Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irigoyen, Hipólito - Iris (mytologi) - Iris (anatomi, botanik) - Iris, Försäkrings-ab. - Irisera - Irish Free State - Irish revival, The - Irish Sea - Irish stew - Iriska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Iris—Iriska litteraturen
128
(om hans presidentskap se Argentina, sp. 744).
1922 kunde I. till följd av konstitutionen ej
omedelbart återväljas; till sin efterträdare korade han
M. de Alvear. Under dennes presidenttid
inträffade en brytning mellan de två statsmännen, då I.
alltjämt ville dominera. I:s anhängare, de radikala
personalisterna, besegrade vid presidentvalet 1928
Alvears mer moderata parti, antipersonalisterna.
I. blev ånyo president, men hans andra termin
blev föga lik hans första. I. hade åldrats, hans
fel och svagheter framträdde skarpt. Missnöjet
utlöstes i en militärkupp av J. Uriburu 1930. I.
fängslades, sökte fly och deporterades till ön
Martin Garcia. På gr. av ålder och sjuklighet
frigavs han dock 1933 några mån. före sin död.
Iris [i’-], grek, myt., personifikation av
regnbågen, vanl. gudarnas, särskilt Heras,
budbä-rerska. I. bär därför häroldsstaven liksom
Her-mes. Hon framställes bevingad.
Iris [i’-]. 1) (Anat) Regnbågshinnan, en i
ryggradsdjurens öga bakom hornhinnan och
främre ögonkammaren men framom linsen
belägen hinna, i mitten försedd med ett hål, pupillen.
Hos blåögda människor saknas färgförande
celler i iris’ främre lager, hos brunögda förekomma
sådana talrikt. Emedan regnbågshinnan är
ogenomskinlig och har glatt muskulatur för
reglering av pupillens storlek, tjänstgör den som
bländare; i nedsatt belysning och mörker vidgas
pupillen, i god belysning och vid seende på nära
håll minskas den. ögat äger häri ett skydd mot
alltför starkt ljus.
2) (Bot) Se Iridaceae.
Iris, F ö r s ä k r i n g s-a b., se Försäkrings-ab.
Iris.
Irisèra, skifta i regnbågens färger.
Irish Free State [alGriJ fri’ stei’t], se
Irländska republiken.
Irish revival, The I. [Öi aiGriJ rivåPval] (den
irländska renässansen), även kallad the Celtic
revival, är den viktigaste riktningen i nyare
anglo-irländsk litteratur. Den uppstod under 1880-talet,
stod i förbindelse med romantiken, som betonade
nationalitetskänslan, och var färgad av
sekelslutets skilda litterära strömningar, naturalism,
symbolism och esteticism. Bland företrädarna för
I. märkas Douglas Hyde (1860—1949), W. B.
Yeats (1865—1939), George Russell (1867—1935),
Katherine Tynan Hinkson (1861—1931), Dora
Sigerson Shorter (1866—1918), Lionel Johnson
(1867—1902) och W. Boyle (1853—1923).
Irish Sea [åiGri/ si’], se Irländska sjön.
Irish stew [åiGriJ stjö’], ”irländsk stuvning”,
gryträtt, bestående av bitar av lammbringa,
varvade med potatis, lök och någon rotsak. Rätten
spädes med vatten och får småkoka, tills det hela
blivit en stuvning.
Iriska litteraturen. Med kristendomens
införande på Irland under 400-talet följde klassisk
bildning och latinsk bokstavsskrift. Man började
då snart uppteckna den rika diktning, som förut
i minnet bevarats av den mäktiga lärda kast, dit
druider och skalder (fili) hörde. Stora skolor
uppstodo icke blott för studiet av teologi och
klassisk litteratur utan även för lagkunskap och
skaldekonst m. m. Mot vanligheten under
medeltiden odlades i dessa skolor landets eget språk.
Frånsett de delvis förkristna oghaminskrifterna,
utgöras de äldsta iriska språkminnesmärkena av
s. k. glossor i latinska manuskript från 700- och
800-talen, vilka dock uteslutande ha språkligt
intresse. Först från 11 oo-talet har man litterära
iriska texter, men mycket av deras innehåll är
betydligt äldre, än vad handskrifternas ålder och
språkformen antyda. — Intressantast i denna litt.
äro de fornsagor av delvis mytisk, delvis heroisk
karaktär, vilka hörde till skaldernas fasta
repertoar. Somliga behandla de olika stammarnas
första invandring till Irland och deras inbördes
strider, andra äro mera mytiskt färgade med
skildringar av gudarna och deras hemvist, dock
oftast mer el. mindre kristet omdiktade. En
grupp sagor berättar om s. k. imrama
(”sjöfärder”). Dessa färder gälla alltid de lycksaligas
öar och andra underland. Besläktade med
imrama äro därför de mera kristet färgade
visionerna om himmel och helvete, t. ex. ”Adamnans
vision”. Den iriska visionslitteraturen hade under
medeltiden ett vidsträckt inflytande och har
påverkat såväl den isländska Solsången (Solarljöö)
och det norska Draumekvædet som Dantes
”Divina commedia”. — En storartad sagokrets
ut-göres av den Röda grenens sagocykel, som
grupperar sig kring konungen av Ulster, Conchobhar,
och hans kämpar, främst bland dem Cüchullin.
En annan mångskiftande sagokrets är
Oisin-(O s s i a n-)c y k e 1 n om Fionn Mac Cumhaill
och hans män, de s. k. fianna. Den har varit
mera folklig och lever alltjämt i sägner,
ballader och fantastiska sagor. Redan den
forneng-elska Beowulfdikten bygger till stor del på
material, hämtat ur den iriska Oisincykeln, som
också påverkat den nordiska formen av
Vols-ungasagan. Då de kymriska källorna för
Artus-diktningen gått förlorade, måste man, för att
rätt förstå dess innehåll, gå till det besläktade
iriska material, som träffas såväl i Röda grenens
cykel som i Oisincykeln. I nyare tid har Swift
hämtat uppslaget till ”Gullivers resor” från
iriska imrama och Oisinsagor. Oisincykelns ballader
ha också givit Macpherson uppslaget till hans
Ossianssånger, som dock äro ett plagiat.
En rik diktning i bunden form har bevarats,
karakteriserad av konstrik byggnad och
musikaliskt välljud. Särskilt naturlyriken står högt.
En stor del av den versifierade diktningen
utgö-res emellertid av genealogiska, topografiska och
historiska minnesverser utan poetiskt värde men
intressanta från historisk synpunkt. — Flera
omfattande krönikeverk ha bevarats, det äldsta
författat av Tighernach O’B r a o i n (d. 1088).
Ännu så sent som 1632—36 författades ”De fyra
mästarnas krönika” i ett kloster i Donegal. —
Den religiösa litteraturen är till stor del
skriven på latin, men redan den helige Patrik har
diktat en hymn på iriska, bevarad i ”Book of
Armagh”. Många helgonlegender ha bevarats
såväl på latin som på iriska. — De forniriska
lagarna, Brehoernas lagar (av breitheamh,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
