Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarer - Katarina - Katarina från Alexandria (helgon) - Katarina Ulfsdotter - Katarina av Siena (helgon) - Katarina av Genua (helgon) - Katarina (drottning av Sverige, d. 1252) - Katarina (drottning av Sverige, d. 1450) - Katarina (drottning av Sverige, 1513—1535) - Katarina (drottning av Sverige, 1535—1621) - Katarina (Månsdotter) - Katarina Jagellonica (drottning av Sverige, 1526—1583)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Katarina
138
manikeisk dualism levat kvar hos vissa sekter,
och fingo spridning i Italien, Frankrike,
Tyskland, Spanien och Nederländerna. Med hänsyn
till läran kallas de riktigast n y-m a n i k é e r:
emot Västerlandets uppblomstrande kultur och
särsk. mot kyrkans förvärldsligande företrädde
de en på gränsen till social nihilism stående askes
och predikade (i det de förkastade kyrkan som
frälsningsanstalt) en frälsningslära, som innebar
att genom askes befria själen från materiens
syndiga besmittelse. Hela det asketiska kravet
ålåg endast en mindre krets, ”fullkomliga”
(per-fe cti), medan den stora skaran av anhängare,
”troende” (credentes), stannade kvar i kyrkan
och i sina yrken. I kretsen av perfecti upptogs
man genom k:s enda sakrament, consolamentum
(tröstmedel), som innebar andedop genom
hand-påläggning. Kyrkan ingrep kraftigt mot k. och
lyckades genom inkvisitionen och
albigenserkri-gen delvis utrota dem, men deras idéer återfinnas
bl. a. i ryska sekter. Till k:s riktning, om än
med vissa avvikelser, hörde även valdenserna. —
Litt: E. Broeckx, ”Le catharisme” (1916, med
bibliogr.); H. Söderberg, ”La religion des
Cathares” (1949).
Katarina (grek, aei’ katharina’, den alltid
rena), helgonnamn.
1) Katarina från Alexandria,
”martyren”, en av de mest populära
helgongestalterna. Kring henne har en mängd legender
samlats, vilka förete alla de för en martyrhistoria
mest karakteristiska dragen: ett trosvittne, som
genom fängelselidanden vinner anhängare, genom
disputationer och underverk räddas från döden
men slutligen nås av denna, bortföres av
änglar och sedermera blir föremål för helgonkult.
Det är ovisst, om en historisk kärna till
legenderna finnes. Enl. en uppgift var K:s dödsår
307. Hennes dag är 25 nov. — Litt.: E.
Klos-termann och E. Seeberg, ”Die Apologie der
hei-ligen K.” (1924).
2) Katarina Ulfsdotter, se d. o.
3) Katarina av Siena (1347—80),
do-minikanordens stora kvinnliga helgon. Hon
upptogs 20-årig bland dominikanordens tertiarier.
K:s världsf rån vända liv under sträng askes,
hennes visioner och Kristusmystik, den ytterst
smärtsamma stigmatiseringen och barmhärtighetsverken
gåvo henne stort anseende för helighet samt
inflytande på det politiska livet. Bl. a. torde påven
Gregorius XI :s återkomst från Avignon till Rom
vara frukten av hennes föreställningar. K. blev
1461 kanoniserad. Hennes dag är 30 april.
Hennes förnämsta skrift, ”Libro della divina
dott-rina” (1378), en dialog mellan henne och Gud,
ger en värdefull inblick i tidsförhållandena,
vilkas lyten hon obarmhärtigt gisslar. — Monogr.
av J. Jörgensen (1915). Jfr I. Collijn,
”Birgit-tinska gestalter” (1929).
4) Katarina av Genua (1447—1510), av
adelssläkten Fieschi i Genua. Hon kanoniserades
av Clemens XII 1737 (minnesdag 22 mars) för
sin välgörenhet och stränga askes.
Uppmärksammade blevo hennes uppenbarelser om skärselden.
— Monogr. (på eng.) av Fr. v. Hügel (2 bd, 2:a
uppl. 1923).
Katarina, furstinnor.
Sverige. 1) Katarina, drottning (d. 1252)
dotter till Sune Folkesson och Helena, konung
Sverker d. y:s dotter, förmäldes 1244 med
konung Erik Eriksson och blev änka 1250.
2) Katarina, drottning (d. 1450), dotter till
riddaren Karl Ormsson (gumsehuvud), äktade
1438 riksföreståndaren Karl Knutsson och blev
vid hans tronbestigning 1448 krönt till drottning.
3) Katarina, drottning, Gustav I:s första
gemål (omkr. 1513—1535), dotter till hertig
Magnus I av Sachsen-Lauenburg och Katarina av
Braunschweig-Wolfenbüttel. Efter förhandlingar
fr. o. m. 1528 firades bröllopet i sept. 1531. I
äktenskapet föddes 1533 en son, sedermera
konung Erik XIV. Gängse uppgifter, att K. var
svårmodig till lynnet och att inbördes slitningar
fördystrade samlivet mellan makarna, sakna stöd
i tillförlitliga källor. Efter en kort sjukdom
avled K. 1535 i Stockholm.
4) Katarina, drottning, Gustav I:s tredje
gemål (1535—1621), dotter till riksrådet Gustav
Olovsson (Stenbock) till Torpa och Brita
Eriks-dotter (Leijonhufvud).
K:s giftermål med
konung Gustav mötte
motstånd från
kyrkligt håll, emedan hon
var systerdotter till
dennes förra gemål,
Margareta Eriksdotter
(Leijonhufvud), vadan
äktenskapshinder
ansågs föreligga enl.
Mose lag; men Gustav
genomdrev sin vilja
trots biskoparnas
erinringar, och bröllopet
firades i Vadstena
1552. Äktenskapet blev barnlöst. K. avled på
Strömsholm, som ingick i hennes livgeding, och
är begraven i Uppsala domkyrka.
5) Se Karin Månsdotter.
6) Katarina Jagellönica, drottning,
Johan HI:s första gemål (1526—83). Hon var
dotter till Sigismund I (av Jagiellonska ätten) av
Polen och Bona Sforza. Förslaget, att K. skulle
äkta den 11 år yngre hertig Johan av Sverige,
utgick från Polen. Då
giftermålet kom till
stånd, i Vilna 1562,
skedde detta mot Erik
XIV:s vilja. K. följde
1563 sin make i
fångenskapen på
Grips-holm, där hon födde
barnen Isabella (1564
—66) och Sigismund.
Hennes tredj e barn var
prinsessan Anna. K:s
ädla karaktär och
uppoffrande kärlek gåvo
henne stort inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
