Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Jorden
552
Fig. 3. Jordens ställning vid sommarsolståndet,
så j:s avplattning. J:s rotationsaxel,
jordaxeln, träffar jordytan i de båda polerna; j.
roterar ett varv kring densamma på ett
stjärn-dygn, motsvarande 23 tim 56 min 4,09 sek
me-delsoltid; för en punkt på j:s ekvator uppgår
hastigheten på gr. av rotationen till 465 m per
sek. Jordaxelns läge inom jordklotet är
underkastad små periodiska variationer; hela
rörelsen försiggår emellertid inom ett område av
jordytan, vars genomskärning ej överstiger 20 m.
Kopernikus lärde även, att j. ej är världens
medelpunkt utan blott en planet, som rör sig
kring solen i en cirkelformig bana, ett varv på
ett år. Ej heller denna tanke var ny, den hade
framkastats redan av Aristarchos från Samos
(omkr. 280 f. Kr.). Kopernikus’ skäl var, att
alla observerade rörelser inom solsystemet
därigenom fingo en ytterst enkel förklaring.
Bevisen erhöllos först senare, bl. a. genom den årliga
aberrationen och den årliga parallaxen. J :s bana
kring solen är ej exakt en cirkel utan en ellips
med liten excentricitet (0,0167); solen befinner sig
i ellipsens ena brännpunkt. J :s medelavstånd
från solen är 149,5 mill. km; då den befinner
sig närmast solen, i perihelium, är dess avstånd
2,5 mill. km mindre; då den befinner sig längst
bort, i aphelium, lika mycket större. Då j.
passerar perihelium, i början av jan., är dess
hastighet störst; i aphelium, i början av juli, är
den minst; medelhastigheten är 29,76 km i sek.
och omloppstiden ett år. Under omloppet är
jordaxelns riktning i rymden nästan
oföränderlig, den bildar en vinkel på 66°33’ med
jordbanans plan. Växlingen mellan dag och natt,
dagens och nattens olika längd vid olika tider
av året samt årstidernas växling äro förorsakade
av j :s rotation och årliga rörelse. Fig. 2
visar j. i fyra olika lägen under omloppet kring
solen. Vid sommarsolståndet (21/e) är
nordpolen vänd mot solen (se fig. 3) och hela den
del av jordklotet, som ligger ovanför n.
polcirkeln (en cirkel på jordytan, parallell med
ekvatorn och på 66°33’ avstånd från
densamma), ständigt belyst av solen, som således
här vid denna tid ständigt är över horisonten.
Fig. 4. Jordens ställning vid dagjämning.
Går man söderut, går solen en viss del av
dygnet ned under horisonten, natten blir längre och
längre; vid ekvatorn bli natt och dag lika långa,
och nedanför s. polcirkeln råder ständig natt.
Vi ha då sommar på n., vinter på s. halvklotet.
Vid vår- och höstdagj ämningarna (21/s, resp.
23/o) äro båda polerna belysta (se fig. 4), dag
och natt äro lika långa över hela jordklotet.
Vid vintersolståndet (22/ia) är sydpolen vänd mot
solen, här råder nu ständig dag, kring
nordpolen däremot ständig natt. Vi ha då vinter på
n., sommar på s. halvklotet. J. deltager även
i solsystemets rörelse i rymden.
2) (Lat. te’rra-, fys., geogr., geol.) J:s areal
är 509,950,714 km2 enl. Bessels värden (1841),
510,100,779 km2 enl. Hayford-Helmerts 1924
internationellt antagna. Av dessa upptas c:a
29,2 °/o av land, 70,8 °/o av hav. För kontinenter
(tab. 1) och oceaner (tab. 2) kunna ytor och
medelhöjd, resp, medeldjup beräknas. Om den
osäkra siffran för Antarktis ej räknas med,
erhålles en medelhöjd av 709 m. — Världshavet
delas i tre oceaner, och gränserna mellan dem
dras efter meridianerna 200 ö., 1470 ö. och 67°
v. Igd från Greenwich. Hela världshavets
medeldjup är 3,794 m, om bihaven medräknas.
Världshavets volym med kontinenternas och
atmosfärens vattenmassor kan anslås till 1,334
mill. km3. — Av landytan falla 100,5 mill. km2
på n. och 48,3 mill. km2 på s. halvklotet. På
Fig. 5. Världsdelarnas och världshavens ytvidd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
