Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jury - Jurydomstol - Jus (rätt) - Jus (spad, sky) - Jussarö - Jussieu, de, familj - Juste - Juste-milieu - Justera - Justering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Jurydomstol—Justering
656
lat. iur är e, svärja), en samling edsvurna
personer (urspr. om de lekmän, som bilda en engelsk
j., se Jurydomstol); sakkunnig, opartisk nämnd
för avgörande av tävlan (konstnärlig j. el.
idrottsjury) el. att bedöma inlämnade alster vid
utställning.
Jurydomstol (se Jury), den domstolsanordning,
enl. vilken lekmän och av staten förordnade
domare gemensamt utöva rättskipningen utan att
sammansmälta till ett kollegium. Utmärkande för
j. är alltså, dels att domstolen är sammansatt av
personer, som ej behöva vara juridiskt bildade,
och av jurister till yrket, dels att dessa
faktorer ha var sin särskilda uppgift att lösa. Den
folkvalda delen av domstolen kallas jury och
har att avgöra, om en fällande dom i målet må
meddelas, varefter fackdomaren utmäter straffet.
Om juryns äldsta ursprung ha de mest
skiftande meningar framställts. Säkert är, att det
var i det medeltida England, som institutet
utbildades. Där utvecklades särskilt på grundval
av Henrik II:s (reg. 1154—89) lagstiftning olika
former av jury. I tvistemål kunde således
tillkallas edsvurna män, vilkas utsago (lat.
verdic-tum) småningom tillmättes den verkan, att
därigenom sakfrågan avgjordes. Därmed var den
dömande civil juryn färdig. Dess
användningsområde blev mycket vidsträckt men inskränktes
1920. I straff processen framträdde likaledes på
Henrik II :s tid med tydligare drag än förut
ursprunget till en anklagelsejury (eng.
grand jury). Den fick till uppgift att vid
svårare förbrytelser avgöra, huruvida tillräckligt
skäl att inleda en straffprocess mot en person
kunde anses föreligga på grund av de
upplysningar, som framlades av en offentlig åklagare
el. särskild målsägare. Inom straff processen
började man något senare utom i de lindrigare
målen använda även en annan form av jury (eng.
petty jury) för att avgöra skuldfrågan. Det är
blott denna sistnämnda brottmålsjury, som
vunnit insteg på kontinenten. I Frankrike infördes
juryn 1791 och har därifrån övergått till de
länder (Belgien, Italien m. fl.), som grundat sin
lagstiftning på fransk rätt. Den franska juryns
form, som väsentligt avviker från den engelska
förebilden, överfördes till Tyskland under 1848
års revolutionära rörelser. Genom en reform 1924
avskaffades j. där, ehuru namnet (Schwurgericht)
bibehölls. Till Nordamerika kom den med
engelsmännen (1600-talet), i Ryssland infördes den
1866. I Norge infördes juryn (nævninger)
genom lag 1887 och i Danmark slutgiltigt genom
1916 års processreform. Om j. i Sverige se
Tryckfrihetsprocess. Jfr även Nämnd.
I England råder bruket, att domaren efter
rättsförhandlingarna gör en översikt för juryn
av utredningen i målet under påpekande av den
el. de avgörande punkterna i bevisningen och
tillika ger tydlig anvisning om sin egen
uppskattning av bevisningen. Juryn följer alltid dessa
domarens anvisningar, vilket gjort, att
jurysystemet fungerat till belåtenhet i landet och j.
behållit sitt anseende. Gemensamt för j. i alla
länder, där den förekommer, är dess uppdelning i
2 avd., efter eng. bruk kallade bänkar,
domarnas och jurymännens. I övrigt växlar
organisationen. Domarna kunna vara 1 till 13,
jurymännen urspr. 12, numera i England i vanliga
mål endast 7. De senare uttagas i regel bland
män, på senare år även kvinnor, av viss ålder,
bildning, medborgerlig ställning och god frejd.
Ämbetsmän, präster m. fl. äro befriade från
juryuppdraget, övriga valbara uppföras på en
grundlista. Från denna överflyttas årl. på
förhand vissa personer till en årslista, och av
års-listan inkallas behövligt antal till tjänstgöring
vid varje domstolssammanträde, tingslista. Bland
de på tingslistan upptagna äga parterna utan
angivande av sina skäl utesluta visst antal, så att
endast fulltalig jury återstår i målet. De sålunda
kvarstående avlägga ed. Enl. engelsk rätt måste
juryns utsaga vara enhällig, eljest utses ny jury,
på kontinenten kräves 2/s majoritet för fällande
av tilltalad i brottmål.
Jus, lat., rätt; se lus.
Jus [fr. utt. ^y, sv. Jy] (av lat. jus, spad),
ibland skrivet sky, ett extrakt i geléform av kött
el. fisk, vilket brukas till såser, garnering m. m.
Jussarö, fi. Jussaari, ö i Ekenäs skärgård vid
inloppet till Finska viken, ö. om Hangö.
Lots-och fyrplats, järnmalmsfyndigheter.
Jussieu [?ysjö’], de, fransk botanikerfamilj,
Bernard de J. (1699—1776), prof, i Paris,
är känd för att han i den kungl. trädgården i
Trianon, som han förestod, ordnade växterna
efter Linnés ”naturliga metod”, som han för
ändamålet omarbetade. Hans brorson, A n t o i n e
Laurent de J. (1748—1836), prof, vid
Jar-din des plantes, var den förste, som genomförde
det naturliga systemet i växtriket. I sin ”Genera
plantarum secundum ordines naturales disposita”
(1789) indelar han växterna efter när- el.
frånvaro av hjärtblad, vilka han jämför med hjärtat
hos djuren, i akotyledoner, mono- och
dikotyle-doner. Inom dessa huvudgrupper uppställer han
”ordningar” med ledning av Linnés och
farbroderns förarbeten och karakteriserar f. ggn dessa.
Juste [’Syst, sv. utt. Jyst], fr., riktig, noga;
rättrådig, oklanderlig.
Juste-milieu [$y’sta-miljö’], fr., ”rätta mitten”,
”lagom”, ett politiskt slagord om Ludvig Filips
av Frankrike politik, vilken innebar ett försök
att hålla medelvägen mellan de konservativas och
liberalas krav.
Justera [Jyst-], rätta, granska (och
godkänna) ; justerad betyder som idrottsterm
idrottsman, som till följd av kroppsskada måste utgå
ur el. avhålla sig från tävlan.
Justering [Jyst-] betyder, använt som teknisk
term, den av särskilda Statens justerare
av mått och vikt företagna undersökning,
godkännande och stämpling av redskap för
mätning och vägning, varigenom fastställes dessas
fullständiga överensstämmelse med gällande norm.
Föreskrifter om j. lämnas i k. f. om mått och
vikt 11 /2 1934 jämte instruktion för justerare av
mått och vikt 25/io 1935. överinseendet över
ju-steringsväsendet tillhörde urspr. den centrala
äm-betsmyndigheten över lantmäteriet, handhades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
