Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordströmmar - Jordstyckning - Jordstöt - Jordsvinsläktet - Jordtag - Jordtemperatur - Jordtermometer el. geotermometer - Jordtrötthet - Jorduggla - Jordvarg - Jordvax - Jordvärdestegring - Jordympning - Jordägarandel - Jordägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Jordstyckning—Jordägare
578
Jordsvin.
Undersökningarna ha visat, att till j :s uppkomst
väsentligen två orsaker kunna anges. Genom
förändringarna i det jordmagnetiska variationsfältet
induceras i jorden elektriska strömmar (se
Jord-magnetism). Den andra orsaken är av luftelektrisk
natur och beror på de elektriska strömmarna i
atmosfären. I Sverige utföres av telegrafverket
en undersökning av j. Ständiga registreringar av
j. äga f. n. rum vid observatorier i Italien,
Australien och Peru.
Jordstyckning, större gårdars uppdelande i
smärre.
Jordstöt, ett svagare jordskalv.
Jordsvinsläktet, Orycte’ropus, det enda släkte,
som tillhör däggdjursordningen jordsvin,
Tu-bulidentata. Hithörande former äro klumpiga
djur med tjock kropp, smal hals och långt
utdraget huvud, som slutar med en cylindrisk,
trynlik-nande nos. öronen äro mycket stora. Huden är
besatt med glesa borst. Tårna bära hovliknande
klor. Tänderna äro få, till det yttre enkla,
cylindriska och klädda med cement. Jordsvinen äro
termitätare, som med hjälp av sina kraftiga
gräv-extremiteter urholka termitstackarna och fånga
deras invånare med sin långa, klibbiga tunga.
Med utomordentlig snabbhet kunna de gräva ned
sig i marken. De jagas för köttets skull.
Jordsvinen förekomma i s. och mellersta Afrika. Bäst
känt är det kapska jordsvinet, O.
capen-sis. Den största arten är O. erikssoni från
Belgiska Kongo.
Jordtag, elektrotekn., föremål, avsedda för
j ordning (se d. o.) och förlagda i marken, t. ex.
plåtar, band, linor, rör av koppar el. annan metall
el. ett vattenrörnät.
Jordtemperatur. Temp. under jordytan är på
ett djup av 20—30 m i de tempererade trakterna
under hela året i det närmaste konstant. Under
detta djup tilltager temp. i medeltal med omkr.
i° på 35 m. Lokala inflytanden göra sig dock
mycket märkbara på denna gradient. Mellan
jordytan och ett djup av 20—30 m är temp. under
året variabel. Temp. på jordytan varierar såväl
under ett dygn el. kortare tidsintervall som
under ett år. Dessa variationer fortplantas nedåt,
lättare, ju större jordlagrens
värmeledningsförmåga är. Av ofta förekommande markunderlag
leda granitklippor bäst och mossäng sämst.
Ledning av värme tar tid i anspråk. På gr. härav
når temp. under jordytan sitt årsmaximum på
en senare tidpunkt än vid jordytan, och
förse-NFXI— 19
ningen ökas med djupet. Maximumtemp. i lagren
under jordytan når icke heller det värde, som den
når vid jordytan. Samma gäller om minimumtemp.
Däremot blir medeltemp. nästan konstant med
djupet.
Jordtermometer el. geotermometer,
termometrar, som ifrågakomma för mätningar av
jordtemperaturen, vanl. särskilt konstruerade
ma-ximitermometrar, antingen med index el. efter
utrinningssystemet.
Jordtrötthet, det fenomen, då ett växtslag, som
ofta med relativt korta mellanrum odlats på
samma jord, icke längre trivs, utan att några lätt
iakttagbara orsaker därtill synas förefinnas. I
regel beror j. på att parasiter el. sjukdomar
uppträda alltmera svårartat, ju oftare ett växtslag
återkommer på samma jord. Råg synes knappast
lida av j. Klöver, luzern, ärter, korn och havre
samt betor äro däremot för j. känsliga växtslag.
Jorduggla, zool., se Hornugglesläktet.
Jordvarg, zool., se Sibethyena.
Jordvax, miner., se Ozokerit.
Jordvärdestegring. För jorden liksom för
övriga produktionsfaktorer gäller, att dess
avkastning är beroende ej blott av dess nytta utan
även av dess knapphet. Då en av ökad knapphet
förorsakad j., i mots. till en, som beror på
förbättring, som ägaren utför på marken,
tillkommer denne utan motprestation, brukar man ofta
tala om oförtjänt värdestegring. Helt naturligt
har en sådan synts som ett rättvist objekt
för beskattning el. rent av konfiskation. Vanl.
har man dock skilt mellan en redan existerande
jordränta, vars indragande till det allmänna
skulle innebära en kränkning av äganderätten, och en
framtida j.
En skatt, direkt utformad för att träffa j.,
brukar benämnas j
ordvärdestegrings-skatt el. enbart värdestegringsskatt. I mots. till
ett stort antal länder saknar Sverige en sådan.
Frågan har dock här flera gånger varit föremål
för utredning. Senast framlades ett
sakkunnigbetänkande 1942. Enl. detta skulle staten erhålla
en ränta av 2’°/o på den vid den allmänna
fastighetstaxeringen konstaterade värdestegringen,
vilket, om man räknar med 4 °/o, inneburit, att
denna till hälften indragits till staten.
Svårigheten att bl. a. åstadkomma en tillräckligt
noggrann fastighetstaxering ledde dock till att
skatten ej genomfördes. I Danmark upptas en
värdestegringsskatt efter dessa linjer, dock med den
skillnaden, att endast den värdestegring beskattas,
som överstiger den för landet genomsnittliga.
Jordympning, överförande av ”ympjord” se
Baljväxtbakterirer, sp. 287.
Jordägarandel, se Gruvlagstiftning.
Jordägare, jur. Sedan 1810 är ”varje svensk
man, till vilken klass av medborgare han räknas
må, berättigad att förvärva och besitta fast
egendom och jord inom Svea rike, å land och i stad,
av vad natur som helst”. För utlänningar har
åter av politiska och nationalekonomiska skäl,
befogenheten att förvärva jord i Sverige starkt
inskränkts (genom lag 1916), och likaså äro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
