Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundare - Hundbröd - Hunddagar - Hunddjur - Hunddressyr - Hunden, Stora och Lilla - Hunden, tamhunden - Hundgalenskap - Hundhajar - Hunding-Brunhildeställningen - Hundkapplöpningar - Hundkål - Hundkäx el. hundbröd - Hundkäxsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Hundbröd—Hundkäxsläktet
564
svearna i deras ursprungliga område, hos
gutar-na på Gotland, angelsaxarna, alemannerna och
frankerna). Namnet, vars innebörd blivit
högeligen omstridd, torde urspr. ha betytt ”skara”,
”hop” och därefter blivit distriktsbeteckning för
att slutligen hos vissa germanska folk upptagas
som teknisk term för bestämda statliga underavd.
H. har sålunda såväl språkligt som reellt haft
samma utveckling som härad.
Hundbröd, se Hundkäx.
Hunddagar, tunga, slitsamma dagar. —
Hunddagarna, årets varmaste tid, ung. =
rötmånaden; namnet h. härrör från greker och
egypter, för vilka h. började, då Hundstjärnan
(Sirius) hade sin heliakiska uppgång.
Hunddjur, Ca’nidae, bilda en fam. av ordn.
rovdjur. De äro små till medelstora, snabba djur
med långsträckt huvud, naken, fuktig nosspets
och vanl. 42 tänder, av vilka de två sista i varje
käkhalva äro knöliga. H. äro utbredda över hela
världen och saknas i vilt tillstånd endast i
Australien (jfr Dingo), på Nya Zeeland, Madagaskar
och Söderhavsöarna.
Hunddressyr, se Dressera.
Hunden, Stora och Lilla, två av de
”pto-lemaiska” stjärnbilderna. Stora hunden (lat.
Canis major) ligger i Vintergatan mellan 6* och
7* rektascension och —io° och —300 deklination
och innehåller ett 90-tal stjärnor ljusare än 6:e
storleken, däribland Sirius, himlens ljusstarkaste
stjärna. — Lilla hunden (lat. Canis minor),
belägen mellan 7t och 8* rektascension och o° och
+ 150 deklination, innehåller ett 20-tal stjärnor
ljusare än 6:e storleken, bland dem Procyon av
1 :a storleken.
Hunden, tamhunden, Ca’nis familiäris,
anses vara människans äldsta husdjur. De tidigaste
lämningarna av h. ha anträffats i avfallshögar
vid människans boplatser från övergångstiden
mellan äldre och yngre stenålder. De äldsta
lämningarna, härrörande från en boplats nära
Moskva, visa en påfallande likhet med den ännu
levande dingon, som i sin tur nära
överensstämmer med de s. k. pariahundarna i Orienten. En
något yngre tamhund uppträdde under yngre
stenåldern, den s. k. torvspetsen, vilken under denna
tidsperiod var utbredd över hela Europa och då
förekom även i Sverige. Mot stenålderns slut
uppträdde torvspetsen i flera raser, och redan de
äldsta historiska folken ägde högt specialiserade
h. — Frågan om tamhundens härstamning kan
ännu ej sägas vara slutgiltigt utredd. Sannolikt
är, att flera olika vilda hunddjur vid skilda
tidpunkter och av olika folkslag i olika delar av
världen tagits i människans tjänst. Vilka dessa
stamformer voro vet man ej, men troligt är, att
både schakaler och vargar ha blivit tämda. Våra
större hundraser ha också säkerligen vargblod i
sina ådror. Genom specialisering, grundad på
avsiktligt urval och korsningar mellan olika typer,
skulle sålunda alla de olika hundraser ha
uppstått, som finnas i våra dagar. För riktigheten
av denna uppfattning talar också, att både varg
och schakal ge avkomma med h. — Riklig
till
gång på vatten är ett huvudvillkor för h:s
trevnad och välbefinnande. Alla h. sova gäma och
mycket, men de äro varken utpräglade dag- el.
nattdjur. Renlighet ingår i deras naturliga vanor.
De plågas likväl i stor utsträckning av parasiter,
både yttre, i form av allehanda insekter och
kval-ster, och inre, ss. bandmaskar. Sinnena äro skarpa
men ej lika utvecklade hos de skilda raserna.
Lukt-och hörselsinnet äro de förnämsta. Avgörande
för h:s egenskaper är uppfostran, d. v. s. hans
samvaro med människan. Intet annat djur har
med sådan lätthet och fullständighet anslutit sig
till henne. — Alla h. visa en utpräglad könsdrift.
Tiken är löpsk två ggr årl., vanl. i febr, och aug.,
och uppsökes då av hanhundarna, som ledas av
hennes vittring. Hon parar sig, om så erbjudes,
med flera hannar. Hon föder 63 dagar efter
parningen 3—10, vanl. 4—6, valpar, som under de
första 10—12 dygnen äro blinda och med stor
ömhet vårdas av modern. Digivningen får i regel
vara sex veckor, tandömsning påbörjas i tredje
el. fjärde månaden, och könsmognaden inträder
i nionde el. tionde månaden. Detta visar sig hos
hanhunden däri, att han ej längre hukar sig, då
han låter urinen, utan kastar den åt sidan. Många
valpar i åldem mellan fjärde och nionde månaden
duka under i valpsjuka (se d. o.). H:s
genomsnittsålder beräknas till 12 år, ehuru man känner
ex. på att h. blivit intill 30 år gamla. H. kan
på människan överföra vattuskräck (se d. o.)
och en binnikemask, Taenia echinococcus (se
Binnikemaskar).
Hundgalenskap, se Vattuskräck.
Hundhajar, se Hajar.
Hunding-Brunhildeställningen [-[hoMdig-brönhi’lda-],-] {+[hoMdig-
brönhi’lda-],+} under i:a världskriget en bakre
tysk ställning på västfronten, hölls under senare
hälften av okt. 1918 besatt av de dit
tillbakaryck-ta 1 :a, 3:e och 7:e arméerna. H., som var
ofullständigt utbyggd, anslöt sig s. om Marie till
Hermannställningen, gick vidare över Rethel,
längs Aisne till inflödet av Aire och därifrån i
en båge framför Verdun.
Hundkapplöpningar ha sedan länge avhållits,
först i England, sedermera även i U.S.A.,
Tyskland, Danmark m. fl. länder, i avsikt att främja
snabbhet och uthållighet hos vissa hundraser.
Urspr. ägde h. rum efter lössläppta harar m. m.;
numera ha dessa utbytts mot anordningar av
mekanisk art (”den mekaniska el. elektriska haren”).
I länder, där vadhållning är tillåten vid h., är
publikintresset mycket stort.
Hundkål, bot., se Apocynum.
Hundkäx [-käks] el. hundbröd (eng. dog
cakes), koncentrerat hundfoder, bestående av
hårda, vanl. fyrkantiga kakor av vetemjöl (ev. med
tillsats av havre- el. majsmjöl) med inbakat kött.
H. ges antingen torra, krossade el. uppblötta i
vatten.
Hundkäxsläktet [-käks-], Anthri’scus, släkte
bland flockväxterna. A. silvestris, hundkäx,
hundloka, är eri omkr. meterhög, flerårig
ört med dubbelt el. tredubbelt parbladiga blad,
vita blommor och släta, glänsande * svartbruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
