Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kegums - Kehler, Henning - Kehraus - Keighley - Keijo - Keilhack, Konrad - Keilhau, Wilhelm - Keilin, David - Keiller, släkt - Keil-Möller, Carlo - Keiron - Keiser, Reinhard - Keitel, Wilhelm - Keith, Sir Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Kehler—Keith
188
Likaså har all maskinutrustning levererats från
Sverige enl. ett med lettiska staten 1936 träffat
kreditavtal. — Se pl. 2 vid Damm.
Kehler [kè’-], Henning, dansk kritiker (f.
1891). Han vistades 1917 i Ryssland och
Sibirien som dansk attaché och vicekonsul och blev
efter hemkomsten litterär medarbetare i Politiken
(1920). Sedan han brutit med sin tidigare
radikala materialism, anställdes han i Kristeligt
Dagblad (1925) och kom 1927 därifrån till
Berlings-ke Tidende. K., som är en betydande
kulturkritiker, har utgivit ”Russiske kroniker” (1920),
”Kronik og kritik” (1922), ”Kampen for
livsan-skuelse” (1925) samt ett flertal essäsaml.
Under 1940-talet framträdde han som förf, till en
rad skådespel.
Kehråu’s [kè-], ty., ”utsopning”, ett slags
slängpolska, den sista och raska dansen vid
bröllop och dansgillen i Tyskland.
Keighley [ki’])li], stad i Yorkshire i England,
vid Leeds-Liverpool-kanalen 25 km v. n. v. om
Leeds’ centrum; 57,000 inv. Omfattande
ylleindustri samt tiilv. av tvätt-, spinn- och
symaskiner.
Keijo, japanska namnet på staden Söul, Korea.
Keilhack [kai’1-], Konrad, tysk geolog
(1858—1944), statsgeolog 1890, avd.-chef 1913,
avgick 1923. Redan som gymnasist hade K.
deltagit i geologiska karteringsarbeten, och därmed
fortsatte han under en stor del av sitt liv. Hans
verksamhet var förlagd till Pommern,
Branden-burg och Sachsen, över vilka han utarbetat ej
mindre än 108 kartblad förutom större
översiktskartor. En stor del av hans rika produktion, i
allt omkr. 500 arbeten, grundar sig på den
fälterfarenhet han härvid skaffade sig om
Nord-tysklands kvartär. Mest känd är K. måhända
genom sina läroböcker, ”Lehrbuch der
Grund-wasser- und Quellenkunde” och ”Lehrbuch der
praktischen Geologie”, samt som red. för
Geolo-gisches Zentralblatt 1901—37.
Keilhau [kéi’l-], Wilhelm Christian, norsk
nationalekonom, jurist och politiker (f. 1888),
doc. vid Oslo univ. 1921, medl. av Norges
valutatekniska kommitté 1932, prof, i Oslo sedan
1934. K:s huvudarbete som nationalekonom är
”Die Wertungslehre” (1923). K. är mest känd
genom sina historiska verk, främst skildringen
av tiden 1814—1930 i ”Det norske folks liv og
historie” (1929—38). Under 2:a världskriget
arbetade K. för den norska London-regeringen,
främst med bank- och valutafrågor, och gjorde
propaganda för Norges sak i åtskilliga skrifter.
Hans valutapolitiska uppfattning avspeglas i ”Den
nye internasj onale pengeordning” (1946).
Keilin [ki’l-], David, engelsk biokemist (f.
1887), prof, i biologi vid univ. i Cambridge 1931.
K. erhöll 1939 Royal Medal of the Royal Society
för förtjänster på biokemiens och entomologiens
områden.
Keiller [sv. utt. ki’l-], från Skottland
invandrad Göteborgssläkt. Alex a n der K.
(1804—74) inflyttade 1826 till Göteborg,
medverkade 1831 till anläggningen av Jonsereds
fabri
ker (se Gibson, sp. 910) och anlade 1841 en
mek. verkstad med gjuteri i Göteborg. Han
grundade firman Alex. Keiller & co. och
förvärvade även stora intressen inom brukshanteringen.
— Sonen Alexander K. d. y. (1832—1918)
inträdde 1858 i faderns firma, ägnade sig efter
1867 åt firmans bruksintressen samt intog länge
en framskjuten ställning som kommunalman i
Göteborg. Hans broder James K. (1836—1918)
inträdde 1860 i faderns firma och ägnade sig
åt utvecklingen av verkstadsrörelsen. Han var
1867—1906 chef för Göteborgs mek. verkstads
ab., som övertog Keillers mek. verkstad och
sedermera uppgick i Götaverken. — Den tredje
brodern, David Cable K. (1846—1935),
utbildade sig till kemist, var 1874—99 disponent för
familj eegendomen Kaveltorps kopparverk i
Örebro län samt 1894—1913 chef för Vedevågs bruk.
— En son till James K. är industrimännen,
numera kabinettskammarherren James (Jemmy)
K. (f. 1867 W12). — Litt.: G. Bodman,
”Fabriker och industrier i det gamla Göteborg”
(1925).
Keil-Möller, Carl (Carlo) Otto,
skådespelare, regissör, skriftställare (f. 1890 8/i2), fil.
kand, i Uppsala 1914, började sin teaterbana som
skådespelare hos G. Collijn vid Intima teatern
1915. Efter olika engagemang i Stockholm och
Hälsingborg kom han 1927 till
Lorensbergstea-tern, senare Göteborgs stadsteater, där han under
en följd av år gjorde en mycket värderad
insats som regissör. 1939—46 var han knuten till
Dramatiska teatern som presskommissarie och
sceninstruktör. — K. har även framträtt som
förf, för scenen med bl. a. komedierna ”Dagens
hjälte” och ”Den stora skuggan” (tr. 1943).
Dessutom har han skrivit samt bearbetat ett
flertal filmer.
Keiron [kéi’-], se Chiron.
Keiser [kåFzar], R e i n h a r d, tysk
tonsättare (1674—1739), den främste tyske
operakompositören vid 1700-talets början, kapellmästare i
Hamburg från 1693 (utom 1723—29, då han var
hovkapellmästare i Köpenhamn). Hans stil är
tysk med en viss gemytlig folkviseartad melodik.
Keitel [kaFtal], Wilhelm, tysk militär
(1882—1946), officer vid art. 1902, överste 1931,
generalmajor 1934, general av art. 1937 och
generalfältmarskalk 1940. Som chef för krigsmaktens
överkommando från 1938 till 2:a världskrigets
slut var K. nominellt ansvarig för de order,
direktiv m. m., som utgingo från denna
Hitler-Tysklands högsta ledningsstab. K. var som
fältherre obetydlig, ett kritiklöst redskap för Hitlers
planer. K. undertecknade
vapenstilleståndsfördra-get med Frankrike 1940 och den tyska
kapitulationen i Berlin 1945. Han arresterades i maj
s. å. som krigsförbrytare, dömdes i okt. 1946 till
döden och avrättades.
Keith [klj>], Sir Arthur, engelsk anatom (f.
1866), en av Englands mest framstående
antropologer. K. blev prof, vid Royal College of
Surgeons 1908 och president vid Royal
Anthro-pological Inst. 1913. K. har mest bearbetat
förhistoriskt skelettmaterial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
