Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönsskötsel - Hönssläktet - Hönsäter - Hönö - Höpken, von, ätt - Höpken, 1. Daniel von - Höpken, 2. Anders Johan von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
H önssläktet—H öpken
796-
Bankivahöns.
kli och kokt potatis, en myckenhet hackelse av
klöverhö el. grönfoder samt hömjöl, råa ben,
annat färskt slaktavfall el. köttmjöl, köksavfall,
råa rotfrukter, kål, blast o. dyl. samt en mindre
kvantitet hel säd, vanl. havre el. korn, ej
blandsäd. Grov sand, snäckskal och träkol höra
dessutom till ett välförsett hönshus. De små
producenterna ha sammanslutit sig i
äggförsälj-ningsföreningar; Sveriges äggexport är i
stort sett byggd på dessa föreningar. Hela
fjäderfäproduktionen beräknas i Sverige årl.
representera ett värde av c:a 65 mkr; den fyller under
normala förhållanden vårt behov av dylika
produkter och lämnar dessutom ett mindre överskott
för export. — Litt.: S. Träskman,
”Fjäderfäskötsel” (1948).
Hönssläktet, Ga’llus, tillhör underfam. fasaner
av ordn. hönsfåglar. Hos hithörande former är
stjärten takformigt hoptryckt, huvudet försett
med en köttig kam
och hakan med
köttiga bihang
(slör). Kinderna
äro nakna. Hos
tuppen äro några
täckfjädrar i stjärten
förlängda och
båg-böjda och
halsfjädrarna långa och
spetsiga, var j ämte
tarsen bär en
sporre. H. omfattar
fyra arter, alla från
Ostindien. Den
viktigaste är B a n k i-
vahönset, G. gallus, som är stamform till
tamhönsen. Huvudet och halsen äro hos
tuppen röda, ryggen brun, bröstet skimrar i
svart-grönt, och stjärtfjädrarna äro svarta. Hönan
är brunsvart. Banki vahönset bebor
djungelområdena i Ostindien ända till Kochinkina i ö.
och därjämte många av Ostindiska öarna jämte
Filippinerna. — I Babylonien och Persien voro
tamhönsen husdjur sedan urminnes tider.
Härifrån fördes de västerut till Mindre Asien och
Europa. Till Amerika kommo de först på
1500-talet genom européerna. Om tamhönsens raser
och skötsel se Höns och Hönsskötsel.
Även de tre övriga arterna av h. tämjas av
infödingarna. Djungelhönset, G. lafayetti,
finnes blott på Ceylon, sonnerathönset, G.
sonnerati, förekommer på Indiens fastland och
gangegaren, G. varius, på Java, Lombok och
Flores. Alla leva i de täta skogarna.
Hönsäter, industrisamhälle i österplana sn i
Västergötland, vid n. foten av Kinnekulle och vid
järnvägen Forshem—Lidköping (station
Hälle-kis); 780 inv. Vid Sj öråsviken av Vänern finns
hamn med 145 m kaj vid c:a 4 m djup. Här
finnas cementfabrik, kalkstensbrott och
stenhugge-ri, tillhörande Skånska cement-ab.
Hönö, municipalsamhälle (sedan 1933) i öckerö
sn i Bohuslän, omfattande ön Hönö, belägen c:a
20 km utanför Göteborg, med det förutv. munici-
palsamhället och fiskläget Hön ö-K 1 å v a på s.
kusten av ön; 5,73 km2, 2,610 inv. (1952). H. är
Sveriges största fiskläge och hade 1945 541
yrkesfiskare, därav i H.-Klåva 336, H.-Röd 181 och
H.-heden 24 yrkesfiskare. H. har en utmärkt
hamn i H.-Klåva, byggd som Statens fiskehamn
1917—22 och utvidgad 1929—32; Havsbad med
sommarvillor. H. har broförbindelse med den
närbelägna öckerön. Taxeringsvärdet å
fastighets-skattepliktig fastighet 5,674,000 kr, till kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst 6,223,000 kr (1951).
Höpken, von, svensk adelsätt, urspr. från
Bremen (1500-talet). Nikolaus Höpke (1601
—71) blev adlad 1649 med namnet von H. och
var 1652—63 regeringsråd. Hans sonson, H.i),
blev 1719 frih. Dennes son, H.2), blev greve 1762;
den grevliga ätten utslocknade 1896. En sonsons
son till H.3) erhöll 1860 kungl. tillstånd att som
innehavare av ett von lantings-hausenskt
fideikommiss anta namnet von Lantingshausen von
H.; namnet är numera knutet till Bogesunds
fideikommisskapital.
1) Daniel Niklas von H., frih., politiker
(1669—1741). H. inträdde 1696 i Kansliets tjänst,
blev 1714 statssekr. vid Kammarexpeditionen och
framträdde, bl. a. som led. av
Upphandlingsdepu-tationen, som en synnerligen driftig tjänare åt
en-våldsregimen och Görtz’ system. Förflyttad till
Utrikesexpeditionen 1719, tog han inflytelserikt
del i 1719—21 års fredsunderhandlingar samt i
produktplakatets genomförande. H., som stod i
stark motsättning till Arvid Horn, var en
verksam främjare av den holsteinska partipolitiken.
Vid dennas nederlag 1727 avlägsnades han ur
Kansliet och blev president i Kommerskollegium.
Som sådan tog han grundläggande del i
utformningen av frihetstidens extremt protektionistiska
näringspolitik. Jämte C. Gyllenborg trädde han
snart i spetsen för en ny, mot den Hornska
regimen riktad fraktionsbildning. Under
utrikespolitisk omorientering från Ryssland till Frankrike
bildades 1734 härav hattpartiet, som vid 1738—39
års riksdag tillkämpade sig makten. H:s roll
härvidlag var den osynlige men verklige ledarens.
Föga nogräknad om medlen, spelade han
mästerligt i kulisserna men synes mindre ha lämpat sig
att framträda utåt. — Litt.: A. Helander, ”D. N.
v. H 1669—1727” (1927).
2) Anders Johan von H., den föreg:s
son, greve, politiker, lärd (1712—89). Efter
studier i Uppsala och i utlandet anställdes han 1734
i Kansliet men rönte mothåll såsom son till den
rådande regimens huvudmotståndare.
Partivälv-ningen vid 1738—39 års riksdag tillät hans
lysande begåvning att komma till sin rätt i
fäderneslandets offentliga liv. Led av sekreta utskottet
vid denna och följ, riksdagar, blev H. snart en
av hattarnas främsta krafter samt bereddes en
snabb karriär i Kansliet. Vid 1746—47 års
riksdag tog han ledningen av sekreta utskottets mot
Rysslands översitteri riktade manifestationer i
hattarnas anda, utmynnande i ständernas av H.
formulerade nationella förklaring. Den
34-årige expeditionssekreteraren insattes nu (dec.
1746) i rådet. Han tog från början ledande del i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
