Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katalys - Katalysator - Katanga, Elisabethville - Katapult - Katar, El-Katr - Katarakt - Katarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Katalysator—Katarer
136
icke gå med märkbar hastighet. Vid en
omvänd-bar reaktion ändras icke jämviktsläget genom k.
men väl den hastighet, med vilken detta inställer
sig. — Då katalysatorerna icke förbrukas,
kunna små mängder därav omvandla stora mängder
av de reagerande ämnena. Dock kan deras
verkan nedsättas vid närvaro av vissa ämnen, k
a-talysatorgifter. — Vid de biologiska
processerna i den levande organismen spelar k.
en stor roll. De flesta kemiska reaktioner, som
ske inom växt- och djurvärlden, äro katalytiska.
Biokatalysatorerna kallas enzym el. ferment
och bildas av den levande cellen; deras verkan
är dock oberoende av denna.
Man talar om heterogen k. el.
kontaktkatalys, när katalysatorerna äro fasta och de
reagerande ämnena gasformiga, flytande el.
lösningar. Om katalysatorer och reagerande ämnen
befinna sig i samma fas, talar man om
homogen k. — Aktivator är ett ämne, som ökar
en katalysators verkan. En katalysator, som
tillsättes en annan, kan ofta öka den katalytiska
effekten långt utöver den rent additiva. I
tekniken använder man därför ofta
biandkatalysatorer. — Autokatalys uppkommer, om vid
en kemisk reaktion en katalysator bildas, som
sedan påskyndar reaktionen. — Även
antika-t aly s a t or e r finnas, vilka åstadkomma
negativ k., d. v. s. minska reaktionshastigheterna.
De i tekniken använda katalysatorerna tillhöra
framför allt följ, ämnesgrupper: Syror
(vätejoner), som framför allt katalysera reaktioner,
där vatten upptas el. avspjälkas, t. ex. vid
träförsockring, sockerinvertering, esterbildning
och eterbildning. Baser (hydroxyljoner), som
framför allt katalysera polymerisationer och
kon-densationer, t. ex. vid framställning av
fenol-f ormaldehydhartser. Metaller, som lätt kunna
ändra sin valens, ss. krom, järn, volfram och
uran, vilka framför allt katalysera oxidationer,
t. ex. svaveldioxid till svaveltrioxid samt antracen
till antrakinon.
Ex. på viktiga tekniska processer, som använda
k. äro följ.: Oxidationer:
svavelsyratillverkning enl. blykammarmetoden med nitrösa
gaser som katalysatorer och enl. kontaktmetoden
med platina- el. vanadinkatalysatorer, som äro
utfällda på kiselsyragel,
salpetersyraframställning ur ammoniak med platina- el. j
ärnoxid-vis-mutoxidkatalysatorer, oxidation av koloxid till
koldioxid med metalloxider som katalysatorer
(hopkalit). — Reduktioner:
Fischer-Tropsch-syntesen av bensin ur koloxid och väte med
kobolt- och nickelkatalysatorer, hydrering av kol
för framställning av bensin enl. Bergius-processen
med volfram- och molybdensulfider som
katalysatorer, fetthärdning med nickelkatalysator. —
Halogeneringar: införande av halogener
i organiska föreningar sker med aktivt kol,
fos-fortriklorid el. aluminiumklorid som katalysatorer.
Användes i färgämnes- och
lösningsmedelsindu-strien. — Spaltnings-,
polymerisa-t i o n s- och kondensationsreaktioner
användas i stor utsträckning inom
petroleumindustrien. För krackning av olja användes
alu
miniumklorid, vid framställning av polymerbensin
ur lågmolekylära kolväten fosforsyra och vid
katalytisk alkylering konc. svavelsyra som
katalysatorer. — Synteser: ammoniaksyntesen
ur väte och kväve sker med hjälp av en
järn-alu-miniumoxid-kaliumoxidkatalysator; vid
metanolsyntesen ur väte och koloxid användes en
zinkoxidkatalysator. — Litt: P. Sabatier, ”Die
Ka-talyse in der organischen Chemie” (1927);
”Hand-buch der Katalyse”, utg. av G. M. Schwab (7
bd, 1940 ff.); ”Advances in catalysis and related
subjects”, utg. av W. G. Frankenburg, W. I.
Komarewsky och E. K. Rideal (1948 ff.).
Katalysator, se Katalys.
Kata’nga, Elisabethville, provins i
Belgiska Kongo, mellan Kongos biflod Kasai i v. och
Tanganjika i ö., i n. begränsad av 5:e
parallellen s. br.; 484,283 km2, 1,180,655 inv. (1947),
därav 13,977 vita (10,050 belgier). Administrativt
delas prov, i distrikten Haut-Katanga, Lualaba
och Tanganjika. K:s n. v. del ligger inom
Kongo-bäckenet. S. ö. K. mellan Lualaba, Luapula och
Tanganjika är ett 1,300—2,200 m högt platåland,
genom enskilda bäcken uppdelat i flera smärre
platåer. Klimatet är tropiskt men på gr. av den
stora höjden ö. h. relativt svalt. Huvudstad:
Elisabethville. K. är synnerligen rikt på värdefulla
mineral. Kring Kambove och huvudstaden
Elisabethville finnas enormt givande
kopparfyndighe-ter samt uran och radium i synnerhet vid
Chim-kolobwe. Därjämte utvinnas kobolt, guld, tenn,
järn, stenkol och kalk.
Katapult. 1) (Krig sv.) Maskin, som
huvudsaki. slungade stenar. K. bestod av en
skopfor-mig hävarm, som framtill var instucken mellan
hopsnodda tåg, fästa i en grov träställning.
2) (Sjökrigsv.) Anordning för utkastande
(startning) av flygplan från fartyg, där
däcksutrymmet icke medger maskinernas start med
enbart egen kraft. På en järnbalk, vars längd, i
vissa fall genom teleskopskonstruktion, kan upp
gå till 40 m, löper en släde, på vilken ett
flygplan kan uppställas. Sin rörelse erhåller släden
medelst komprimerad luft, krut el. elektricitet,
vars kraft utväxlas över en kolvinrättning,
ledhjul och wire till släden. En del av
rörelselängden bildar accelerationsbanan, på vilken slädens
och därmed flygplanets hastighet uppdrives till
90—100 km/tim; den återstående delen bildar
bromsbanan, där flygplanet skiljes från släden
och fortsätter med egen kraft, under det att
slädens fart bromsas upp. K. förekomma på de
flesta moderna kryssare och större krigsfartyg.
Katar, E 1-K a t r, halvö på Arabiens kust mot
Persiska viken; c:a 22,000 km2, 25,000 inv.
Katara’kt. 1) (Geogr.) Stort vattenfall,
särskilt ett sådant, som utan avsatser störtar sig
rakt ned i djupet. Uttrycket har blivit stående
om vattenfallen i Nilen. — 2) (Medi) Dets. som
starr.
Katärer (av grek. katharo’s, ren),
kollektivnamn för de många sekter med dualistisk
grundåskådning, vilka på 1000-talet började utbreda
sig i Västerlandet. K. utgingo från Balkan, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
