Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpalund - Karpaterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Karpalund—K arpaterna
86
Landskapsbild från Beskiderna i Karpaterna.
Karpalu’nd, samhälle i Färlövs sn i Skåne.
Karpaterna, ö. Mellaneuropas dominerande
bergskedja, sträcker sig med en total längd av
c:a 1,400 km i en vid, mot n. och ö. konvex båge
från Wienbäckenet i v. till Or§ova vid Donau i
s. ö. K. äro ett led i den tertiära veckningszonen,
i det att de förbinda östalperna i det alpidiska
systemet med Balkankedjan på ö. Balkanhalvön
(se kartor vid Bulgarien, Europa och Tyskland).
De delas i 4 avsnitt: 1) Västkarpaterna
mellan Wienbäckenet och
Hernåd-Poprad-dalar-na, 2) Mellan-el. Skogskarpaterna ö.
därom till Theiss’ källor, 3) östkarpaterna
därifrån till Transsylvaniens s. ö. hörn, 4) S y
d-karpaterna el. Transsylvanska
alperna från detta till Donau. K. bestå liksom
Alperna av ett stort antal utpräglat parallella
kedjor, och bland dessa kan man utskilja en
inner-kärnzon, bestående av massiv, uppbyggda av
kristallina bergarter, samt en ytterzon av sandsten
och skiffrar (flysch) från krittiden och äldre
tertiär tid. K:s kärnzon uppstod genom intensiv
veckning från s. under krittidens sista del.
Förbindelsen mellan östalpernas och Västkarpaternas
kärnzon utgöres av Leithabergen (s. ö. om Wien),
som mot n. övergå i de av graniter och kristallina
skiffrar uppbyggda Små K. (754 m ö. h.). Dessa
fortsättas mot n. ö. av kärnzonens båda
kristallina kedjor, av vilka den yttre el. n. övergår i K:s
mäktigaste massiv, det av granit uppbyggda Höga
Tatra (Gerlach 2,663 m)- Den s. el. inre
kristallina kedjan består av Stora Tatra (1,591 m) och
Låga Tatra (2,045 m), uppbyggda av gnejs och
granit. I s. begränsas de av en brottlinje, på
vilken de av vulkanisk tuff, andesit och trakyt
uppbyggda Slovakiska (f. d. Ungerska) malmbergen
äro belägna. Västkarpaternas ytterzon bildar en
forts, av östalpernas n. flyschzon, ehuru det
direkta sammanhanget är brutet genom
Wien-sänkan. Ryggarna uppvisa jämna, vida
högslätter, över vilka resa sig enstaka toppar, ss. Negoi
(2,544 m). Mot n. stupa de brant ned mot den
transsylvanska slätten, mot s. sänka sig
kedjorna mera långsamt mot det valakiska låglandet.
K:s väldiga veckbåge omsluter utom den
ungerska slättens tertiära sänkningsfält även det
transsylvanska bäckenet. I motsats till det förra har
detta icke undergått någon nämnvärd sänkning
i samband med karpatveckningarna, utan dess
botten ligger 500—700 m ö. h. och har senare
sönderskurits av erosionen. De mellan de båda
bäckenen belägna Transsylvanska malmbergen
tillhöra icke K. utan utgöra resterna av ett äldre
variskiskt veckberg. — Till skillnad från
Alperna, med vilka de kunna jämföras i längd, ha K.
förlorat en stor del av sin kärnzon. Talrika
låga pass föra över dem, ss. Duklapasset (502
m) och Jablunkapasset (551 m) i Västkarpaterna,
Vereczepasset (841 m) i Mellankarpaterna och
Predealpasset (1,051 m) i Transsylvanska
alperna. Vattendelaren följer visserligen i huvudsak
bergssystemet i v. och n., men den hoppar ofta
från den ena kammen till den andra, och många
kedjor genombrytas av floderna i antecedenta
dalar. I s. genomskäres t. o. m. hela systemet
(Transsylvanska alperna) av Olt. K:s höjd ö. h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
