Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klenät, klena - Kleobis och Biton - Kleobulos - Kleomedes - Kleomenes - Kleon - Kleopatra - Kleopatras nålar - Klepsydra - Kleptomani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Klenat—Kleptomani
388
Klenät, klena (da. klejne, av ty. Kleinod, eg.
litet ting). Av grädde, ägg, mjöl och smör göres
en deg, som kavlas ut tunt, sporras i strimlor
och kokas i flottyr. Brukas särskilt i Sydsverige
och mest vid jul el. andra högtider.
Kle’obis och B i’t o n, enligt sägnen söner till
Kydippe, den argiviska Heras prästinna. Då
denna vid den stora Herafesten skulle på vagn
färdas till det ung. 8 km från Argos belägna
templet men dragdjuren ej voro tillstädes, spände sig
hennes båda söner för vagnen. Deras moder
bönföll hos gudinnan, att de till belöning måtte
få det bästa, som kan falla på en människas
lott, och då ynglingarna lade sig till vila i
templet, insomnade de för att ej mera uppvakna.
Deras statyer voro uppställda i Delfi.
Kleo’bulos (lat. Cleobülus), en av Greklands
sju vise, från Lindos på Rhodos, omkr. 6oo f. Kr.
Han skall ha författat ett stort antal gåtor och
epigram.
Kleomédes, grekisk astronom och filosof av
den stoiska skolan, levde i slutet av i :a årh.
e. Kr. Han gav i sitt arbete ”Kyklike theoria
meteoron” en för sin tid värdefull framställning
av astronomien och kosmologien. Han anförde
där bl. a. geometriska bevis för jordens
klotform.
Kleo’menes (grek. Kleome’nes, lat.
Cleo’me-nes), konungar i Sparta. De båda mest
betydande äro: i) K. I (d. omkr. 488 f. Kr.). Blev
konung omkr. 520 f. Kr., drev en energisk
utrikespolitik och sökte vidga Spartas maktområde.
Därför företog han ett fälttåg mot Aten och
fördrev tyrannen Hippias (510 f. Kr.). K.
besegrade Spartas gamla fiende Argos i ett blodigt
slag. Hans hänsynslöshet vållade, att han 491
blev fördriven. — 2) K. III (d. 219 f. Kr.),
son till Leonidas II, regerade 235—221 f. Kr.
Hans gemål, Agiatis, som förut varit förmäld
med Agis IV, säges ha vunnit honom för de
reformplaner, som Agis själv ej lyckats genomföra.
I krig med Akaj iska förbundet vann K.
framgång och anseende, drog 227 med sina trupper
till Sparta och gjorde en statskupp. Eforerna
avskaffades, jordegendomen, som samlats på få
händer, fördelades på ett stort antal medborgare.
Av Akaj iska förbundets ledare Aratos och den
makedoniske konungen Antigonos Doson
besegrades K. vid Sellasia (221 f. Kr.). K. dog som
landsflykting i Egypten. Plutarchos har skildrat
hans liv i en av sina biografier.
Kle’on, atensk folkledare (d. 422 f. Kr.), urspr.
garvare. K. framstår som typen för en
hänsynslös demagog, särskilt på grund av Aristofanes’
karikerande skildring av honom i komedien
”Riddarna”. K:s duglighet var dock oförneklig. Han
framträdde som häftig motståndare till Perikles.
Efter dennes död 429 f. Kr. blev K. den
ledande. Han genomdrev det sedermera mildrade
beslutet att låta alla män i det avfallna men 427
återerövrade Mytilene springa över klingan. Då
en spartansk avd. inneslutits på ön Sfakteria vid
Pylos (425), genomdrev K. förkastandet av
Spartas fredsanbud och tillfångatog med hjälp av
fältherren Demosthenes de inneslutna. Offensiven
i Beotien 424 misslyckades genom nederlaget vid
Delion, och K. stupade två år senare vid
Amfi-polis under ett fälttåg mot Brasidas i Trakien.
Kleo’patra (lat. Cleo’patra), egyptisk drottning
(69 el. 68—30 f. Kr.), dotter av Ptolemaios XI
Auletes. Genom dennes testamente insattes hon,
17 år gammal, till medregent med sin broder
Ptolemaios Dionysos. Fördriven av ministern
Potheinos, samlade K. en här för att göra sina
anspråk gällande. Då Caesar anlände till
Egypten efter segern vid Farsalos, bestämde han, att
regeringen skulle föras av båda syskonen
gemensamt, men konungens anhängare framkallade en
resning i
Alexan-dria. Caesar
belägrades i det kungliga
palatset men
befriades av trupper
från Syrien. K:s
medregent,
konungen, drunknade
under dessa strider.
Caesars
kärleksförbindelse med K.
gav i hans hand
Egypten. K. födde
Caesar en son, Caesarion. Hon levde i Rom under
Caesars sista år men återvände till Egypten, sedan
han mördats (44 f. Kr.). År 41 sammanträffade
hon med Antonius (se d. o.) i Tarsos. Även han
blev K:s älskare, residerade i Alexandria som
K:s gemål, gav K. titeln ”konungarnas drottning”
och utrustade sina barn med K. med
fursten-dömen på Romerska rikets bekostnad.
Brytningen med Octavianus blev nu oundviklig. Efter
slaget vid Actium (31) flydde K. med sin
”prinsgemål” till Alexandria, där hon följ, år föll i
Octavianus’ händer. För att ej behöva figurera
i dennes triumftåg begick hon självmord, som
det berättas genom att låta bita sig av en orm.
Hennes son med Caesar och äldste son med
Antonius dödades, men två söner och en dotter
upptogos i Octavianus’ familj. K. var en
intelligent och energisk kvinna, vilken med de medel,
som stodo henne till buds, mot Roms
överväldigande makt sökte trygga sin tron och sin dynasti.
— Litt: F. Mainzer, ”Der Kampf um Caesars
Erbe” (1934; sv. övers. 1941).
Kleopatras nålar kallas två obelisker, vilka,
urspr. härstammande från 1500-talet f. Kr., redan
under romersk tid från Heliopolis flyttats till
Alexandria och sedan därifrån som gåvor
bortförts, den ena till England, där den sedan 1878
pryder Thames Embankment i London, den
andra till U.S.A., där den nu står vid Metropolitan
Museum, New York.
Klepsy’dra, se Vattenur.
Kleptomani (av grek. kle’ptein, stjäla, och
mani’a, vansinne), sjuklig drift att stjäla. Hos
kleptomanen är driften att stjäla oftast
oemotståndlig och förorsakar högsta oro och
ångest, om den ej blir tillfredsställd.
Stöldbegäret är ofta riktat endast på ett visst slag av
föremål. Somliga tillägna sig endast böcker,
andra underplagg el. dyl. I senare fall är k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
