Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iriska litteraturen - Iriska språket - Iristryck, regnbågstryck - Iritis - Irkutsk - Irkutskområdet - Irland - Geografisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Iriska språket—Irland
130
gen. breitheamhan [uttal brehö’n], domare), ha
bevarats bl. a. i det stora samlingsverket Senchus
Mor (Den stora gamla kunskapen). De ha ej
influerats av främmande rätt och innehålla
rätts-sedvänjor från förkristen tid. Stora delar ha
visat sig vara skrivna på vers av mycket
ålderdomlig art.
På 1600-talet efterträdes den forn- och
me-deliriska litteraturen av den nyiriska, som
kan sägas börja med Geoffrey Keating
(Seathrün Céitinn, d. omkr. 1650), vars
Irlands-historia fram till år 1200, ”Foras feasa ar
Éirinn” (fullbordad 1634), är den enda
framställning av Irlands historia på iriska, som skrivits för
en större läsekrets. Keating berättar på ett friskt
och levande språk och med egna reflexioner.
”Foras feasa” har också varit spridd i en mängd
handskrifter och flitigt läst, men den trycktes i
fullständigt skick först 1902. Övriga
prosaförfattare under 1600- och 1700-talen torde ej
kunna tillmätas litterär betydelse. Den hänsynslösa
undertryckningspolitiken gentemot alla yttringar
av gaelisk kultur hindrade framkomsten av
prosalitteratur, som i regel är för skrymmande att
spridas i avskrifter. Bättre var det ställt med
poesien, som i avskrift och genom muntlig
tradition fick stor spridning. Kraftigast hölls den
lyriska traditionen levande i Munster. Först
Gaelic League, grundad 1893, hejdade
ang-liseringen och återväckte folkets nationalkänsla.
Därigenom kunde en ny litteratur av helt annat
kynne än den äldre växa fram. Främst bör här
nämnas Gaelic Leagues stiftare Douglas
H y d e (1860—1949) med en mångsidig litterär
produktion. Som lyriker förtjäna nämnas de
båda keltologerna O s b o r n Bergin (pseud.
Cradh Croidhe É i g e a s) och T a d g h
0’Donnchadha (pseud. Torna). Bland
prosaförf. är fader Peter O’L e a r y (P e
a-dar Ua Laoghaire, 1839—1920) den mest
betydande. Hans originella, levande
folklivsskild-ring ”Séadna” (sv. övers. ”Schiane”) har blivit
ett verkligt nationalverk. Ledaren för
påskupproret 1916, Pådraic Pearse (1879—1916),
har förf, känsliga noveller och skådespel.
Ytterligare förtjäna nämnas novellförf. Pådraic
O’C o n n a i r e och den humoristiske
folklivs-skildraren Pådraic O’S i o c h f h r a d h a
(pseud. An Seabhac). I samband med den
anglo-iriska Abbey Theatre i Dublin har en
gaelisk dramatik vuxit fram och t. o. m. visat sig
ekonomiskt bärkraftig. — Om den anglo-iriska
litteraturen se Engelska litteraturen. — Litt.:
Eleanor Hull, ”A text-book of Irish literature”
(2 bd, 1907—08); D. Hyde, ”A literary history
of Ireland” (7 :e uppl. 1920) ; M. Dillon, ”Early
Irish literature” (1948).
Iriska språket, det gaeliska språk, som talats
och ännu fortlever på Irland. Från i:s äldsta
skede räknar man de med oghamalfabetet
upptecknade korta gravskrifter (sannolikt huvudsaki.
från 400- och 500-talen), som påträffats i olika
delar av Storbritannien, mest på Irland. De
tidigaste litteraturminnesmärkena äro korta
förklarande noter i latinska handskrifter. Språket
NF XI — 5
i dessa noter, kallat forniriska (700—900-talen),
är redan starkt föryngrat; så ha t. ex.
deklina-tionsändelserna försvunnit. Först i medeliriskan
(omkr. 1100—1600) framträda de särdrag, som
skilja i. från höglandsskotskan och manx (jfr
Gaeliska språket och litteraturen).
Skiljaktigheterna, i själva verket oväsentliga, bli särskilt
märkbara genom i:s starkt ålderdomliga
ortografi. Att man i nyirisk tid (från omkr. 1600)
kan anse i. som mer än enbart en gaelisk dialekt
beror särskilt på uppkomsten av ett självständigt
iriskt litteraturspråk. Språket skrives dels med
ett särskilt alfabet, det iriska el. ”angelsaxiska”,
utvecklat ur det latinska, dels med vanlig skrift.
Litt.: R. Thurneysen, ”Handbuch des
Alt-Irischen” (2 dir, 1909); G. Dottin, ”Manuel
d’irlandais moyen” (2 dir, 1913); P. S. Dinneen,
”An Irish-English dictionary” (ny, utvidgad uppl.
1927).
Iristryck, regnbågstryck, graf., är ett
flerfärgstryck, kännetecknat av att de olika
färgerna vid gränslinjerna gå in i varandra och
bilda mjuka, övergående och sammansmältande
toner.
Iritis, inflammation av regnbågshinnan (gris)
i ögat.
Irkutsk [-ko’tsk], huvudstad i Irkutskområdet i
östsibirien inom RSFSR; 243,000 inv. I. ligger
på h. stranden av floden Angara, vid Irkutas
mynning i denna flod, 65 km från Angaras
utlopp ur Bajkalsjön. Läget vid goda
vattenvägar (Angara, Bajkalsjön, Selenga, Tjikoj) och
dessutom vid transsibiriska järnvägen och
flyglinjer (Moskva, Jakutsk, Chabarovsk) gör I. till
den viktigaste staden i Östsibirien. I. grundades
1652 som befäst kosackkoloni; stadsrättigheter
1682. Efter ryssarnas erövring av Fjärran
östern blev I. ett betydande kommunikationscentrum
och medelpunkt för handeln med Mongoliet och
Kina. I. är ett kulturcentrum för Sibirien och
har sedan 1918 univ. Under inbördeskriget 1918
—20 var I. säte för Koltjaks provisoriska
regering. I. har betydande maskin- och mekanisk
verkstadsindustri (tillverkning av järnvägsvagnar,
lokomotiv, vågar, utrustning för gruvor), glim«
mer-, tegel-, trä-, läder-, sko-, textil-, kvarn- och
livsmedelsindustri och är en viktig bas för
guldgruvor och vaskerier i Lena-Vitim-området samt
Jakutien.
Irkutskområdet, ry. Irkutskafa oblast,
administrativt område i Östsibirien, RSFSR, v. och
n. om Bajkalsjön; 922,400 km2; 1,286,696 inv.
(1939). Huvudstad är Irkutsk, centrum för
bergsbruket Tjeremchovo.
Irland, eng. Ireland, irl. Eirin, den mindre och
västligare av de stora brittiska öarna, sedan 1922
uppdelad i 2 politiska enheter, Irländska
republiken (se d. o.), som sedan 1949 är
suverän republik, och Nordirland, en
brittisk riksdel. Arealen är jämte kringliggande öar
82,459 km2 med ett inv.-antal av 4,329,587 (1951).
— Se karta vid Storbritannien.
Geografisk översikt. I. ligger på den v.
kanten av Europas kontinentalsockel. Blott 100 km
n. v. om ön stupar havsbottnen brant från 200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
