Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Ekonomisk geografi - Bankväsen - Mått och vikt - Mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Kina
276
Handel. Under hela 1800-talet voro te och
silke K:s förnämsta exportartiklar, medan
importen utgjordes av opium och bomullsvaror men
småningom utvidgades till att omfatta ett
betydligt större antal varor. Ända sedan
handelsförbindelser upprättades med Europa och Amerika,
har K:s handelsbalans varit passiv, och
betalningsbalans har uppnåtts endast tack vare
ut-landskinesernas penningförsändelser till
moderlandet samt genom K:s export av ädla metaller.
De viktigaste importvarorna äro
handelsgödselmedel, garveriämnen, färgämnen, böcker, papper och
pappersmassa, bomull, bomullsgarn, oljor och
fett-ämnen, kemikalier samt maskiner och fartyg.
Exporten utgöres av stenkolstjära, metaller och
malmer, animaliska produkter, vegetabiliska oljor, te
och silke. U.S.A. levererade 1948 48,4 °/o av
importvarorna, Indien och Pakistan 10,6%, England
8,0 °/o, Canada 4,6 °/o. Av exporten gingo 31,4 °/o
till Hong-kong, 20,1 °/o till U.S.A., 3,9 °/o till
England, 6,9 % till Indonesien och 5,5 % till Japan.
Utrikeshandeln har fram till kommunisternas
övertagande av makten i K. 1949 legat i
händerna på utländska intressenter, främst engelska,
amerikanska, schweiziska och franska.
Kommunikationer. Ett av de största
hindren för den kinesiska industriens utveckling
äro de stora transportsvårigheterna. Råvarorna
måste ofta transporteras långa sträckor antingen
på människorygg el. på skottkärror, tvåhjuliga
kärror el. mulor på vägar, som i regel endast
äro stigar. Långt större betydelse än
landsvägstrafiken ha transporterna på floder och kanaler
i de trakter, där sådana finnas. För att trygga
varutransporterna till det forna kejserliga hovet
inrättades redan i forna tider ett
kommunikationsnät av såväl landsvägar som kanaler (bl. a.
Kej-sarkanalen). Småningom utvidgades nätet
ytterligare, först i n. K., där den jämna terrängen
icke förorsakade några hinder, därefter under 2:a
världskriget även i s. K. för att trygga det fria
K:s försörjning. 1947 omfattade landsvägsnätet
210,000 km. Den första järnvägen byggdes 1876
mellan Shanghai och dess uthamn Wu-sung, men
först i början av 1900-talet tillkommo flera
järnvägslinjer, huvudsaki. med hjälp av utländskt
kapital. I slutet av 1947 omfattade järnvägsnätet
i hela K. (inkl. Manchuriet) 20,200 km. De
viktigaste linjerna äro Peking—Han-kou—Kanton,
Tientsin—Nanking, Nanking—Shanghai,
Shanghai—Hang-chou—Ningpo, Lung-hai-banan,
Peking—Suiyüan och Yünnan-banan från Kun-ming
fram till Tongkinggränsen. Flygtrafiken tycks få
stor framtida betydelse i K. Ett kinesiskt
flygbolag trafikerar ett linjesystem på knappa 150,000
km. Flyglinjer Tientsin—Kanton och Tientsin—
Chun-king öppnades 1950. Ett välorganiserat
telegrafsystem, anlagt av ett danskt företag,
upprätthåller inbördes förbindelse mellan storstäderna
och med grannländerna. 1951 funnos c:a 255,000
telefonapparater i bruk i K.; 1950 öppnades
radiotelefonförbindelser till Moskva och Berlin. Den
kinesiska sjöfarten försiggår främst på
kanaler och floder. Kusttrafiken har länge spelat
en underordnad roll, dels på gr. av svåra navi-
gationsförhållanden, dels på gr. av risken för
överfall av sjörövare i östkinesiska havet och
Gula havet. 1948 seglade endast 1,179 fartyg om
sammanlagt 714,500 nettoregisterton under
kinesisk flagg. I övrigt ombesörjes trafiken på de
stora hamnstäderna till största delen av utländska
rederier.
Bankväsen. Bristen på ett ordnat officiellt
penningväsen har alltid varit största hindret för en
allmän utveckling av K:s bankväsen. Först
efter sekelskiftet uppstod en rad inhemska
aktiebanker, av vilka de flesta gingo under i
samband med gummikrisen 1910. 1905 grundades
Hupubank, finansministeriets bank. Efter en
ombildning ändrades namnet 1912 till Kinas bank,
men någon verklig centralbank har den aldrig
blivit. Ännu en bank tillkom 1907 genom
statsmakternas försorg, näml. Affärsbanken. —
Under 1 :a världskriget ombildades flera bankirfirmor
till affärsbanker med rätt även till sedelutgivning,
men mycket snart genomfördes en centralisering
av emissionsrätten. De sedan bortåt 20 år
tillbaka rådande oroligheterna i K. ha utgjort ett
hinder för bankväsendets utveckling. Den
ledande affärsbanken är Kinas bank, som 1928
omorganiserades till en internationell valutabank
under nationalregeringens kontroll. Den har
kontor i London och New York samt på Orientens
större platser. Kinas centralbank grundades 1928.
Den ägdes helt av national regeringen och var
sedelutgivande tills, m. 5 andra banker. Till de
ledande nationalregeringsbankerna räknades även
Kommunikations- och Jordbrukarbankerna. I K.
arbeta även många utländska banker, däribland
amerikanska, holländska, japanska och ryska.
Sedan kommunisterna upprättat sin regim,
grundade de 1948 en centralbank, Folkbanken i
Nord-kina, som var ensam sedelutgivande inom de
kommunistiska provinserna. Myntenheten benämndes
folkdollar. 1951 kostade en U.S.A.-dollar 25,000
folkdollar.
Mått och vikt. Av de gamla måtten kunna
nämnas 1 li = 575,5 m, 1 chang å 10 chih = 3,2 m,
ipikul = 100 chin (kin, catty) = 59,68 kg, 1 sheng
= 1,035 1. En lag av 1929 påbjöd införandet av
metersystemet; som övergång tillätos vissa
genomsnittsvärden på de gamla enheterna.
Mynt. Under århundradena närmast f. Kr.
vann ett gjutet mynt av koppar (el. brons) med
fyrkantigt hå! i mitten insteg. Detta mynt, efter
hand i huvudsak standardiserat, var under senaste
årh. av mycket låg valör, av europeer vanl.
kallat cash. Det försvann i stort sett under 1 :a
världskriget. Myntet var aldrig det viktigaste
betalningsmedlet, utan man använde silverbarrer
av olika finhet och vikt samt större el. mindre,
i växelbankerna efter behov tillklippta
silverklumpar. Nominellt gällde följ, räkning: 1 tael (kin.
liang, en icke myntad silverenhet å 37,7 g) = 10
mace (kin. t sien) å 10 candareen (kin. fen) å 10
cash (kin. li). — I senare hälften av 1800-talet
började man i K. utmynta dollars, yiian, efter
bilderna kallade drakdollars. Efter omkr. 1900
har K. även fått moderna skiljemynt av koppar
(utan hål i mitten) men även av silver och
nic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
