Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knutstorp (Malmöhus län) - Knuttimring - Knylhavre, knölhavre - Knyphausen, Dodo von - Knyppling - Knysnaskog - Knytling - Knytlnigasagan - Knytnävskamp - Knä - Knäck - Knäled - Knäppare, knäpparefamiljen, knäpparebaggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Knuttimring—Knäppare
456
Knutstorp i Skåne.
tillhörde hans släkt till 1663, därefter ätterna
Tott och Ankarstierna. Från 1771 tillhör det
grevliga ätten Wachtmeister.
Knuttimring, se Knut.
Knylhavre, knölhavre, se Havre.
Kny’phausen [-håuzan], Do do von,
riks-friherre till Innhausen och Knyphausen,
militär (1583—1636). Han tjänade i olika
protestantiska arméer, anställdes 1629 i svensk
tjänst som generalmajor och deltog i
Gustav Adolfs tyska fälttåg. I mars 1631 blev
han trots hjältemodigt försvar tillfångatagen
av Tilly i Neubrandenburg men utväxlades
efter någon tid. Vid Lützen (6 nov. 1632)
anförde han andra träffen i mitten och bidrog
väsentligt till segern. K. blev 1633 fältmarskalk,
förde jämte hertig Georg av Lüneburg befälet
i nordvästra Tyskland, där de vid Oldendorf
besegrade de kejserlige i juni s. å. Efter en
fruktlös belägring av Hildesheim vintern 1633—34
lämnade han tjänsten, återinträdde 1635 och
uppsatte en armé. I spetsen för denna stupade han
vid Haselünne.
Knyppling av spetsar sker medelst knyppel-
Knyppeldyna.
pinnar och knappnålar på en knyppeldyna. Varje
tråd (till fina bredare spetsar användes ofta flera
hundra trådar) är upprullad på en särskild
knyppelpinne. Knyppelpinnarna äro av trä;
knyppeldynan består av en träcylinder,
vridbar, beklädd med stoppning och till större
delen nedsänkt i en dyna el. i en öppen låda.
K. sker i allm. på mönster, ritat och utstucket på
kartong, vilket fästes omkring cylindern. I
mönstrets hål instickas nålar, och vid dem fästas
trådarna, varefter k. verkställes genom att
pinnarna omkastas i bestämda s. k. slag. I Skåne och
Dalarne brukas vanl. icke något på cylindern
fäst mönster. — K. anses ha uppfunnits i
början av 1500-talet i n. Italien. Medelst
knyppelmaskiner imiteras numera knypplade arbeten.
Knysnaskog, varmtempererad—subtropisk
regnskog vid Kaplandets sydkust från
Outeni-quabergen i v. till Zitzikamma i ö. K. är utbredd
på bergsluttningarna och bildar ett smalt, högst
några få mil brett bälte nära kusten. Den är
betingad av varma somrar, milda vintrar och
en över hela året jämnt fördelad nederbörd, som
närmar sig el. överstiger 1,000 mm om året.
Knytling, Herniäria gla’bra, se Nejlikväxter.
Knytlingasagan, isländsk saga, som behandlar
Danmarks historia från senare delen av 900-talet
till 1187. Sagan är skriven under något av
årtiondena närmast efter 1250. Dess berättelse om
Knut den helige är en självständig saga, och för
skildringen av tiden omkr. 1140—87 har
författaren använt ett historieverk, som även begagnats
av Saxo. Denna för K. och Saxo gemensamma,
nu förlorade urskrift låter sig i vissa partier
rekonstruera och är en ytterligt värdefull källa
för Danmarks historia. Senaste uppl. är ”Sqgur
Danakonunga”, utg. av C. af Petersens och E.
Olson (1919—25). — Litt.: C. Weibull, ”Saxo”
(1915)-
Knytnävskamp, se Boxning, sp. 666.
Knä (lat. ge’nu). 1) (Anat.) Se knäled.
2) (Skpsb.) Krumtimmer el. fasonjärn av
vinkelform, använt såsom förbindning mellan vissa
byggnadsdelar i ett fartyg. Då k. är av trä,
kallas den till fartygssidan fästa delen bål och
den andra gren; i fråga om järnknä användas i
stället benämningarna lägg och tå. K., anbragt
i vertikalled, kallas häng- el. hangareknä, i
horisontalled vinkelknä och i sned riktning snedknä.
Knäck, sötsak av sirap och socker, vanl.
tillsatt med grädde, litet smör och hackad mandel.
Ingredienserna kokas, tills massan stelnar i kallt
vatten; den öses upp i små pappersformar för att
kallna och stelna.
Knäled, articulätio ge’nu, ledgången mellan
låret och underbenet. I k. ingå tre ben, lårbenet,
skenbenet och knäskålen. K. är praktiskt taget
en gångjärnsled, där ledhuvudet bildas av
ledknölarna på lårbenet samt ledpannan av
skenbenets ledytor, på vilka äro fästa tvenne
ringfor-miga skivor av brosk, de s. k. meniskerna.
Sammanhållningen av benändarna i leden sker utom
genom ledkapseln av de inne i leden befintliga
kor sbanden (ligamenta cruciata).
Knäppare, knäpparefamiljen, knäp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
