Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingman, Lauri - Ingmarsö - Ingólfr Arnarson - Ingolstadt - IngOS - Ingram, Rex - Ingrediens - Ingres, Jean Auguste Dominque - Ingress - Ingressionshav - Ingrid (drottning av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Ingmarsö—Ingrid
22
Ingres. T. v. Den badande, 1808. Louvren, Paris. T. h. Porträtt av L. F. Bertin, 1832. Louvren, Paris.
giska och politiska frågor och var även verksam
som publicist. Hans föreläsningar i Uppsala
1922 om ”Finlands kyrka efter 1809” trycktes i
Kyrkohistorisk årsskrift (1922). Som
parlamentariker var I. en av den finska högerns yppersta
förmågor.
Ingmarsö, ö i Stockholms skärgård, se
Ljusterö.
Ingolfr Amarson [i’xjgälvr] nämnes som
Islands förste landnåmsman (omkr. 850—omkr.
900). Från Norge utvandrade han till det nyss
förut upptäckta Island (874?) och bosatte sig
senare vid en vik, som på grund av de heta
källorna i trakten fick namnet Reykjavik
(”rökviken”). I. tog där vidsträckta områden i
besittning.
Ingolstadt [ihjgåljtat], stad i Bayern, vid
Donau och järnvägslinjen
München—Nürnberg; 34,000 inv. I. belägrades förgäves av
Gustav II Adolf 1632.
IngOS, förk. för Ingenjörofficersskolan.
Ingram [i’t)gram], Rex,
irländsk-amerikansk filmregissör (1892—1950), urspr.
skulptör. I. verkade som scenarioförfattare och
regissör. Han iscensatte 1921 ”De fyra ryttarna”, en
av R. Valentinos triumffilmer, och framträdde
även som regissör med ”Scaramouche”, ”Fången
på Zenda” o. a. av stumfilmstidens berömda
filmer.
Ingredie’ns, beståndsdel.
Ingres [ägr], Jean Auguste
Domini q u e, fransk målare (1780—1867). Han var
elev av David, vistades i Italien 1806-—24 och
som dir. för franska akad. i Rom 1834—41, f. ö.
verksam i Paris. Han målade motiv ur
klassisk mytologi, historisk genre, naket och
porträtt. I Paris hade han 1824 stor framgång med
sin av Rafael inspirerade altarmålning ”Ludvig
XIII:s löfte”, vilken senare följdes av ”Den
helige Symforians martyrium” och ”Homeros’
apoteos”. I. blev den klassiska riktningens
huvudman; teckningen, linjens skönhet och karaktär
blevo för honom målningens innehåll och kärna.
Med orygglig konsekvens framhöll han
naturstudiet som det konstnärliga skapandets fasta
ryggrad. Bland I:s målningar äro hans
behagfulla naketbilder mästerverk i studiet av
formernas mjukhet och linjernas klang: den vilande
odalisken, ”Källan”, ”Turkiskt bad”. I hans
talrika porträtt är karaktären starkt betonad.
Högst bland dem stå de tecknade porträtten.
I :s inflytande har varit mycket stort och
gjorde sig gällande ännu i konststriderna på
1880-talet. Omkr. 20 av hans målningar äro
samlade i Louvren. En liten klassisk genre
finns i Nationalmuseum i Stockholm. — Monogr.
av H. de Laborde (1870) och L. Fröhlich-Bum
(1924)-
Ingre’ss, inledning; början (av bok, tal).
Ingressiönshav, ett hav, som uppkommit
genom instörtning av en landyta, t. ex. Medelhavet
el. de östasiatiska randhaven.
Ingrid, furstinnor.
Danmark. Ingrid Victoria Sofia Louise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
