Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kavalleri - Kavalleriets kadettskola - Kavalleriinspektionen - Kavalleriofficersskolan - Kavalleriskola - Kavarot - Kawasaki - Kavass - Kavel, kavle - Kavelbro - Kaveldun, kabb - Kaverin, Venjamin Alexandrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Kavalleriets kadettskola—Kaverin
176
svärd. Dessa riddarhärar kunna dock icke
betraktas som rytteri i vanlig bemärkelse, då de
icke voro ordnade i förband. Vid 1500-talets
början voro riddarhärarna helt ur bruk. — 1
början av nyare tiden spelade k. mindre roll,
vilket främst torde ha berott på eldvapnens
framträdande. Gustav II Adolf återgav k. dess
betydelse. Han minskade dess utrustning,
varigenom rörligheten ökades, samt anbefallde, att k.
skulle rida an i galopp och anfalla fienden
med värjan i st. f. att utföra karakolering (se
d. o.). För att öka k:s eldkraft tilldelade
han detsamma musketerare och lättrörligt
artilleri. Under Karl XII:s otaliga strider var det
ofta k., som genom hänsynslöst anfall i galopp
med de blanka vapnen fällde avgörandet.
Fredrik den store använde i regel sitt k. för snabba
och överraskande attacker mot fiendens flank.
Napoleon höll i regel till en början huvuddelen
av sitt k. i reserv för att, sedan fiendens alla
krafter voro bundna, insätta den mot den punkt,
där han ville åstadkomma avgörandet. — Under
1 :a världskriget kom k. sär sk. på västfronten
icke att spela den roll, som man hade väntat.
Redan efter de inledande striderna stod det klart,
att striden till häst var omöjliggjord på gr. av
eldverkan från de finkalibriga vapnen. Hästen
blev endast ett transportmedel. På ostfronten
och bl. a. vid striderna i Serbien och Rumänien
spelade k. dock en viss roll, när dess
framkomlighet kunde göra sig gällande.
Under mellankrigstiden förbättrades k:s
utrustning med främst automatvapen och
granatkastare. Som transportmedel infördes efter hand
i ökad utsträckning motorfordon (jämväl
pansarbilar och lätta stridsvagnar) och cyklar.
Transportmedlen avpassades efter den terräng, där
landets k. beräknades bli insatt. K:s uppgift
ansågs främst vara spaning, stridsverksamhet, som
krävde särskild lättrörlighet, ss. anfall i flank
och rygg, snabbt besättande av viss terräng samt
förföljning. Cykelförbanden försvunno oftast, i
den mån motoriseringen ökades. Genom denna
utveckling kom det motoriserade k. att till
organisation m. m. alltmer likna övriga
motorförband. I stormaktsarméerna kallas detta slag av k.
spaningstrupper, snabba trupper el. dyl. Sådana
trupper spelade en stor roll under 2:a
världskriget vid spaning, snabba framstötar m. m.
Egentliga ryttarförband kommo under detta krig mera
sällan att spela någon roll, t. ex. i de stora
skogs-och kärrområdena i mell. Ryssland, under
tjällossning och höstregn. De uppträdande ryska
ryt-tarförbanden, ända upp till en k.-kår, insattes
oftast i ryggen på det tyska försvaret men även till
förföljning, när ett hål hade slagits i fiendens
front. De kunde då samverka med stridsvagns
-förband.
Ett modernt ryttarförband utgöres vanl. av
högst en bataljon, som t. ex. består av 1
stabs-skvadron, 3 ryttarskvadroner och 1 tung
skva-dron. Förbandet är rikligt utrustat med lätta
automatvapen. Utrustningen är lätt och medger
operationer vid sidan om vägarna. I det fall,
att ryttarförband förekomma i stormaktsarmé
(t. ex. Sovjetunionen), finnas dock även högre
förband än bataljon. — Det svenska k. består
i fred av 3 k.-reg. (Skånska k.-reg., Livreg:s
husarer och Norrlands dragonreg.) och 1
självständig skvadron (Livgardesskvadronen). Vid k.
utbildas huvudsaki. ryttar- och cykeltrupp.
Kavalleriets kadettskola, se Kadettskolor.
Kavallerifördelning, svensk benämning på
kav.-division, ett högre kav.-förband. Sedan 1925
finnes icke något sådant förband i Sverige.
Kavalleriinspektionen, militär myndighet
under kavalleriinspektören, som närmast
ansvarade för kav:s organisation, utrustning och
utbildning samt arméns remontering. Jämlikt
1942 års försvarsbeslut sammanslogos kav.- och
inf.-inspektionerna till en inf.- och kav.-avd., som
stod under ledning av inspektören för inf. och
kav. och ingick i Arméinspektionen. Sedan 1949
handläggas ärenden rörande kav. på
Arméstabens pansaravd.
Kavalleriofficersskolan, se
Truppslagsoffi-cersskolor.
Kavalleriskola, central utbildningsanstalt för
kav., dit i stormakternas arméer huvuddelen av
kav:s speciella ridutbildning m. m. var förlagd.
Efter hand som ryttarförbanden ersatts av
mekaniserade förband, ha k. som regel nedlagts.
I Frankrike finns dock den kända k. Saumur
kvar. Se även Ridskolan.
Kavarot, se Kava-kava.
Kawasaki, stad i Japan, förstad till Tokyo;
319,200 inv. Viktigt industricentrum
(elektrome-kaniska artiklar, kemikalier och flygmaskiner).
Kava’ss, turk, (av arab, qauwas, bågskytt),
polissoldat, gendarm; ordet nyttjas bl. a. om
de hos utländska makters sändebud och konsuler
i Turkiet anställda tjänare, som vanl. beledsaga
dessa utomhus.
Kavel, k a v 1 e (fsv. kafle), runt trästycke,
nyttjat som redskap (t. ex. bröd-k., mangel-k.
[därav kavelbräde], mun-k.), trävals; kort
rundtimmer (jfr. Kavelbro). — Her., en smal balk
el. ginbalk. — Textil., se Knytning.— Vapentekn.,
den del av fästet, som omslutes av handen.
Kavelbro, underbyggnad för väg över mycket
sank mark, bestående av i vägens längdriktning
på risbädd utlagda långtimmer samt vinkelrätt
mot långtimret tvärtimmer (kavlar) av 12—20
cm rundvirke. Ovanpå kavlarna kunna läggas
jordfyllning och grus.
Kaveldun, kabb, Typha, växtsläkte, som
ensamt bildar fam. Typhaceae bland
monokotyledo-nerna. Två svenska arter finnas; fleråriga örter
med grov, krypande jordstam, långa, smala blad
och 1—3 m hög, rak stängel. Blommorna äro
små och sitta i en lång, axlik ställning i
spetsen av stängeln. Frukten är en nöt. Båda
arterna, T. latifolia och T. angustifolia, växa vid
dyiga sjöstränder i s. och mellersta Sverige.
Frukterna användas till stoppningsmaterial, bladen till
flätverk.
Kaverin [kavje’rjin], Ven jamin
Alex-androvitj, rysk författare (f. 1902). Han
debuterade 1920 med noveller i fantastisk stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
