Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Ekonomisk geografi - Bankväsen - Mått och mynt - Religiösa förhållanden - Undervisningsväsen - Tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Italien
236
Storbritannien, Turkiet och Frankrike. Exporten
gick 1939 främst till Tyskland, vidare till U.S.A.,
Schweiz, Storbritannien, Jugoslavien, Rumänien
och Ungern, 1948/49 däremot främst till
Storbritannien, Schweiz och U.S.A., vidare till
Argentina, Frankrike och Tyskland.
Bankväsen. Vid den ekonomiska kris, som
drabbade I. 1892—94, råkade de sex då
existerande sedelbankerna i svårigheter, och vid den
upprensning, som följde, blevo tre sammanslagna
till ett inst. under namn av Banca d’I t a 1 i a,
två (Banco di Napoli och Banco di Sicilia)
ställdes under statens kontroll, och den sjätte
likviderade. Banca d’Italia blev den ledande och
organ för statens finansförvaltning. Genom
omorganisation 1936 ställdes den under offentlig
kontroll. De övriga bankerna i I. äro dels
de-positionsbanker med arbetsområden av växlande
storlek, dels folkbanker. Av de förra ha många
nått en betydande utveckling, och särsk. ha fem
inst. tillvunnit sig en avgjord maktställning inom
hela bankväsendet, Banca commerciale italiana
(grundat 1894), Credito italiano (1870), Banco
di Roma (1880), Banco di Napoli (i539) och
Banca nazionale del lavoro (1913). Sistn. bank
står under statlig kontroll och är landets största.
Sparbanksväsendet är väl utvecklat, och utom ett
stort antal vanliga sparbanker driver även
postverket en omfattande sparkasseverksamhet.
Mått och mynt. Fr. o. m. napoleonstiden
infördes småningom metersystemet. Vid I:s
enande 1861 infördes den förut i Sardinien
brukade 1 Hr a =100 centesimi = 0,72 kr = 1 fre som
myntenhet. 1 soldo = 5 centesimi.
Religiösa förhållanden. Förhållandet mellan
kyrka och stat regleras av det i samband med
utjämnandet av romerska frågan W2 1929
ingångna konkordatet. Främst bland dess 45
paragrafer står förklaringen: ”den katolska,
apostoliska och romerska kyrkan är statens enda
religion”, varpå dock följer medgivandet, att varje
annan religion är, såvitt den ”ej stöter sederna”,
fritt tillåten. Konkordatet har av den italienska
republiken förnyats i dess nya författning. Den
katolska vigseln har återgivits samma rättsliga
värde som den civila, men skilsmässa är genom
den republikanska författningen tillåten.
Religionsundervisning är obligatorisk i samtliga
skolor, lägre såväl som lyceer, vartill kommer, att
både lärare och läroböcker skola vara godkända
av de religiösa myndigheterna. — I:s katoliker
omfatta c:a 99% av befolkningen. Vidare finnas
c:a 60,000 protestanter, 45,000 judar m.fl.
Undervisningsväsen. Skolplikten är sedan 1911
i princip 6-årig men i praktiken kortare på mindre
platser, där det endast finns 3- el. 4-årig skola.
På större orter tillkom fr. o. m. 1923 en 3-årig
fortsättningsskola (scuola di awenimento
profes-stonale), och där sådan finns, är skolplikten
utsträckt till 14-årsåldern. Analfabetismen, som
1931 uppgick till 14%, torde ytterligare ha
minskat men är av ekonomiska skäl mera utbredd
i s. I., på Sicilien och Sardinien än i de n.
delarna av landet. — De högre skolorna bestodo
tidigare av en 5-årig mellanskola (ginnasio) med
3-årigt latingymnasium (liceo classico) el. 4-årigt
realgymnasium (liceo scientifico) med anknytning
till mellanskolans 4:e klass. Parallellt med dessa
skolor funnos 7-åriga lärarseminarier (istituti
magistrali) och 8-åriga tekniska skolor, båda
byggande direkt på folkskolan. I början av
1940-talet infördes emellertid en 3-årig mellanskola
(scuola-media-unica), avsedd att utgöra
gemensam grund för flertalet högre skolor. Denna
skola ersätter nu på de flesta håll de 3 första
klasserna i ginnasio och vid instituto magistrale
samt utgör grund för liceo scientifico, som i
stället blivit 5-årigt. Genomgång av denna
enhetliga mellanskola utgör också krav för inträde
till tekniska o. a. fackskolor. 1949 funnos 573
statliga och 838 statligt erkända
scuole-medie-uniche och 337 statliga ginnasi. Antalet istituti
magistrali utgjorde 1949 394, varav 149 statliga.
Dessutom funnos s. å. 60 tekniska skolor, 32
jordbruksskolor, 17 navigationsskolor och 154
handelsskolor, 64 konstskolor av olika slag samt 24
musikskolor. — Universitetsväsendet
i I. har åldriga traditioner. Man räknar sålunda
univ. i Bologna som det äldsta i Europa. 1949
funnos 23 statliga univ.: Bari (grundat 1924),
Bologna (1200), Cagliari (1626), Catania (1434),
Ferrara (1391), Florens (1924), Genua (1243),
Macerata (1290), Messina (1549), Milano (1924),
Modena (1678), Neapel (1224), Padova (1222),
Palermo (1805), Parma (1502), Pavia (1390),
Perugia (1276), Pisa (1338), Rom (1303),
Sas-sari (1677), Siena (1300), Turin (1404) och Trieste
(1924). Dessutom finnas fria univ. (universitå
libere) i Camerino (1727) och Urbino (1564) samt
det katolska Sacro Cuore i Milano (1924).
Största antalet studenter funnos 1946/47 vid univ. i
Neapel (32,094), Rom (30,049), Milano (17,669),
Turin (12,365) och Bologna (11,934).
Undervisningen är vetenskapligt lagd, och slutexamen
(esa-me di laurea) berättigar endast till fortsatt
forskning, medan man för att inträda i
yrkesverksamhet även måste avlägga en
tjänstemannaexamen (esame di stato). — Utom univ. finnas
ett stort antal olika högsk., ss. 9 tekniska högsk.,
5 arkitekthögsk., 9 handelshögsk., 9
veterinär-högsk., 6 högre lärarseminarier, 6 lantbruksinst.,
1 högsk. för industriell kemi (i Bologna) och 1
för orientalisk forskning (i Neapel).
Tidningar. I. erhöll sin första egentliga tidn.
på 1640-talet, men på gr. av politisk och religiös
ofrihet nådde pressen full utveckling först efter
1848. Med det av fascismens regering 15/7 1923
utfärdade dekretet bands emellertid pressen på nytt.
Den blev en statlig inrättning, noggrant
kontrollerad av regeringen genom prefekterna. Under
perioden närmast efter Matteottis mord (1924—26)
indrogos landets socialdemokratiska tidn. samt en
del av utpräglat liberal färg, bl. a. de betydande
tidn. Avanti (Milano) och II Mondo (Rom). Efter
fascismens fall inträdde en stor förändring på
tidningsfronten: några tidn. försvunno (t. ex. Il
Popolo d’Italia, grundad av Mussolini i Milano
1914, fascismens viktigaste språkrör), andra finge
nya redaktioner och ändrade helt el. delvis titel,
och slutl. växte en stor mängd nya tidn. och tidskr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
