Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinematografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Kinematografi
314
skall slita av filmen, lägges denna i en lös slinga
före och efter filmbanan. Filmens exponering
regleras med en roterande sektorslutare mellan
objektivet och bildfönstret. Slutaren utgöres av
en metallskiva med utskuren sektor, som släpper
igenom ljuset från objektivet. Den är
hopkopplad med griparen, så att den roterar i varv
under griparens 2 arbetsfaser, d. v. s. då filmen
står stilla och då gripar en rycker fram filmen.
Slutaren exponerar filmen i det ögonblick, då
denna står stilla, men stänger för objektivet,
medan griparen rycker fram filmen en ruta.
Normalfilmkameran exponerar 24 bilder per sek.
Normalt räknar man med att normalfilmkamerans
exponeringstid är Vso sek, men denna tid kan
förkortas genom att sektoröppningen hos
normalfilmkameran är ställbar och kan minskas.
Smalfilmkameran exponerar normalt 16 bilder per
sek., har vanl. fast sektorslutare och en
oföränderlig exponeringstid av V32 sek. — K i n o
projektorns verkningssätt framgår av den
schematiska teckningen i fig. 2. Från det övre
filmhjulet transporteras filmen kontinuerligt genom ett
övre och ett nedre matarhjul till det nedre
filmhjulet, men genom filmbanan sker frammatningen
ryckvis med samma hastighet som vid
fotograferingen. De ögonblick filmen står stilla i
bildfönstret, belyses den av en kraftig ljuskälla
och avbildas i förstorad skala på duken av ett
pro j ektionsobj ektiv. För att icke även den
snabba framryckningen skall bli synlig på duken,
avskärmas ljuset från lampan under framryckningen
av en roterande sektorslutare, ofta även kallad
”bländare”. Ljuskällan utgöres normalt hos
smal-filmproj ektorn av en projektionsglödlampa med
nästan punktformigt anordnade glödtrådar och
hos normalfilmproj ektorn av en elektrisk
båglampa. Smalfilmprojektorerna ha vanl. gripare,
Fig. 2. Schematisk bild av kinoprojektorn.
medan normalfilmproj ektorerna ha
framkastar-hjul, d. v. s. ett tandhjul, som påverkas av en
speciell konstruktion, ett malteserkors, så att
filmen i filmbanan får en intermittent rörelse. Den
roterande slutaren har hos projektorn en dubbel
uppgift. Dels skall den avskärma ljuset under
filmens framryckning, dels skall den avskärma
ljusknippet ytterligare 1 el. 2 ggr, medan
bildrutan visas på duken. Denna senare avskärmning
har till uppgift att förhindra det intryck av
flimmer, som en åskådare får, om ljusväxlingen är
för långsam, t. ex. om en smalfilmprojektor
projicerar 16 bilder per sek omväxlande med 16
mörka perioder.
Framkallning och kopiering.
Filmen från kinokameran framkallas i
specialinrät-tade filmlaboratorier till bildnegativ. I mindre
skala sker framkallningen för hand genom att
filmen lindas upp på ramar, vilka sänkas ned i
stora tråg med erforderliga lösningar. I större
skala utföres framkallningsarbetet helt med
kontinuerligt arbetande framkallningsmaskiner.
Negativet kopieras därefter i kopieringsmaskiner
på relativt lågkänslig och finkornig s. k. p o s
i-t i v f i 1 m. Samtidigt kunna även texter
inkopieras i bildrutorna, men dessa införas ofta senare
genom en stämpling med klichéer och infrätning
av texten. För ljudfilmen tillkommer även
den omständiga proceduren med ljudets
inkopiering i kanten av filmen, innan denna slutl.
framkallas till den positiva kopian, resp, ljudkopian,
som skall sammanfogas till en sammanhängande
film. Kopieringen sker icke alltid genom direkt
kontakt mellan negativ och positivfilm utan ofta
genom optisk kopiering, d. v. s. en form
av projektion, som har den fördelen, att
originalnegativet både kan förstoras och förminskas.
Speciella former av
kinematografi. Mycket långsamma rörelser och förlopp
kunna med k:s hjälp koncentreras till avsevärt
kortare tid, så att de bekvämt kunna studeras.
Denna tidsförkortning erhålles genom
att t. ex. en blomma, som slår ut långsamt el.
vänder sig efter solen, fotograferas med en
speciell kinokamera, som exponerar enstaka bildrutor
med långa tidsintervall. Genom att filmen sedan
visas med normal hastighet kan ett förlopp, som
tagit timmar el. dygn i anspråk, visas på någon
minut. I förening med
mikrokinemato-g r a f i kan bakteriers och cellers utveckling
studeras enl. denna princip. Genom u 11 r a r
a-pidkinematografi kan ett mycket hastigt
rörelseförlopp fotograferas med hög bildfrekvens
och sedan visas med normal hastighet. Rörelsen
återges då avsevärt långsammare, s. k. t i d
s-luppverkan. Många 16 mm
smalfilmkameror ha utom den normala bildfrekvensen, 16
bilder per sek, även högre frekvenser upp till 64
bilder per sek, som kunna användas för svagare
tidsluppverkan. Med specialkameror kan man med
normalfilm exponera c:a 1,000 bilder per sek
och med smalfilmkameror omkring 3,000 bilder
per sek. I dessa kameror frammatas filmen
kontinuerligt, medan en spegelkrans el. någon
annan optisk anordning, t. ex. en roterande
glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
