Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Justering - Justi, 1. Carl - Justi, 2. Ludwig - Justinianus - Justitia (gudinna) - Justitia (veckotidning) - Justitiarius - Justitie- - Justitieborgmästare - Justitedepartementet - Justitiedeputationen - Justitiekanslern (Konungens justitiekansler, J. K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657 Justi—Justitiekanslern 658
1879—84 av ett särskilt ämbetsverk,
Juste-ringsstyrelsen, förlädes därefter till
Fi-nansdep., tillkom 1908—10 Kontroll- och
juste-ringsstyrelsen och tillhör därefter Mynt- och
j usteringsverket.
Justi [jo’sti]. 1) Carl J., tysk konsthistoriker
(1832—1912), prof, i Bonn 1872—1901. Han
utgav utmärkta monografier över Velazquez,
Mu-rillo och Michelangelo.
2) Ludwig J., den föreg:s brorson,
konsthistoriker, museiman (f. 1876), 1909 dir. för
National galer ie i Berlin, sedan 1947 generaldirektör
för Berlins museer. J. har bl. a. skrivit monogr.
om Giorgione (2 bd, 1908, senaste uppl. 1936),
”Deutsche Malkunst im 19. Jahrhundert” (1921),
”Hans Thoma” (s. å.) och ”Im Dienste der
Kunst” (1936).
Justiniänus, se lustinianus.
Justi’tia [sv. utt. -i’tsia], lat., rättvisa;
rättvisans gudinna. — Den moderna konsten
framställer allegoriskt den världsliga rättvisan som
en kvinna (vanl. med förbundna ögon) med en
våg i vänstra och ett svärd i högra handen.
Justitia [-i’tsia], veckotidning, däri notiser om
utslag i kravmål, växeldomar, utmätningar,
bo-uppteckningssummor m. fl. för kreditgivare
viktiga uppgifter intagas. Den utkom 1893—1922
som självständig tidn., därefter ingår den som
bilaga till Svensk Handelstidning.
Justitiärius, äldre dansk-norsk titel för ordf.,
presidenten, i åtskilliga högre domstolar.
Justitie- [-i’tsie] (lat. justitiae, gen. till
justitia, rättvisa), i sms.: rättskipnings-.
Justitieborgmästare, förr, då flera
borgmästare funnos i större svenska städer, titel för den,
som stod i spetsen för rättsväsendet där.
Justitiedepartementet är enl. gällande
depar-tementalstadga det i:a av statsdepartementen och
har existerat i obruten följd sedan
departemental-reformen 1840. J. handlägger
förvaltningsärenden rörande bl. a. regering och riksdag (med
undantag av ärenden rörande Utrikesnämnden),
rikets gränser, vapen och flagga, tillämpning av
tryckfrihetsförordningen, inseende över
rättskipningen, domstolarna, fastighetsregister, i vad
dessa ärenden ej tillhöra annat dep., fångvården,
straffregister, nåd i brottmål, villkorlig
frigiv-ning, förvärvande och förlust av svenskt
medborgarskap, förbrytares utlämnande,
fideikomiss-författningar, tillstånd till äktenskap och
adoption, där meddelande av sådant tillstånd
ankommer på K. m:t, föreningsväsendet i allm.,
rättsstatistik, Svensk författningssamling. Det
handlägger också lagstiftningsärenden av två olika
slag: 1) grundlagar och en rad uppräknade
konstitutionella stadgar, ss. kyrkomötesförordningen,
ansvarighetslagar för statsråden och riksdagens
fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret
samt lagar om Högsta domstolen,
Regeringsrätten och Lagrådet, val till riksdagen och dess
utskott, statsdep:s antal och statsråd utan dep.,
kommandomål, rikets vapen och flagga och om
rätten att utbekomma offentliga handlingar; 2)
civil-, straff- och kyrkolag samt annan lag,
stiftad enl. R. F. § 87, dock med iakttagande av att
ärenden, som departementalstadgan i det
följande hänför till andra dep., skola tillhöra dessa,
även i den mån de avse sist angivna slag av lag.
J., vars chef i dagligt tal kallas j u s t i t i e
mi-n i s t e r, arbetar på 2 huvudavd., som i dagligt
tal kallas ”1 a g a v d e 1 n i n g e n” och
”kansliavdelningen”. Chef för den förra är
stats-sekr., som under sig har 3 byråchefer för
lagärenden. Dessa förestå var sin byrå:
civilrätts-, straffrätts- och
processrätts-byråerna. Lagbyråernas huvudsakliga uppgift
består i att utarbeta lagpropositioner.
Kansli-avd., som förestås av expeditionschefen, är
uppdelad på 2 byråer med kansliråd som chefer
samt 2 i:e, 5 2:e kanslisekr. och 4 amanuenser
samt övrig personal. På kansliavd. utarbetas dep:s
andel i statsverkspropositionen. Där handläggas
också löpande ärenden, som ej direkt
sammanhänga med lagstiftningen, t. ex.
fångvårdsären-den, ansökningar om utlännings förvärv av
svenskt medborgarskap, utvisningsfrågor och
utnämningar. Under J. lyda hovrätterna,
fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden,
ungdomsfängelsenämnden och lagberedningen.
Anslagen till J. äro i riksstaten uppförda under
2:a huvudtiteln.
Justitiedeputationen, se Deputation.
Justitiekanslern (Konungens
justitie-kansler), förk. J. K., en av de högsta
ämbetsmännen inom den svenska statsförvaltningen.
Enl. R. F. 27 § skall j. vara en lagfaren,
skicklig och oväldig person, som varit nyttjad i
domarvärv. Han är främst K.m:ts högste
ombudsman i trängre mening, s. k. kronjurist. I denna
egenskap har han enl. sin instruktion (den
senaste 30/i2 1947) att bevaka Kronans rätt samt
efter anmodan tillhandagå K.m:t med råd och
utredningar i juridiska angelägenheter. Vidare
åligger det j. att ha tillsyn över domares o. a.
ämbetsmäns tjänsteutövning. I motsats till
riksdagens ombudsmän har j. uppsikt även över
kommunala myndigheter. Kommer någon
anmärkningsvärd ämbetsåtgärd till j :s kännedom, är han
skyldig att föranstalta om undersökning samt
beivra ev. begånget fel. Därjämte tillkommer
j. viss befattning med advokatväsendet och med
övervakning av tryckfriheten. Enbart historiskt
intresse ha numera j :s befogenheter i fråga om
riksrättsåtal mot led. av Högsta domstolen och
Regeringsrätten. Föga betungande, om än
omfattande ett ganska stort antal ärenden, är j :s
skyldighet att besluta ang. de s. k. supplikerna,
d. v. s. ansökningar och besvärsskrivelser, som
lämnats till konungen personligen och därefter
översänts till j. I regel inskränker sig hans
befattning med dem till att vidarebefordra dem till
vederbörande dep. el. ämbetsverk, men stundom
kunna supplikerna ge anledning till utredningar
m. m. Slutl. må anmärkas, att j. på gr. av sin
ställning alltemellanåt tages till råds i brydsamma
frågor såväl av ämbetsverk o. a. inst. som av
enskilda ämbetsmän. Intill Ui 1948 var en av j :s
betydelsefullaste och mest omfattande uppgifter
att vara K.m:ts högste åklagare och i sådan
egenskap öva uppsikt över rikets åklagarväsen. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
