Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffe - Kaffebuske - Kaffein - Kafferhirs - Kaffesurrogat - Kaffeträd - Kaffraria - Kaffrer - Kafir (hedning) - Kafir el. siahposh (folk) - Kafjärden - Kafka, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765
Kaffebuske—Kafka
766
Europas folk (utom engelsmännen) samt
amerikaner. Vissa av produktionsländerna konsumerar
även mycket k., så t. ex. Salvador (7,6 kg per
år och inv.), Cuba (7,5) och Brasilien (4,5).
Bland de köpande länderna är konsumtionen
störst i Sverige och Danmark (c:a 7 kg per inv.).
Kemisk sammansättning. K:s
användning som njutningsmedel beror huvudsaki.
på dess halt av alkaloiden koffein, övriga
verksamma beståndsdelar i k. äro
kaffegarvsyra (4—8%) och en eterisk olja,
kaffeoljan, som frigöres vid rostningsprocessen.
Denna jämte vissa samtidigt bildade
sönderdel-ningsprodukter av garvsyran förorsaka den
karakteristiska kaffearomen. Genom röstningen
bortgår vidare vattnet, och en djupgående
förändring äger rum även med bönans andra
beståndsdelar: äggvitan (10—14%), fettet (10—20
°/o), sockret (6—12%) och cellulosan (25—
28°/o). Naturligt koffeinfritt kaffe,
marron-kaffet, erhålles av Coffea mauritiana. Vid
röstningen svälla bönorna men förlora då omkr. 18—
20% i vikt. — Litt.: W. H. Ukers, ”All about
coffee” (2:a uppl. 1935).
Kaffebuske, se Kaffe.
Kaffein, kem., se Koffein.
Kafferhirs, dets. som durra (se d. o.).
Kaffesurrogat. En del av kaffebehovet fylles
genom konsumtion av surrogat, som dock aldrig
fått någon större användning annat än under
kristider och som tillsats till äkta kaffe. K.
kunna utgöras av rötter el. stamknölar, t. ex.
av cikorian (cikoriakaffe, intubikaffe, lövetand
o. s. v.), el. frukter och frön, ss. säd, särskilt
korn. Intet av dessa k. innehåller det, som ytterst
betingar dess användning, koffeinet.
Kaffeträd, se Kaffe.
Kaffräria, ”kaffrernas land”, urspr. namn på
hela den del av s. ö. Afrika, kustområdet s. om
Sambesi, som beboddes av kaffrer.
Kaffrer, benämning på en grupp varandra
närstående bantufolk i s. ö. Afrika ävensom på
individer av dessa folk. Någon särskild stam med
namnet k. finns ej, utan ordet är infört av de
portugisiska upptäckarna efter det arabiska
ka-fir, ”otrogen”. Till k. i egentlig mening höra
suluerna. kosa (xosa), swasi och pond o
samt i vidsträcktare betydelse b a s u t o och
betsjuaner ävensom de norrut vandrade,
från sina fränder avskilt boende matabele i
Mashonaland och (w)angoni i
Tanganjika-territoriet. Från sitt ursprungliga hem, som
antages ha legat i Sambesiområdet, ha k. sedan
1600-talet företagit vandringar söderut och i
strider med andra bantufolk, hottentotter och vita
underlagt sig stora områden samt grundat
betydande riken. Ända till mot slutet av 1800-talet
baserade de till stor del sin existens på krig och
plundring. Huvudnäring är boskapsskötsel och
därnäst jordbruk, den förra bedriven av männen
(även mjölkningen), den senare av kvinnorna.
K. ha i gångna tider, särskilt genom sin
krigiska duglighet, spelat en stor roll i Sydafrikas
historia och i dess etnografi, men även i våra
dagar ha de förstått att göra sig gällande, icke
blott ekonomiskt, utan de vilja även ha ett ord
med i laget i inrepolitiska frågor. De ha också
egna tidningar. Bäst ha kanske basuto, vilka äga
en rätt avsevärd självstyrelse, hävdat sin
ställning gentemot de vita. — Litt.: G. Asmus, ”Die
Zulu” (1939); B. A. Marwick, ”The Zwasi”
(1939).
Käfir, plur. kafirer (arab.; av käfara, ej
vilja tro, förneka), otrogen, hedning. —
Muhammedanernas benämning på envar, som icke
bekänner sig till islam. Ordet har ofta en viss
skymflig bibetydelse: plur. ”de otrogna
hundarna”.
Käfir (arab., se föreg. art.) el. s i a h p o s h
(de svartklädda), folk i Kafiristan i Hindukushs
bergland (ö. Afghanistan), en blandning mellan
urinvånarna och ett omkr. 1500 f. Kr.
inträngande iranskt härskarfolk.
Kafjärden, storkommun i Södermanlands län,
Livgedingets domsaga, omfattar socknarna
Barva, Jäder, Kjula, Hammarby, Sundby och
Vallby. 223,05 km2 land, 3,434 inv. (1952).
Kafka, Franz, tjeckoslovakisk författare
(1883—1924). K, som var född i Prag i en
tysktalande judisk medelklassfamilj, blev 1906 jur.
dr och 1908
försäk-ringstjänsteman. Denna tjänst, avbruten av
årslånga vistelser på
lungsanatorier, behöll
han till sin död. Han
tillhörde
expressionis-terna men förenade
reflexion och
betraktelse med fantasi och
mystik. Hans
berättelser (”Die
Verwand-lung”, 1916, sv. övers.
1945, ”Ein Landarzt”,
1919, m. fl.) äro
skrivna i en saklig stil,
men vad som sker försiggår i en drömvärld,,
där alla den reella tillvarons lagar äro
upphävda. — K :s huvudsakliga berömmelse grundar sig
emellertid på en följd postumt publicerade verk:
romaner, noveller, aforismer, dagböcker och
brev. Viktigast äro de tre ofullbordade
romanerna ”Der Prozess” (1925; sv. övers. 1945), ”Das
Schloss” (1926; sv. övers. 1946) och ”Ämerika”
(1927; sv. övers. 1947), samtliga offentliggjorda
av K:s vän Max Brod. Den människa K.
tecknar i dessa arbeten lider under ångest och
skuldkänsla. Sin inspiration har K. främst hämtat
hos Sören Kierkegaard, men även Talmud,
Dostoj evskij, Poe och modern psykoanalys ha övat
inflytande. — K. har, sedan hans romaner
publicerades, fått en ständigt stegrad betydelse för
hela den moderna litteraturen. Under 1930-talet
sammanförde Max Brod en del tryckta och
otryckta K.-skrifter i ”Gesammelte Schriften”
(6 bd, 1935—37), men först under slutet av
1940-talet har en fullständig uppl., ”Sämtliche
Wer-ke”, börjat utgivas i New York. — Litt.: M.
Brod, ”F. K.; Eine Biographie” (1937; sv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
