Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kautschuk - Syntetisk kautschuk (syntetiskt gummi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Kautschuk
170
randigt snitt. Andra sorters vildkautschuk finnes
i handeln i form av mindre bollar eller skivor. —
På kautschukplantagen sker koaguleringen mera
rationellt. Saften samlas i förtenta kärl, utspädes
med vatten, silas och tömmes i större behållare,
där koaguleringen framkallas genom tillsats av
syror och uppvärmning. Den avskilda k.
rentvättas på valsverk och utvalsas till tunna skikt, s. k.
c r è p e, som torkas och ofta hoppressas till
balar. Om k:s bearbetning se Gummiindustri.
Plantage-latex innehåller c:a 35% k. i form
av i ett serum dispergerade partiklar med 0,001
—0,002 mm diam. Andra beståndsdelar äro
hartser, salter, vissa för k:s kvalitet mycket
betydelsefulla äggviteämnen m. m. På sätt och vis
kan k:s uppträdande i mjölksaften jämföras med
fettets i mjölk, då det i båda fallen rör sig om
i en vattenhaltig vätska finfördelade ämnen, s. k.
emulsioner. Om latexen får stå orörd, samlas
också småningom de små k.-kulorna likt ett lager
grädde på ytan.
Ett stycke in på 1900-talet bestod den
övervägande delen av all i världen producerad k.
fortfarande av vildgummi. Fr. o. m. denna tid
började emellertid det sydasiatiska plantagegummit,
som helt och hållet härstammade från träd,
uppdragna ur de 70,000 frön, som engelsmannen
Henry Wickham 1876 lyckades smuggla ut ur
Brasilien, att snabbt göra sig alltmer gällande,
och 1913 inträffade så f. f. g., att
plantagegummit i mängd översteg det brasilianska vildgummit,
som numera spelar en helt försvinnande roll i
jämförelse med plantagegummit.
Tiden närmast efter 2:a världskrigets utbrott
forcerades k.-produktionen betydligt. Härvid
kommo c:a 98% av hela världsproduktionen från
Asien, varvid Malaj staterna och Indonesien voro
de främsta leverantörerna med 550,000 ton, resp.
545,000 ton (1940). Betydande kvantiteter
utskeppades s. å. också från Indokina, Ceylon, Siarn,
Sarawak, Indien och Burma, Nord-Borneo,
Afrika, Mexico och Oceanien. — Sydamerika, som
förr var det ledande exportlandet, lämnar numera
endast c:a 17,000 ton, varav större delen från
Brasilien. Slutl. är att nämna det naturgummi,
som inom Sovjetunionen utvinnes genom odling av
gummimaskrosen, Taraxacum Kok-Saghys.
Produktionen förslår dock ej till landets eget behov.
Under 2:a världskriget inträdde en ny fas i
k:s historia som en följd av de då rådande
förhållandena. Från 1942 behärskade japanerna
närmare 80% av världsproduktionen, varför
gummiförsörjningen blev ett brännande problem för ett
flertal stater. Produktionen av syntetisk k. av
olika slag steg nu oerhört snabbt, samtidigt som
man också i allt större utsträckning inriktade
sig på att söka utnyttja tidigare använt
gummi, s. k. regenererat gummi. Produktionen av
syntetiskt k. hade i själva verket kommit i gång
på allvar redan under åren närmast före
kriget, varvid till att börja med Tyskland och
Sovjetunionen lågo främst med sin tillverkning
av ”buna”, resp, ”sowpren”. Utvecklingen på
detta område gick emellertid synnerligen fort
i U. S. A., och enbart för detta land steg
pro
duktionskapaciteten för syntetisk k. till närmare
1 mill. ton per år (1944), varvid alkohol och
vissa petroleumprodukter användes som
utgångsmaterial. Inom bilgummibranschen har emellertid
efter kriget återgång skett till den för detta
för-brukningsändamål kvalitativt överlägsna och
billigare odlade k. Härvid användes likväl åtm. i
U.S.A. en tillsats av syntetisk k., för att en del
av syntesindustrien skall kunna hållas i gång,
m. a. o. i beredskapssyfte. Vissa kvaliteter av
syntetisk k. äro dock i andra avseenden överlägsna
naturprodukten, t. ex. i fråga om oljeresistens,
temp.-beständighet och förmåga att motstå
luft-genomträngning, varför de alltjämt ha en
tekniskekonomisk plats att fylla.
Syntetisk kautschuk (syntetiskt gummi).
Redan på 1860-talet hade man funnit, att
natur-k. vid sönderdelning genom upphettning gav ett
kolväte med sammansättningen C5H8, som man
kallade isopren. Omkr. 1880 upptäckte
Bouchar-dat, att isopren åter kunde polymeriseras till
k.-liknande produkter. Den förste, som målmedvetet
och med erforderliga resurser angrep problemet
att framställa syntetisk k., var den tyske
kemisten Fritz Hofmann vid Friedrich Bayer & Co.,
Elberfeld. Detta skedde 1907. 1910 upptäckte
Harries i Tyskland och oberoende av honom
Ma-thews och Stränge i England, att diener, ss.
bu-tadien, kunde polymeriseras med hjälp av natrium.
Omkr. 1914 hade Hofmanns arbete fortskridit så
långt, att en för söksfabrikation kunde
igångsättas. Man tillverkade bl. a. ackumulatorkärl för
den tyska ubåtflottan, varvid som monomer
begagnades ett metylderivat av isopren, dimetyl
-butadien.
Under mellankrigstiden fortsattes arbetet att få
fram en med natur-k. likvärdig produkt.
Framför allt i Tyskland och Sovjetunionen ville man
göra sig oberoende av natur-k.-tillförseln utifrån.
Men även i U.S.A. arbetade man vidare.
Härvid lyckades amerikanska forskare vid Du Pont
de Nemours & Co. först nå praktiska resultat,
näml, med en 1931 lanserad produkt, till en
början kallad ”duprene”, senare ”neoprene”, ett
poly-merisat av monomeren klorbutadien (k 1 o r
o-p r e n). Kloropren tillverkas ur acetylen, som
inledes i koncentrerad kopparklorurlösning i
närvaro av ammoniumklorid, varvid
monovinylacety-len bildas. — Ytterligare en grupp syntetiska,
k.-liknande ämnen framkommo i U.S.A. 1932,
näml, tiokolerna (tioplasterna). Dessa
tillverkas ur etylendiklorid (el. dikloreter) och
alkalipolysulfid och kännetecknas av mycket god
oljeresistens. Kända handelsnamn äro ”perduren”
och ”modotiol”, varav det sistn. representerar en
svensk tillverkning. Materialet användes spec.
till packningar och infodring av t. ex.
bensinslangar; dess mekaniska hållfasthet är
emellertid ej särsk. framstående. — Under
utvecklingens gång blev det klart, att butadien var
lämpligare än något av dess derivat och kunde med
el. utan tillsatser av andra ämnen på ett tekniskt
tillfredsställande sätt polymeriseras till produkter,
som kommo natur-k. mycket nära. De båda
problemen, som löstes, voro: framställning av mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
