- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
1-2

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl (konungar av Sverige-Norge) - Karl (VII) Sverkersson - Karl (VIII) Knutsson (Bonde)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karl, furstar.

Sverige {Sverige-Norge}, konungar.

Den sedvanliga ordningsbeteckningen för de
svenska konungarna låter den förste historiske
svenske konungen K. Sverker sson vara K. VII;
några tidigare svenska konungar K. ha emellertid
aldrig existerat; de äro uppdiktade av Johannes
Magnus.

Karl (VII) Sverkersson, konung (d.
omkr. 1167), son till konung Sverker. Sedan K.
besegrat och dödat den danske troninkräktaren
Magnus Henriksson (1161), fick han väldet över
Sverige. Under hans regering fick Sverige sin
förste ärkebiskop (1164). K. överfölls och
dödades omkr. 1167 på Visingsö av Knut Eriksson.
Han äktade 1163 Kristina, dotter till skånske
stormannen Stig Hvide och Valdemar I:s syster
Margareta; de hade sonen Sverker.

2) Karl (VIII) Knutsson (Bonde),
konung (trol. 1408—70), son till riddaren Knut
Bonde och Margareta Karlsdotter (Sparre). Från
1429 ägare av gården Fågelvik i Tjust och bosatt
där, deltog han under Engelbrekts uppror 1434
i belägringen av Stäkeholm och kom så att
inträda i den
nationella rörelsen mot
unionskonungen.

Vid förlikningen i
okt. 1435
utnämndes han till marsk.
Då en ny resning
mot konung Erik
utbröt 1436, valdes
K. till
rikshövits-man. Han kom
dock snart i
konflikt med det
folkliga partiet. I
denna strid, som från
K:s sida
utkämpades med våldsam
hänsynslöshet,
avgick han med
segern, sedan
Engelbrekts förnämste
efterföljare, Erik

NF XII — 1

Karl Knutsson. Trästatyett
(detalj) av Bernt Notke.
Gripsholm.

Puke, tillfångatagits och sänts till stupstocken,
1437. Sedan K. i okt. 1438 blivit
riksföreståndare, ställde sig den unionsvänliga delen av
aristokratien i hans väg. Dess främste man,
drot-sen Kristiern Nilsson (Vasa), bragte en stor
del av Finland i vapen mot honom, och K. såg
sig nödsakad samtycka till att Danmarks
nyvalde monark, Kristofer av Bayern, 1441
upphöjdes på Sveriges tron. De närmaste åren
till-bragte K. i tillbakadragenhet på Viborgs slott,
som Kristofer förlänat honom. Dennes död i jan.
1448 medförde förverkligandet av K:s
kunga-planer; i juni s. å. korades och kröntes han till
Sveriges konung.

K:s program blev nu att ersätta
Kalmarunionen med en svensk-norsk förening, återvinna
Gotland och om möjligt de skånska landskapen åt
riket. Slutresultatet blev negativt över hela
linjen. Till Norges konung kröntes han i Trondheim
i nov. 1449, men redan året därpå underlade sig
hans medtävlare, konung Kristian I av Danmark,
det norska landet. De många krigen med
Kristian undergrävde småningom K:s ställning även
i det inre. I samma riktning verkade den strama
målmedvetenhet, varmed K. gentemot kyrkan och
de världsliga stormännen bevakade sin och
kronans rätt. Den aristokratiska oppositionen, ledd
av ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna),
blev till sist K. övermäktig, så att han i febr.
1457 måste lämna landet, varefter Kristian I
s. å. besteg Sveriges tron. K. tog sin tillflykt till
Danzig. Sedan Kristian I fördrivits genom biskop
Kettil Karlssons uppror, återvände K. i aug.
1464 till Stockholm, där han ånyo hyllades som
konung. Men biskop Kettil och ärkebiskop Jöns
reste sig emot honom, och han tvangs redan
nyåret 1465 att avlägsna sig till Raseborgs slott.
Under den oroliga tid, som nu följde, växte sig
kravet på K:s återinsättande allt starkare. I nov.
1467 drog han åter in på Stockholms slott, hälsad
som landets herre. Då han avled där i maj 1470,
var han alltjämt i full besittning av den
monarkiska myndigheten, om också hans ställning var
osäker. — I sina handlingar framträder K. djärv och
initiativrik, fylld av sin tids höga fursteambition
men med en viss brist på politisk balans. I sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free