktigast är smalt el.
koboltglas, vackert blått kaliumkoboltsilikat, som fås
genom sammansmältning av glasflisor med
koboltoxid. Den begagnas till blå emalj och blå
målarfärg samt utmärker sig för stor
beständighet. Koboltblått, koboltultramarin
el. Thénards blått är en blå olje- och
vattenfärg, som fås genom att man glödgar en
blandning av aluminiumhydroxid och koboltfosfat.
— Koboltgrönt, Rinmans grönt, en
beständig målarfärg, fås genom blandning och
glödgning av koboltfosfat el. -arseniat och
zinkoxid.
Koboltglans, k o b a 11 i n el. kobaltit,
ett reguljärt kristalliserande mineral av kobolt,
svavel och arsenik, CoSAs. K. är rödaktigt
silvervit med stark metallglans, har god klyvbarhet
efter kubytorna, gråsvart streck, hårdheten 5,5
och spec. v. 6—6,8. K. är ett av de rikaste
ko-boltmalmsmineralen.
Koboltgrönt, se Koboltfärger.
Koboltprov, ett sätt att påvisa transpiration
hos blad. Lägges filtrerpapper, som genomdränkts
med koboltklorur och torkats väl, på ett blad
mellan två glasskivor, övergår papperets blå färg
till röd, där transpiration försiggår. Tages
hänsyn till temp. och kutikulatranspirationens
relativa storlek, kan man så sluta sig till
klyvöppningarnas öppningsgrad.
Koborgs hus, fäste i Ovikens sn i Jämtland.
Kobra [kå’-], c o b r a, zool., se
Glasögon-ormsläktet.
Kobrèsia el. c o b r é s i a, s ä v s t a r r, ett
halvgrässläkte; står starrsläktet nära. På
Sveriges högfjäll finnas sällsynt två lågvuxna arter,
C. caricina och C. (el. Elyna) scirpina.
Kobrygga, på fartyg del av däck el.
överbyggnad, varpå båtar, reservrundhult m. m. äro
placerade.
Koburg [kä’bork], C o b u r g, stad i
nordligaste Bayern, vackert belägen vid Mains biflod
Itz; c:a 50,000 inv. Den högt belägna borgen,
Feste Koburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
