Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klippboningar - Klippdassar - Klippduva - Klipper, klipperskepp - Klippfisk - Klippfågel - Klippgravar - Klippgrävlingar, klippsovare el. klippdassar - Klipphöna el. klippfågel - Klippiga bergen - Klipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Klippdassar—Klipping
408
Nordenskiöld, ”Ruiner af klippboningar i Mesa
Verde’s canons” (1893).
Klippdassar, zool., se Klippgrävlingar.
Klippduva, se Duvsläktet.
Klipper, klipperskepp, en på 1800-talet
utbildad typ av handelsfartyg med skarpa
skepps-linjer, hög rigg och stor segelarea, varigenom
betydande fart ernåddes. Från 1843 byggdes i
Amerika, från 1850-talet även i England,
snabb-seglande skonare och briggar, benämnda clippers,
klipperfartyg, använda i opiumtraden på Kina
samt såsom kapare och slavhandlarfartyg. Omkr.
1880 upphörde byggandet av k.
Klippfisk, fiskvara, som genom saltning och
torkning beredes av torskfiskar, huvudsaki. torsk.
Urspr. skedde torkningen på klippor; därav
namnet. Nu sker torkningen i vissa länder även på
konstgjord väg. Jfr Torskfiske.
Klippfågel, se Klipphöna.
Klippgravar äro särskilt att nämna från
Egypten, Persien, Syrien, Palestina, Mindre Asien.
Cypern, Grekland med Kreta, Malta, från
mellersta och s. Italien (betydande äro
etruskergra-varna) med Sardinien och Sicilien samt
Pyrene-iska halvön med Balearerna.
Klippgrävlingar, klippsovare el.
klippdassar, Hyracoidea, en ordning av klassen
däggdjur. I systematiskt hänseende är den
hovdjuren närstående. Hithörande
former äro av
en kanins
storlek, med
jämförelsevis stort,
klumpigt huvud,
kluven överläpp,
korta öron och
kort svans;
framfötterna ha
fyra,
bakfötter-na tre tår,
förenade med hud
och försedda
med
hovliknan-de naglar. På
ryggen finnes
en naken fläck,
där en
hudkörtel mynnar. K.
förekomma i
bergstrakter i Afrika och v. Asien och leva
av växtföda. De fåtaliga arterna tillhöra ett
enda huvudsläkte, Procavia (Hyrax). I Etiopien
finnes den gråspräckliga aschkokon, P.
abes-sinica, 45 cm lång, vilken med stor skicklighet
klättrar t. o. m. på lodräta klippväggar. De
afrikanska trädgrävlingarna, arter av
släktet Dendrohyrax, leva i urskogens träd.
Klipphöna el. k 1 i p p f å g e 1, Rupi’cola
rupi’-cola, en egendomlig fågel av ordn. tättingar. Den
utmärkes bl. a. av hög, kraftig näbb, kraftiga
fötter och yvig fjäderdräkt, som på huvudet
bildar en bred kam. Hannen, som blir 30 cm
lång, är orangeröd, den vida mindre honan är
brun. K. hör hemma i Guayana och n.
Brasi
Sydafrikansk klippgrävling,
Procavia capensis.
lien. Hannen är bekant för sin egendomliga
par-ningslek. K. hålles stundom tam.
Klippiga bergen, Rocky Mountains, ö. delen
av Kordillererna i U.S.A. och Canada. I U.S.A.
höja de sig i s. brant över prärierna, n. därom
gå ö. om huvudkedjan lägre förberg. K.
övergå inåt i Colorados, Great basins och Columbias
platåer och äro uppdelade i större el. mindre
block och kedjor med mellanliggande, ofta
stäpp-el. ökenartade högslätter. Från U.S.A. fortsätta
kedjorna in i Canada. Endast i de n. delarna
finnas större glaciärer och snöfält.
Karakteristisk för K. är växlingen av kala klippväggar,
branta raviner och kanjoner samt väldiga
blockhav, som inhölja bergens sidor och toppar. Särsk.
i staten Colorado reser sig en storslagen
fjällvärld med snöklädda toppar, bl. a. Blanca Peak
(4,410 m), K:s högsta punkt. I synnerhet s. om
canad. gränsen uppträda kittelliknande sänkor,
s. k. ”parks”. Här ha tertiärtidens vulkaner
kvarlämnat vidsträckta lavatäcken, ofta med
säregna erosionsformer. Det mest kända bland
lavaområdena är den berömda Yellowstone national
park med världens största gej serområde. Ett
bekant centrum för turisttrafiken i canad. K. är
Banff-”parken” vid Banff i prov. Alberta. Se
bild vid British Columbia, Colorado och Idaho.
Klipping, mynt av 3-, 4- (oftast) el. mångkantig
form, präglat av stamp med motsv. form. Till
k. höra sålunda eg. ej mynt, slagna med rund
stamp på fyrkantig platta, men dessa kallas oftast
k., så bl. a. Kristian H:s mynt 1519—23 och
Gustav Vasas 1521—23, slagna med runda
stampar på fyrkantiga plansar av mindre storlek än
stamparna. K. präglades i Sverige och Danmark
under 1500- och 1600-talen av guld och silver,
i Sverige även av koppar; de äldsta svenska
kopparmynten, präglade 1624—27, voro tillika de
sista k. i Sverige. K. utgåvos ofta under tider,
som krävde stor skyndsamhet vid präglingen och
då därför det mera tidskrävande förfaringssättet
med runda plansar gärna undveks, ss. i både
Sverige och Danmark under Johan III:s
mynt-för sämringsperioder och 1677 av danskarna i
det av svenskarna belägrade Kristiansand. Särsk.
berömda äro de s. k. blodsklippingarna, som 1568
utgåvos i Vadstena av de mot Erik XIV
revolterande hertigarna Johan och Karl och präglades
av silver, som av konungen lämnats i bot åt
släktingarna till de under Sturemorden omkomna her-
Hertigarna Johans och Karls klipping, slagen i
Vadstena 1568.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
