Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klaver - Klaverutdrag - Klaviatur - Klavicymbal, Klavicytherium - Klavikel - Klavikord - Klavreström - Klavsholm (Clausholm) - Klazomenai - Kleanthes - Klearchos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Klaverutdrag—Klearchos
380
Klavicyterium från 1807 (t. v.) och hammarklaver.
nedifrån. Strängen kom därigenom att avdelas
i två ljudande hälfter. För att endast den ena
delen (den högra sidan) skulle vibrera, var den
andra bunden med en tyglist över alla strängarna.
Genom att strängen alltid vidrördes på mitten
kunde båda hälfterna ange samma ton. Denna
princip utnyttjades vid det av Silbermann på
1720-talet uppfunna klavikordet clavecin d’amour.
Klavikordet hade en vida svagare ton än
klavi-cymbalen och kunde därför ej användas i
konsertsalar el. som ackompanjemangsinstrument i
operaorkestrar. Däremot passade det ypperligt i
hemmet. Konstnärligt sett stod klavikordet högst,
och det kunde trots konkurrensen med
pianofortet bibehålla sin popularitet till 1800-talets början.
Hos psalteriet (utan tangenter) blevo strängarna
ej blott knäppta med en penna utan även
slagna med en liten hammare. Denna princip att
anslå strängen upptogs vid 1700-talets början,
och Cristoforo i Florens konstruerade 1709 det
första hammarklaveret. Omkr. 1750
byggdes de nya instrumenten mest i rektangulär form
och fingo sedan namnen pianoforte el.
fortepiano. Redan på 1770-talet var
instrumentet känt och uppskattat i hela Europa.
Vid årh:s slut byggde man upprättstående k. av
flygelform men med flygeln (”vingen”) i
vertikal riktning. Då strängarna ej gingo längre ned
än till tangenterna, blev instrumentet rätt högt,
och den höga vingen kom att likna en giraff
-hals (därav namnet giraffklaver). Genom
att bygga till en högra sida med hyllor vid sidan
om giraff halsen fick man en rektangulär övre
del, som kunde tillslutas med två dörrar. Så
uppstod notskåpsklaveret, som var
populärt omkr. 1810. På 1840-talet flyttades
strängarna på den upprättstående flygeln ned till
golvet, och därvid var p i a n i n o t färdigt. T a
f-f e 1 n (se d. o.) var hemmets vanligaste
instrument på 1860- och 1870-talen, men fr. o. m. 1880
byggdes inga nya instrument av denna typ. Man
övergick definitivt till pianinot. —■ Se vidare
Piano.
Litt.: C. Sachs, ”Das Klavier” (1923); T.
Norlind, ”En bok om musikinstrument” (1928).
Klaverutdrag, fullständigt arrangemang för
piano av ett kör- el. orkesterverk med el. utan
text och sångstämmor.
Klaviatur (av lat. clävis, i bet. tangent), sam
manfattningen av alla tangenter på ett
tangentinstrument (orgel, piano m. m.).
Klavicymbäl, Klavicythérium, se Klaver.
Klavi’kel (lat. clawi’cula), anat., nyckelbenet
Klavikord [-å’rd], se Klaver.
Klavreström, bruks- och stationssamhälle i
Nottebäck med Granhults sn i Småland, mellan
Norrsjön och Änghultssjön, vid statsbanan Växjö
—Hultsfred 13 km v. s. v. om Åseda; 761 inv
(1951). Här finnas gjuteri, mekanisk verkstad,
emalj verk, sågverk, hyvleri, kvarn och elverk,
tillhörande a b. Klafreströms bruk,
bolag 1911 (aktiekapital 480,000 kr, c:a 200 arb.);
tillverkningen omfattar huvudsaki. pumpar,
han-delsgjutgods, smideshammare, spisar, kaminer och
värmeledningspannor.
Klavsholm (Clausholm), gods på Jylland
s. ö. om Randers. Den nuv. slottsbyggnaden
uppfördes på 1690-talet i enkel barockstil. K.,
som tillhört släkten Reventlow, har särsk.
blivit bekant genom Anna Sofie Reventlows
levnadshistoria.
Klazo’menai (lat Clazo’menae), jonisk stad i
Mindre Asien, på s. kusten av Smyrnaviken.
Klea’nthes (lat. Clea’nthes), grekisk filosof (d.
omkr. 250 f. Kr.), lärjunge till stoikern Zenon.
Mycket berömd är en bevarad schvungfull hymn
till Zeus, vari denne prisas som världsförnuftet,
den stoiska panteismens högsta princip, alltings
ursprung och ledare (”K:s hymn”, sv.,
kommenterad övers, av A. Norlind, 1916).
Klea’rchos [-k-] (lat. Clea’rchus), spartansk
krigare (omkr. 450—401 f. Kr.). Han innehade
underordnade befäl i det peloponnesiska kriget
och uppträdde efter dess slut (404) så godtyckligt
som befälhavare i Bysantion, att han måste gå
i landsflykt. Han samlade för den persiske
prinsen Kyros d. y:s räkning en grekisk här, med
vilken denne drog in i Mesopotamien. Sedan
Kyros stupat vid Kunaxa 401, blev K.
försåtligt mördad av perserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
