Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istanbul, Konstantinopel - Historia - Istar el. Isjtar - Isted - Ister, svinister - Istersill - Isthmiska spelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Istar—Isthmiska spelen
214
Gatubild.
varefter staden 1204-—61 var residens för de
”latinska” kejsarna, därefter, fram till 1453, åter
för de bysantinska. S. å. erövrades I., efter flera
tidigare misslyckade försök, av turkarna.
Härefter började för I. åter en blomstringsperiod.
Staden blev medelpunkt i ett vidsträckt välde,
omfattande hela ö. medelhavsområdet. Denna
blomstringsperiod varade omkr. 100 år. Det
första tecknet till nedgång kom efter upptäckten av
andra vägar till det rika österlandet än de
traditionella karavanvägarna. Världshandelns
centrum flyttades från ö. Medelhavet till Atlanten.
Tillbakagången för I. gick sedan allt hastigare
i och med att turkarnas välde i Europa
sönderföll. Fr. o. m. 1923 upphörde I. att vara
huvudstad. Därmed har också dess kommersiella
betydelse minskats.
På höjdplatån på Istanbulhalvön reste sig
fursteboningen sedan uråldriga tider. De bysantinska
kejsarnas palats efterträddes av sultanernas av en
mängd byggnader, kiosker och trädgårdar
bestående Topkapu Saray (”Gamla slottet”), nu till
större delen förvandlat till museum (dyrbara
möbler, textilier och porslin). Kring
Hippodrom-platsen (längre åt n.) lågo också bysantinska
palats samt längre västerut Yedikule,
sjutornsbor-gen, varav betydande rester återstå. Till denna
förde utifrån ”Gyllene porten” med de
bysantinska kejsarnas forna triumfbåge vid muren.
Denna är den största och mest pittoreska
stadsmuren i Europa; den byggdes vid 400-talets mitt
som en dubbelmur med torn av växlande former;
192 sådana kvarstå. På landsidan är muren rätt
väl bibehållen och har flera stora portar, åt
Bosporen ligger den mestadels i ruiner. Flera
minnespelare kvarstå, dock skadade:
Konstan
tins kolonn, Arcadius’ och den s. k.
Theodosius-kolonnen. Vid ena smalsidan av Hippodromplatsen
(At-Meydan) står en med reliefer prydd kolonn,
trol. rest av Konstantin VII, och på andra sidan
en från Heliopolis i Egypten hämtad obelisk; dit
är också förd den s. k. ormpelaren från Delfi.
Från bysantinsk tid kvarstå vattenledningar och
cisterner, störst bland dessa är ”1,001
kolonnernas”. Utgrävningar ha företagits både i Istanbul
och på den asiatiska sidan, t. ex. i Kadiköy
(Chalkedon). För den kristna konsten blev den
östromerska huvudstaden från Konstantins tid en
viktig utgångspunkt jämte Jerusalem och Rom;
efter Jerusalems intagande av muhammedanerna
och Roms förstöring och förfall var I. i närmare
1,000 år den kristna konstens förnämsta
centrum. -—• Litt.: G. Young, ”Constantinople” (1926);
H. G. Dwight, ”Constantinople” (1927).
Istar [i’J-] el. Isj tar (sumer. Innanna),
ba-bylonisk-assyrisk gudinna. I. uppvisade en
egendomlig dubbelhet i karaktären: dels var hon
krigsgudinna, majestätisk och fruktansvärd, dels
var hon kärleks- och fruktbarhetsgudinna, i vars
tjänst stod en tempelprostitution med manliga och
kvinnliga hieroduler och vars dyrkan bestod av
sexuella riter. Karaktärens dubbelhet beror
kanske på en sammansmältning mellan den sumeriska
gudinnan Innanna, stadsgudinnan i Uruk och
som sådan krigsgudinna, samt den semitiska
frukt-barhetsgudinnan L, identisk med den kanaaneiska
A s t a r t e. I. blev med tiden den allt behärskande
gudinnegestalten i Babylonien och Assyrien;
övriga gudinnor uppgingo i hennes gestalt. Hon
har även bidragit att utgestalta den stora
modergudinna, som under den hellenistiska tiden var
den mest dyrkade gudomen i det romerska
världsväldet och vars gestalt än i dag bevaras i den
katolska kyrkans madonnagestalt. — Litt.: E.
Briem, ”Studier över moder- och
fruktbarhets-gudinnorna i den sumerisk-babyloniska religionen”
(1918) och ”Kultur och religion i Babylonien och
Assyrien” (1926).
Isted, by n. om staden Schleswig. Vid I. stod
25 juli 1850 det avgörande slaget i treårskriget
1848—50 mellan danskar och slesvig-holsteinare.
Danska armén (omkr. 40,000 man) anfördes av
general Krogh, den slesvig-holsteinska (omkr.
25,000) av general Willisen. Slaget blev en dansk
seger. Förlusterna i slaget utgjorde på danska
sidan omkr. 3,600 på den andra omkr. 4,500 i
döda, sårade och fångar. Efter slaget retirerade
Willisen till Rendsburg.
Ister, s v i n i s t e r, A’deps sui’llus el. Axu’ngia
po’rci, fett från svins tarmar, revben och vävnad
kring njurarna. Det skall vara färskt, osaltat,
renat genom smältning och silning. I. är en rent
vit, homogen massa av en salvas konsistens, med
mild smak. Det smälter vid 350—450. Det består
av omkr. 38 ^/o fast fett (tristearin och t
ripa 1 m i t i n) och 62 °/o flytande fett (t r i
o-lein). — Numera nyttjas i st. f. svinister ofta
ett med bensoeharts bemängt, hållbart i., Adeps
benzoatus.
Istersill, zool., se Sillsläktet.
1’sthmiska spelen (grek. i’sthmia), ett av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
