Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Historia - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
Indien
914
aldrig möjligt att bilda en federal regering på
parlamentarisk grundval. Under 1938 ledde
oenigbeten mellan kongressen och Moslem League till
öppen brytning. Inom muhammedanska kretsar
hade i början på 1930-talet tanken på en separat
islamisk statsbildning under namnet Pakistan
uppkommit och snabbt fått spridning; på
Moslem League-kongressen i Lahore 1938 genomdrev
den allsmäktige presidenten M. A. J i n n a h, att
hgan upptog denna punkt på sitt program. Inom
kongresspartiet uppstod vid denna tid oenighet,
och Gandhis motståndare fascisten S. Ch. B o s e
blev dess president; 1939 genomdrev Gandhi hans
tillbakaträdande.
Vid 2:a världskrigets utbrott förklarade
kongressens arbetsutskott, att det icke kunde tillstyrka
I :s deltagande i ett ”imperialistiskt krig”.
Kongressministrarna i åtta provinsregeringar avgingo,
och kongresspolitikerna sökte på allt sätt
sabotera imperiets krigsansträngningar. Under 1941
arresterades därför Gandhi, Nehru, Azad m. fl.
politiker; Bose flydde till Tyskland och uppsatte
1943 en indisk ”frihetsregering” i Japan. Stora
delar av I:s befolkning slöto emellertid samtidigt
upp på imperiets sida; över 1 mill. frivilliga togo
värvning, och den indiska armén utmärkte sig
på många fronter, särsk. i Afrika. Industrien
arbetade för upprustningen, och furstarna ställde
sina resurser till londonregeringens förfogande.
I febr. 1942 försökte Chiang-Kai-shek vid ett
personligt besök förgäves övertala
kongresspolitikerna att ställa sig på de allierades sida och
hjälpa Kina; kongressen hoppades, att Japans
seger skulle säkerställa I :s fribet. I april avvisade
den den brittiska regeringens genom Sir Stafford
Cripps framförda förslag om att I. skulle erhålla
dominionställning efter kriget och till dess skulle
styras av en regering med övervägande indiska
ministrar. I aug. s. å. proklamerade Gandhi
passivt motstånd mot alla imperiella
krigsansträngningar. I okt. 1943 efterträddes Lord L i
n-1 i t h g o w, som varit vicekonung sedan 1936, av
överbefälhavaren för den indiska armén A r c h
i-b a 1 d W a v e 11. De närmaste åren präglades i
inrikespolitiskt avseende alltmer av den ökade
spänningen mellan kongressnationalisterna, som
ville ha ett enigt fritt L, och Moslem League,
som yrkade på delning efter konfessionerna i ett
islamiskt Pakistan och ett huvudsaki. hinduiskt
Hindustan. Efter krigets avslutning gick
labour-regeringen under Attlee in för att omedelbart
acceptera I :s oberoende. Våren 1946 lyckades en
brittisk regeringskommission komma överens med
de indiska partierna om grunderna för val till
en konstituerande församling, som skulle
utarbeta det fria I :s författning. Nehru bildade som
konseljpresident en interimsregering, som även
omfattade tre ministrar ur Moslem League; men
vid den konstituerande församlingens första möte
i dec. uteblevo Moslem League-delegaterna. Den
indiska enheten var definitivt sönderbruten. Efter
segslitna underhandlingar under den nye
viceko-nungen Lord Mountbatten (från 1947)
enades man om gränsdragningen mellan de två
dominier, som skulle ersätta Brittiska Indien:
Pakistan med huvudstad i Karachi skulle
omfatta huvuddelen av n. v. I. samt en stor del
av Bengalen, Indien (Indiska unionen)
med huvudstad i Delhi skulle omfatta resten av
Brittiska Indien. Furstestaterna skulle ha frihet
att ansluta sig till den dominion de föredrogo el.
stanna utanför som helt självständiga stater.
Genom India Independence Act (lagen om I :s
oberoende) godkände parlamentet ih 1947 I :s
oberoende och uppdelning. I enlighet med indiska
önskningar utnämndes Lord Mountbatten till
generalguvernör i Indiska unionen, Jinnah (med
titeln Qaid-i-Azam, ”högste ledare”) till
generalguvernör för Pakistan. Som siste vicekonung över
det odelade I. överförde Mountbatten
suveräni-tetsbefogenhetema till de nya maktinnehavarna
i Karachi 14/s och i Delhi påföljande natt
De indiska dominierna skakades kort efter
frigörelsen av häftiga oroligheter mellan å ena
sidan muhammedaner och å andra sidan hinduer
och sikher. Gränsdragningen hade lämnat stora
religiösa minoriteter i bägge dominierna, och
blodiga förföljelser utbröto, som tvingade till
stora omflyttningar av de förföljda minoriteterna.
I furstestaten Kashmir revolterade en del av
den islamiska befolknigen mot det hinduiska
hovet och regeringen, som önskade anslutning till
Indiska unionen, och ett långvarigt inbördes- och
interventionskrig följde. 30/i 1948 mördades
Gandhi av en braman av Mahäsabhäpartiet, som
ogillade hans politik mot de kastlösa. n/9 s. å.
avled den muhammedanske ledaren Jinnah och
efterträddes som generalguvernör över Pakistan
av K. N i z a m u d d i n. I sept. ledde
spänningen mellan Hyderabad, vars härskare (nizam)
gjorde svårigheter att biträda Indiska unionen,
till väpnad konflikt. Unionsstyrkorna avväpnade
nizamens armé, och Hyderabad tvingades in
under Indiska unionen. Samtliga furstestater, som
vid delningen kommo under unionens inflytande,
ha senare blivit integrerande delar av densamma.
Utkastet till författning för en suverän,
demokratisk indisk republik offentliggjordes i febr. 1948,
men konstituerande församlingen fullbordade
verket först i nov. 1949. Indiska unionen beslöt att
kvarstanna inom Brittiska samväldet och
tillerkändes vid en samväldeskonferens i London s. å.
fortsatt fullt medlemskap trots övergång till
republikanskt statsskick. 26/i 1950 utropades den
nya republiken av dess förste president dr R
a-jendra Prasad. De första valen till det
nya parlamentet ägde rum i febr. 1952 och
resulterade i en överväldigande seger för
kongresspartiet.
Litt.: D. N. Wadia, ”Geology of India” (ny
uppl. 1944) ; ”The Indian Yearbook” (årlig) ; R.
Mukerjee, ”The rural economy of India” (1926);
B. T. Ranadive, ”Population problem of India”
(1930); M. C. Matheson, ”Indian industry”
(1930) ; J. Cumming, ”Modern India” (2:a uppl.
1932); N. Krebs, ”Vorderindien und Ceylon”
(1939) » V. Anstey, ”They economic development
of India” (ny uppl. 1946) ; V. Hansen, ”L, folk
og erhverv” (s. å.) ; N. S. R. Sastry, ”Statistical
study of India’s industrial development” (1947) ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
