Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kadmium - Kadmiumelement - Kadmiumlegeringar - Kadmos - Kadrilj - Kaducé - Kaduk - Kaduna - Kafé - Kaffa, Capha (Krim) - Kaffa (Etiopien) - Kaffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Kadmiumelement—Kaffe
762
gul, i syror olöslig sulfid, Cd S, som begagnas
till målarfärg (kadmiumgult). — K. användes
bl. a. som rostskyddande överdrag på
järnföremål, ss. bildelar, verktyg och tråd, till lättsmälta
metallegeringar samt i normalelement. På gr. av
sin stora förmåga att absorbera neutroner
användes k. i form av höj- och sänkbara stavar för
reglering av uranreaktorer.
Kadmiumvolfra-m a t, Cd WOi, användes till fosforer i lysrör.
Kadmiumelement, se Galvaniska element, sp.
675-
Kadmiumlegeringar. Kadmium bildar tills, m.
vismut, bly och tenn lättsmältande legeringar.
Den mest bekanta är W o o d s metall (smp.
c:a 70°), som består av 12,5% kadmium, 25%
bly, 12,5 °/o tenn och 50 °/o vismut. Vidare
märkas Newtons metall (smp. c:a 700),
bestående av ioe/o kadmium, 28% bly, 17% tenn och
45 % vismut, samt L i p o w i t z’ metall
(smp. c:a 55—6o°), som är den eutektiska
blandningen av ovanstående metaller och utgöres av
10% kadmium, 27% bly, 13% tenn och 50%
vismut. K. användes på gr. av sin lättsmälthet
som stängningsanordning för automatiska
eld-släckningsapparater, som säkringar i elektriska
signalapparater, för lödningsändamål, till
upp-hettningsbad (metallbad) på laboratorier m. m.
Ka’dmos, grek. (lat. Ca’dmus), grek, myt.,
Te-bes mytiske grundläggare, son till den feniciske
konungen Agenor. Av fadern utskickad för att
uppsöka sin syster Europa, grundläde han på
anvisning av oraklet i Delfi staden Tebe i Beotien.
Han dödade en drake och utsådde på Athenas
inrådan dess tänder, ur vilka uppväxte
beväpnade män, spartoi’, (”de sådda”), vilka råkade i
strid och nedhöggo varandra, så att slutligen
endast fem återstodo. Från dessa ledde Tebes
förnämsta adelssläkter sin härkomst. De yngre
sagorna låta bl. a. K. från österlandet införa
bergsbruket och bokstavsskriften.
Kadridj (sp. cuadrilla, av lat. quadrus,
fyrkantig). 1) I Frankrike benämning på ett slags
tor-nerspel, urspr. utfört endast av 4 ryttare. Senare
benämning på en grupp av ryttare vid tornerspel
och karuseller.
2) Urspr. benämning på 4-mannagrupp i de
gamla franska baletterna samt på danser, utförda
av sådana grupper om 2 par el. multipler därav.
I senare hälften av 1700-talet blev k. benämning
på vissa av de från England till Frankrike
införda kontradanserna, i regel komponerade i 5
”turer” med riklig figuration och livligt tempo
(qua-drille frangaise, se Fransäs). Som sällskapsdans
förekom k. i Sverige i otaliga variationer, särsk.
under början av 1800-talet.
Kaducé, se Merkuriestav.
Kadük (lat. cadücus), borttestamenterat gods,
som av någon anledning ej tillföll den, till vilken
det var testamenterat (enl. romersk rätt). —
Termerna kadukmedel och k a d u k å r
brukades om församlingens avlöningsmedel inom
svenska kyrkan, när ingen fanns, som hade rätt
att uppbära dem (t. ex. vid prästsysslans
ledighet). I äldre tider disponerade domkapitlen
dessa; sedan tillföllo de stiftens byggnadskassor för
läroverken. Efter 1909 kommer behållningen
prästerskapet till godo.
Kaduna, huvudstad i Nordprovinserna i
Nigeria, vid floden Kaduna; c:a 12,000 inv. K. är
knutpunkt på järnvägen från Lagos.
Kafé (fr. café), serveringsställe för kaffe o. a.
förfriskningar; avd. i hotell o. dyl. för
servering av kaffe och spritdrycker; enklare
restaurang för måltidsservering.
Kaffa, C a p h a, se Feodosia.
Kaffa, landskap i s. v. Etiopien, n. om
Rudolf sjön, förr känt under namnet Gom ar a. K.
är bergigt med talrika, höga toppar (Hotta 3,932
m ö. h.) och avvattnas huvudsaki. av Omo till
Rudolf sjön. I den yppiga urskogen växer
kaffebusken vild.
Kaffe (ytterst turk, kahveh, arab, kahwa)
betecknar dels fröna (”bönorna”) i k.-trädets bär,
dels den av dem beredda drycken. K:s hemland
anses vara de högre liggande områdena av
Afrika, närmast v. om Röda havet. Härifrån
spred sig k.-busken och k.-drickandet på
1400-talet närmast till Arabien, där hamnstaden Mocka
blev k.-handelns stora centrum. På 1500-talet
gick k:s segertåg vidare över Egypten och
Främre Orienten, varifrån det närmast över
Konstan-tinopel kom till Europa i början på 1600-talet.
Först från omkr. 1700 datera sig de första säkra
uppgifterna om förbrukning av k. i Sverige.
Snart (1746) belädes emellertid k. med
konsum-tionsaccis, och tre gånger under 1700-talet
utfärdades t. o. m. k.-förbud i Sverige, huvudsaki.
på gr. av handelspolitiska skäl. På 1800-talet
inträdde en sista förbudsperiod 1817—22.
K.-in-förseln till Sverige utgjorde åren 1936—38 i
medeltal 48,8 mill. kg (för c:a 42 mkr), och
tullen var 1950 för orostat k. 45 och skatten 35
öre per kg, för rostat k. resp. 60 och 45 öre.
Kaffeträdet, som är föremål för
planta-gecdling i verkligt stor skala, tillhör släktet
Coffea av fam. krappväxter (Rubiaceae).
Växten är i vilt tillstånd ett träd men hålles i
plan-tagerna av praktiska skäl som en 2—3 m hög
buske. Bladen sitta korsvis motsatta och äga
en frisk, året om grön färg. De vita,
välluktande blommorna sitta tätt tillsammans i bladvecken
och utbildas efter befruktningen till
körsbärslik-nande stenfrukter. Själva stenfrukterna omgivas
ytterst av ett pergamentartat skal
(pergamentshinnan). Innanför detta finns ett hinnartat
fröskal (silverhinnan) och innerst den hornartade
och på olja rika frövitan, inneslutande ett litet
växtämne. Fröna (bönorna), oftast 2, ligga
med de plana sidorna mot varandra. Någon
gång utvecklas endast en böna, som då blir
rund (p ä r 1 k a f f e, särsk. förr även benämnt
mocka). Av släktets många ursprungliga
arter, ett 50-tal, odlas endast 3 i större skala,
näml.: 1) C. arabica, som utgör huvuddelen
(93 %) av världsskörden, härstammar från de
höglänta n. ö. delarna av Afrika. I slutet av
1600-talet fördes den till Java och 1723 till
Västindien samt spred sig under 1700-talet till alla
delar av Brasilien. På 1860—70-talen visade sig
denna art, särsk. på Ceylon och Ostindiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
