Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönsson, Gabriel - Jönsson, Johan, i Revinge - Jönsson, Ola, i Kungshult - Jönåker - Jönåkers härad - Jöran Persson - Jörgen (dansk prins) - Jörgen (pseudonym) - Jörgensen, Adolf Ditlev - Jörgensen, Aksel - Jörgensen, Ellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jönsson—Jörgensen
748
samt skrivit texten till bildverket ”Detta är
Skåne”, utg. av F. Malmros (s. å.). J. har främst
inspirerats av landskap och människor vid den
skånska kusten mitt emot Ven; särskild lycka
har han gjort med några friska bilder ur
sjömans- och fiskarlivet.
Jönsson, Johan, i Revinge, (Malmöhus
län), lantbrukare, politiker (1875—1938). Han
invaldes 1908 i A. K. som liberal, fick
framskjutna placeringar i utskotten och anlitades
flitigt inom de statliga utredningarna: bl. a. var
J., som särsk. specialiserat sig på försvarsfrågor,
medl. av försvarsrevisionen 1919—23. J. var en
av de få lantmannarepresentanter, som vid
partisprängningen 1923 anslöto sig till Liberala
riksdagspartiet. Han avgick ur riksdagen 1933 och
blev s. å. domänintendent i Malmöhus län.
Jönsson, Ola, i Kungshult, riksdagsman
hemmansägare (1826—1904), led. av
bondeståndet vid riksdagarna 1859—66, av Andra
kammaren 1867—75. Fastän ivrigt liberal av ganska
radikal läggning kom han på kant med ledarna
för bondeståndets ”liberala” parti och
medverkade vid 1862—63 års riksdag till uppkomsten av
den moderata grupp, som är ursprunget till
Lantmannapartiet. Då detta 1867 bildades, var J. med
i den inre kretsen, deltog 1868 i bildandet av det
radikala Nyliberala partiet och återgick, då detta
efter några år upphörde, till Lantmannapartiet.
Hans politiska bana nådde sin höjdpunkt 1875,
då han framlade ett relativt försvarsvänligt
förslag, avsett att möjliggöra en reform på den
allmänna värnpliktens grund. Sannolikt på gr.
härav blev J. icke vidare omvald. Han intog i
en följd av år en inflytelserik ställning i
Malmöhus läns landsting. Ett brottstycke ur hans
politiska memoaranteckningar har publicerats i
E. Thermænius, ”Svensk bondepolitik” (1931).
Jönåker, storkommun i Södermanlands län,
Nyköpings domsaga, omfattar socknarna Tuna,
Lunda, Kila och Bergshammar; 319,80 km2 land,
4,752 inv. (1952). Tätort: Jönåker (361 inv. 1951).
Jönåkers härad i sydligaste Södermanland
omfattar socknarna Tuna, Lunda, Kila,
Björkvik, Halla, Nykyrka, Stigtomta, Bärbo,
Bergshammar och Tunaberg; J. tillhör Nyköpings
domsaga (tingsställe Nyköping).
Jöran Persson, Erik XIV:s gunstling (d.
1568). Han var prästson från Sala, studerade i
Wittenberg, hemkom 1552 och anställdes i
Gustav Vasas kansli. J. anlitades i flera viktiga
värv men föll i onåd. Han fick då en
tillflyktsort i Kalmar hos hertig Erik som dennes
sekreterare, en befattning, som J. bibehöll även efter
Eriks tronbestigning. J. var därjämte som
konungens ”prokurator” (närmast en högste
åklagare) den ledande i konungens nämnd. Samtiden
betraktade honom som främste upphovsmannen
till nämndens många dödsdomar. Å Eriks
vägnar mötte han 1563 den fångne hertig Johan i
Vaxholm och höll ett strafftal till denne. J. var
arbetsam och nitisk men maktlysten, med
uppkomlingens hat till högadeln; som domare var
han torrt saklig utan mänskliga hänsyn. Han
ledde konungens spioneriväsen, störtade Nils
Stu
re och föranstaltade dennes skymfliga tåg genom
Stockholm. J :s anklagande verksamhet hetsade
i hög grad den sinnessjuke konungen till hans
våldsåtgärder. Erik lät, under sin depression
efter Sturemorden och efter försoningen med
högadeln, sätta J. i fängelse. I två processer
dömdes denne till döden. Domstolen vågade dock
ej verkställa domen. J. satt en tid kvar i
fängelse men anlitades från febr. 1568 ånyo av Erik
samt adlades med namnet Tegel. Då hertigarna
med upprorshären kommit till Stockholm,
utlämnades J., ’torterades samt avlivades på grymt sätt
22 sept. 1568. — Litt.: C. Silfverstolpe i Hist.
Tidskr. 1881.
Jörgen, dansk prins, se Georg, sp. 849.
Jörgen, pseud., se Lundström, G. F.
Jörgensen, Adolf Ditlev, dansk
historiker (1840—97), född i Sundeved i Slesvig. Efter
några år som lärare anställdes han i Kongerigets
arkiv, blev 1883
ge-heimearkivarie och
1889 riksarkivarie.
Samtidigt utvecklade
han ett omfattande
vetenskapligt och
litterärt författarskap.
Begåvad med skarp,
kritisk blick och stor
kombinationsförmåga
samt ledd av
brinnande kärlek till danskt
språk och dansk
folksjäl, behandlade han
en mängd ämnen från
olika perioder.
Näm
nas kunna ”Den nordiske kirkes grundlæggelse
og förste udvikling” (3 bd, 1874—78),
biografierna ”Johannes Ewald” (1888) och ”Peder
Schu-macher Griffenfeld” (2 bd, 1893-—94), de
populära ”40 fortællinger af fædrelandets historie”
(1882) och ”Fortællinger af Nordens historie”
(2 bd, 1892—93). I ”Danmarks riges historie”
behandlade han tiden 1814—52 (1896—97). Den
självbiografiska ”En redegörelse for min
udvikling og mitt forfatterskab” utkom 1901. 1898
—99 utgavs i 4 bd J :s ”Historiske afhandlinger”
och 1939 ”A. D. J:s breve”. Som nationell
författare, särskilt ang. Sönderjyllands historia, är
han en av Danmarks främsta.
Jörgensen, Karl A k s e 1, dansk målare och
grafiker (f. 1883), blev prof, vid konstakad. 1920
samt var 1931—34 dess dir. En viktig del av
J:s produktion utgöres av proletärskildringar. T
övrigt märkas porträtt samt utsmyckningen av
Drachmanns kro vid Allégade, Frederiksberg.
Som grafiker hör J. till Danmarks förnämsta
illustratörer.
Jörgensen, Ellen Sophie Rasmine, dansk
historiker (1877—1948), cand. mag. 1903, dr phil.
1909, under bibliotekarie 1915—31, bibliotekarie
1931—41 vid kungl. bibi. J. var först verksam
som medeltidshistoriker; bland hennes hithörande
arbeten märkas ”Fremmed indflydelse under den
danske kirkes tidligste udvikling” (1908),
”Hel-gendyrkelse i Danmark” (dr-avh., 1909) samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
