Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kategoriklyvning - Kategorisk - Kategoriskt imperativ - Katekes - Kateket - Kateketik - Kateketskola - Katekin - Katekisation - Kateku - Katekumener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kategorisk—Katekumener
147
genten värnpliktiga i linjetjänst. Icke vapenföra
värnpliktiga skulle uttagas till
handräcknings-tjänst. Genom 1941 års värnpliktslag borttogs k.
Kategorisk, ovillkorlig. — Om
kategoriskt omdöme se Omdöme.
Kategoriskt imperativ, filos., se Imperativ 1)
och Kant.
Katekes (av grek, katéchein, förkunna,
undervisa), enl. ordalydelsen muntlig undervisning
och fostran i den kristna tron. Fr. o. m.
reformationen kom ordet att beteckna själva
katekesstoffet och därmed den bok, i vilken detta
sammanfattades. I den gamla kyrkan kunde man även med
katekismus åsyfta de frågor, som före dopet
riktades till faddrarna. Den kateketiska
undervisningen utvidgades med biktväsendets införande och
kom att omfatta trons artiklar, Fader vår, de tio
budorden samt förteckning över dödssynderna,
vilka nödvändiggjorde kyrklig bot. Emellertid
reagerar Luther mot de tallösa s. k.
syndaregistren, efter vilka biktfadern hade att utfråga
biktbarnen, och sammanfattar stoffet för sin
undervisning i fem huvudstycken: dekalogen, tron,
Fader vår samt dopets och altarets sakrament.
Dessutom ingå i hans lilla k. morgon- och aftonbön,
bordsbönerna och, som en nyhet, den s. k. h u
s-tavlan, tolv korta, av bibelspråk sammansatta
lärostycken, inskärpande lärares, husfäders,
husmödrars, barns, tjänstefolks m. f 1 :s plikter. 1528
och i början av 1529 företog Luther
kyrkovisita-tioner på den sachsiska landsbygden. Därefter
utgav han sina båda k., varvid lilla k. förelåg
färdig i jan.—mars 1529. Den stora k. utkom
först 23 april s. å. Luthers lilla k. blev en
symbolisk bok och fick ofantlig spridning inom den
luterska protestantismen. Den större k. har mera
betydelse som en teologisk framställning.
Till svenska överflyttades Luthers stora k., i
fri bearbetning av Olaus Petri, 1530. Lilla k.
har antagl. utkommit på sv. 1544; äldsta bevarade
uppl. äro från 1567 och 1572. Under 1600-talet
utgavs den i en mängd olika typer, bl. a. genom
biskop L. Paulinus Gothus’ försorg; viktigt för
katekesundervisningen blev ock dennes arbete
”Thesaurus catecheticus” (1631). Bland kyrkans
symboliska skrifter nämnes Lilla k. i R.F. 1634
(hela Konkordieboken först 1663). Ärkebiskop O.
Svebilius’ katekesförklaring av 1689 användes
allmänt, tills mot 1700-talets slut en revision därav
ansågs nödvändig. Ärkebiskop J. A. Lindbloms k.
1810 (under medverkan av bl. a. S. ödmann och
J. Äström) intog en teologiskt förmedlande
ställning men mötte dock på gr. av vissa
neologise-rande drag snart stark opposition. Ej heller den
av en kommitté utarbetade k., som antogs 1878,
vann allmänt gillande. 1911 tillsattes en ny
katekesnämnd, som 1917 framlade ett eget
läroboks-förslag: ”Vår kristna tro, framställd i anslutning
till Martin Luthers Lilla katekes”. Genom
skolordningen 1919 avskaffades emellertid
katekesläsningen i folkskolan; lilla k. skulle läsas endast
som historisk urkund. 1929 medgav dock
regeringen, att ett mindre antal viktiga och för barnen
lättillgängliga stycken därur fingo inläras. Vid
konfirmandförberedelsen har 1878 års k. ganska
148
allmänt bibehållits; jämte den brukas många på
enskilt initiativ tillkomna läroböcker, som bygga
på lilla k., t. ex. N. Söderbloms ”Levnaden, tron
och bönen” (1919) och S. Stadeners
”Konfirmandbok” (1921). 1929 antog kyrkomötet till
400-årsminnet av k:s utgivande en reviderad,
trognare övers, av texten i Luthers lilla k.
De viktigaste k. inom andra kristna samfund
äro ”Catechismus romanus”, 1566; Canisius’ tre
k-, 1555—58; Calvins k., 1536; lat. uppl.,
”Catechismus genevensis”, 1545; Heidelbergkatekesen,
1563; Rakaukatekesen, 1605. — Litt.: H.
Lundström, ”Historisk-kritisk utredning ang. Luthers
Lilla Katekes” (1917); N. Söderblom, ”Martin
Luthers Lilla katekes” (2:a uppl. 1929); J.
Mey-er, ”Historischer Kommentar zu Luthers Kleinem
Katechismus” (s. å.); K. Bornhäuser, ”Der Ursinn
des kleinen Katechismus” (1933; sv. övers. 1935).
Katekét [el. -ké’t], enl. katolsk
uppfattning en kyrkans tjänare, som på uppdrag
av biskopen meddelar kristendomsundervisning
särskilt i folkskolan. — I evangeliska
kyrkan betecknar k. infödd lärare vid
hednamissionen och religionslärare, som anställes
av Gustav-Adolfsföreningarna. Den gamla
kyrkan hade ett särskilt katekumenämbete för
ka-tekumenundervisningen i kateketskolor. Mycket
bekant är kateketskolan i Alexandria. När
barndopet blev allmänt, upphävdes dessa
undervisningsanstalter. — Samfundet Pro fide et
chris-tianismo i Stockholm inrättade tidigt ett slags
söndagsskolor, kateketskolor, vilkas
lärare kallades k. Numera ha de upphört, och efter
1924 har k:s uppgift koncentrerats på det
kyrkliga ungdomsarbetet i allm. — Även i Lappland
finnas kateketer med statsanställning för
undervisningens behov.
Kateketik [el. -ke-] (se Katekes), läran om
den kyrkliga undervisningen. Redan i gamla
kyrkan funnos anvisningar för
katekumenundervis-ning, och numera är k. även en betydande del
av den praktiska teologien. I första hand
åsyftas därmed konfirmandundervisningen men tillika
all annan kyrklig religiös fostran.
Kateketskola, se Kateket.
Katekin, kem., se Katechu.
Katekisatiön [el. -ki-] (se Katekes), kristlig
undervisning, särskilt den kristna
barnundervisningen. Den katolska kyrkan betecknar med k.
religionsundervisningen i skolan. Bland
protestanter menar man därmed väsentligen
undervisningen i katekes.
Katekü, se Katechu.
Katekumener (av grek, katechu’menoi, ”de
som undervisas”), kallades i den äldsta kyrkan
dopkandidaterna, som undervisades i den kristna
tron. Urspr. mycket enkel, fick denna
kateku-menundervisning småningom en bestämd
organisation med särskilt förordnade lärare (se
Kateket) och fastställd tid (från 300-talet tre år).
När k. fingo deltaga i församlingsgudstjänsten
och blevo berättigade till inträde i församlingen,
kallades de competentes (upplysta, skickliga). K.
undervisades i trosbekännelsen och Herrens bön.
Däremot tillät arcani disciplina ej, att
undervis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
