Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kataklysmteorien - Katakomber - Katakres - katalan - Katalanska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Kataklysmteorien—Katalanska litteraturen
132
Gravnischer med målningar från 300-talet i Roms
katakomber. Se även bild 1 å pl. vid Fornkristen konst.
Katakly’smteorien, geol., se Geologi, sp. 842.
Katakomber [-kå’m-] (lat. catacu’mbae, av
oviss härkomst; det antika namnet är grek,
kolme-térion, lat. coemetèrium, eg. sov-, d. v. s. viloplats),
vidlyftiga underjordiska gravkomplex, i synnerhet
från äldsta kristna tiden; det finns dock även
judiska k. Namnet har även fått beteckna
underjordiska stenbrott med talrika gångar, tex.
de i Paris. K. äro från början avsedda för
begravning. De finnas på åtskilliga ställen, t. ex.
i Kyrene, Syrakusa och Neapel; mest bekanta
och omfattande äro de romerska. De ligga på
olika ställen utanför staden, uthuggna i skikt
av lös tuff. Ung. liktydig med k. är den i några
inskrifter förekommande benämningen h y p
o-géer (lat. hypogaè’um, underjordisk
gravkammare) .
En katakomb bildar ett nät av gångar och
mindre, fyrkantiga rum, ibland i ända till sex
våningar. Väggarna äro överallt späckade med
gravar. Den vanliga gravformen är avlångt
rektangulär, liknande en koj; graven tillslutes med
horisontellt ställda tegel el. stenplattor, som ofta bära
inskrifter och symboliska teckningar. I de
fyrkantiga kamrarna äro de förnämligare
arkosol-gravarna anbragta, en halvrund nisch med
gravrummet i bottnen; detta är vågrätt tillslutet med
stenplattor. Vid förföljelser, t. ex. under
kejsar Valerianus år 257, ha de kristna säkert
samlats i k. Nattvarden har begåtts där nere.
Fynd av gravgåvor och skulptur äro ej många
el. betydande. Synnerligen intressanta äro vägg-
och takmålningarna. De ansluta sig till den
hedniska konsten, men motiv ur denna tilläggas en
kristen mening, t. ex. fridens duva, vinstocken,
måltidsscener, den gode herden, Orfeus som
fridsfursten m. fl. Framställningar av
underverken i G. T. och N. T. överväga vida, andra
scener ur Kristi liv äro sällsynta; lidandeshistorien
saknas. Förklaringen till detta urval har man
funnit i bönerna vid en dödsbädd: de uppräkna
underverken som bevis för hoppet om räddning
ur döden till evigt liv.
De romerska k:s utsträckning, 880 km gångar
med plats för 6 mill. männniskor, vittnar om
den kristna kyrkans styrka före dess
erkännande. K. konfiskerades under kejsar Diocletianus’
förföljelse (303—311) men återställdes efter
dennas slut till kyrkan. Efter kristendomens
seger genom Konstantin (312) avtog bruket av k.
för begravning, men de besöktes som
vallfartsorter, och man sörjde för deras underhåll; påven
Damasus, 366—384, utbyggde t. ex. den s. k.
påvekryptan och smyckade den med inskrifter.
Från 600-talet byggdes kyrkor på dem. Man
började flytta benen till kyrkorna inne i staden, och
på 800-talet voro k. tömda. Kyrkorna förföllo,
och k. glömdes. På 1400-talet var endast S:t
Se-bastianos bekant, 1578 upptäcktes en annan, men
katakombforskningen tillhör 1800-talet.
Största förtjänsten inlade G. B. de Rossi, som utgivit
monumentalverket ”Roma sotterranea” (3 bd,
1864—77); se även P. Styger, ”Die römischen
Katakomben” (1933); G. Hagelin, ”Roms k.”
(1948).
Katakrès, sammanställning av inbördes till
betydelsen oförenliga ord. S. k. etymologiska k.,
t. ex. Uppsalapilsner, innebära ingen oriktighet:
pilsner betyder ej längre en i Pilsen tillverkad
dryck. Bruket av ett ord i en gängse fras, där
det står i överflyttad bemärkelse, leder ofta till
k., t. ex. "hon är aldrig herre över sina känslor”;
”vid detta svåra hopp måste skidåkarn ha hela
sin kropp i sin hand". Avsiktliga k. ha ej
sällan god verkan, oavsiktliga bli lätt löjliga
”grodor”.
Katalän, invånare i Katalonien.
Katalanska litteraturen, den på katalanska
språket skrivna litteraturen i Katalonien med
Barcelona som centrum ävensom i Valencia, på
Baleariska öarna m. m. På 1100—1400-talet, då
Katalonien hade sin storhetstid, frodades där
vetenskap och skaldekonst. Liksom i Provence, med
vars folk, språk och litteratur Katalonien på
1200—1300-talen hade mycket gemensamt,
florerade de vittra ”blomsterlekarna” (jochs florals),.
vilka efter Toulouseakad:s mönster inrättats i
Barcelona. Den medeltida k:s två stoltaste namn
äro R a m 6 n L u 11 och A u s i a s March.
I och med Aragoniens förening med
Kasti-lien (1479) begynte emellertid det katalanska
språkets och dess litteraturs förfall. Men i
början av 1800-talet, då Kataloniens materiella
välstånd och nationalkänsla gjort starkt uppsving,,
kom det första poetiska väckelseropet för
kata-lanskan genom dikten ”Oda a la patria” (1833),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
