Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemotaxi - Kemoterapi - Kemotropism - Kempe, släkt - Kempe, 1. Carl - Kempe, 2. Wilhelmina - Kempe, 3. Frans - Kempe, 4. Lotty - Kempe, 5. Seth - Kempe, 6. Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Kemotaxi—Kempe
212
Kemotaxi (av kemi och grek, ta’xis,
ställning), kemiskt utlösta förflyttningsrörelser hos
fritt rörliga organismer och hos i celler
inneslutna protoplasmatiska organ. Se
Retningsfysio-logi.
Kemoterapi, av P. E h r 1 i c h givet namn på
sjukdomsbehandling med läkemedel, som skola
inne i blodet el. organen kemiskt påverka och
döda levande smittämnen, en invärtes a n t
i-septik vid infektionssjukdomar. Ehrlich
lyckades framställa några medel, som dödade
smittämnen inne i kroppen utan att i regel skada
denna, ss. vissa färgämnen (trypanrött m. fl.) och
arsenikföreningen salvarsan. Ännu i början av
1930-talet hade täml. små framsteg gjorts, när
det gällde k. mot bakteriella infektioner. En
fullständig omändring i denna situation
inträdde, då G. Domagk (1935) publicerade sina
erfarenheter av ett nytt medel, prontosil, vars
verksamma substans av franska undersökare
visades vara sulfanilamid. Ett stort antal
sulfapreparat av olika kemisk struktur ha sedan
syntetiserats, ss. sulfapyridin, sulfatiazol,
sulfa-pyrimidin, sulfaguanidin, sulftalyl samt de s. k.
sulfonerna (diaminodifenylsulfon) promin,
diason, promisol m. fl. Nyligen har Domagk
syntetiserat conteben, en tiosemikarbazon, kemiskt
besläktad med sulfonerna och liksom dessa
använd framför allt vid behandling av tuberkulos.
Till våra viktigaste och mest verksamma
kemo-terapeutica höra de s. k. a n t i b i o t i c a, d. v. s.
ämnen, som härstamma från levande organismer
och som i mycket små mängder verka
hämmande på mikroorganismers livsprocesser.
Antibio-ticas moderna historia börjar med A. Flemings
påvisande (1929) av den antibakteriella effekten
av penicillin i det flytande substrat, i
vilket mögelsvampen PeniciWium nota’tum odlats.
Praktisk betydelse som läkemedel fick penicillinet
först under 2:a världskriget. Det är verksamt
mot i huvudsak samma infektionsämnen som
sulfapreparaten men dessutom mot bl. a. mjältbrand,
anaeroba sporbildare (gasbrand m. fl.) och
spiro-ketoser (syfilis, Weils sjukdom, angi’na Vince’nti,
återfallsfeber). Andra antibiotica äro: S t r e
p-t o m y c i n, aureomycin, k 1 o r o m y c
e-tin, terramycin och tyrohricin. — K.
kan utföras antingen som en generell behandling,
d. v. s. genom injektion (sulfa, penicillin,
strepto-mycin) el. per os (sulfa, aureomycin,
kloromyce-tin) el. medelst lokal applikation vid vissa
infek-tiösa processer i hud och slemhinnor, ev. också
genom inandning av ämnet i aerosolform vid
behandling av infektioner i luftvägarna. — Av
praktisk betydelse är den omständigheten, att ett
infek-tionsämne under behandlingens gång kan förvärva
en ökad resistens (se Kemoresistens) mot det
använda medlet, varför en energisk behandling
bör tillgripas från början men jämväl hänsyn
tagas till medlets ev. toxiska egenskaper. — K. har
under täml. kort tid helt förändrat våra
möjligheter att framgångsrikt behandla
infektionssjukdomarna. Allteftersom nya kemoterapeutica
framkomma — och utvecklingen synes knappast vara
mera än påbörjad —, kan man hoppas, att
an
talet infektionssjukdomar, som ännu icke äro
tillgängliga för behandling, ytterligare skall
minskas. — Litt.: B. D. Davis, ”Principles of
chemo-therapy” (i Bacterial and mycotic infections of
man, utg. av R. J. Dubos, 1948); T. S. och
Elizabeth Work, ”The basis of chemotherapy”
(s. å.); A. Flaum, ”Antibiotika” (i Medicinska
framsteg, 1949).
Kemotropi’sm (av kemi och grek. tro’pos,
vändning), kemiskt utlösta krökningsrörelser
hos växtorgan, varvid rörelsens riktning
bestämmes av retningsmedlet. Se Retningsfysiologi.
Kempe [ke’-], från Stralsund härstammande
släkt, inkommen till Sverige i början av
1800-talet.
1) Johan Carl Christoffer K., industri- och
affärsman (1799—1872), född i Stralsund. Han
började 1823 idka affärsrörelse i Härnösand,
snart omfattande även varvs- och rederirörelse
Sin största insats gjorde han som ledare för
sågverken vid Mo och Domsjö.
2) Anna Fredrika Wilhelmina K., den
föreg:s brordotter (1844—1930), g. von Hallwyl
(se d. o.).
3) Frans Christopher K., son till K.x),
industrimän, donator (1847—1924), ägnade sig först
åt medicinska och botaniska studier och avlade
med. kand.-examen
1873, övergick
därefter till praktisk
verksamhet och var under
många år chef för
Mo-Domsjö
sågverks-bolag, som grundats
av hans far. K. var en
föregångsman i fråga
om rationell
skogsvård. Hans
skogs-vårdsgrundsatser till-lämpas nu i hela
Norrland. K. donerade
1897 till Uppsala univ.
150,000 kr för
in
rättandet av en professur i växtbiologi. K. var
även socialt intresserad och donerade 1917 300,000
kr till pensionerade arbetare vid de kemiska
verken. 1900 fil. heders-dr i Uppsala.
4) Charlotte Henriette (L o 11 y) K., den
föreg:s syster (1855—1941), g. m. läkaren
Ragnar Bruzelius, se Kempes minne.
5) Seth Michael K., den föreg:s halvbror,
industriman (1857—1946), fullföljde bl. a.
genom sina energiska insatser för utvecklingen av
Norrlands skogs- och jordbruk Kempe-släktens
strävanden på det ekonomiskt-sociala området
Han grundade tills, m. sin halvbror K.3) 1878
Dals ångsåg. K. var verkst. dir. vid ab.
Roberts-fors 1899—1928, led. av styrelsen för Mo &
Domsjö ab. 1879—1920 samt bolagets
styrelse-ordf. 1922—30. Han blev 1908 led. av
Lantbruks-akad. och 1920 hedersdr där.
6) Johan Carl K., son till K.3), industriman
(f. 1884 8/i2). K. blev 1913 verkst. dir. i
Sul-fit-ab. Mo & Domsjö samt 1917 i Mo &
Domsjö ab. Han har vid nämnda företag
genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
