- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
561-562

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor - Humoralpatologi - Humoresk - Humperdinck, Engelbert - Humulus - Humus, Humussyra - Humusämnen - Humör - Hu-nan - Hund - Hund, Friedrich - Hundapor - Hundare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

561

Humoralpatologi—Hundare

562

mör, och har sedan brukats både psykologiskt
och estetiskt, stundom närmande sig
skämtsamhet, komik. — Litt.: T. Lipps, ”Komik und H.”
(1898); H. Höffding, ”Den store humor” (1916);
H. Åkerhielm, ”H. från hela världen” (1943).
— H u m o r i’s t, människa med h., skämtare.
— Adj.: H um o r i’s t i s k.

Humoralpatologi (se Humor), ett medicinskt
lärosystem, som utgick från det antagandet, att
alla sjukdomar hade sin grund i en oriktig
beskaffenhet eller blandning (”krasis”) av
kroppens vätskor. Av dessa förändringar i vätskorna,
särskilt i blodet, härleddes de för sjukdomarna
betecknande kännemärkena, och man sökte i de
s. k. dyskrasierna (se D y s k r a s i)
förklaringen på sjukdomssymtomen och grunderna för
behandlingen.

Humore’sk, humoristisk berättelse, dikt el.
musikstycke.

Humperdinck [ho’mp-], Engelbert, tysk
tonsättare (1854—1921). Han studerade i Köln
och München, introducerades hos Richard
Wag-ner och vann mästarens stora bevågenhet samt
företog studieresor, bl. a. till Italien 1879—81.
H. var ledare av akad. mästarklassen vid
högskolan för musik i Berlin 1900—20. Hans i
Wag-ners anda skrivna sagoopera ”Hänsel und
Gretel” (1893; ”Hans och Greta”, Sthlm 1895) vann
en utomordentlig framgång. Hans sedan följande
melodram, ”Die Königskinder” (1898; omarb. till
opera 1908; ”Konungabarnen”, Sthlm 1926), vann
mindre framgång. H. skrev även körverk och
en ofta spelad morisk rapsodi (1898). Hans stil
står närmast Wagners och utmärker sig för stor
melodirikedom, färgrik orkesterbehandling och
fängslande tematik. — Biogr. av O. Besch (1914).

Hu’mulus, se Humle.

Hümus, Humussyra, se Humusämnen.

Humusämnen (till lat. hümus, jord; adj. h
u-m ö s), organiska ämnen med amorf struktur.
Till sin natur äro de kolloider. De bildas genom
långsam nedbrytning vid fritt lufttillträde
(för-multning) el. vid minskad el. helt avstängd
syr-gastillförsel (förtorvning) av växternas organiska
beståndsdelar, till stor del genom lägre
organismers medverkan. Utgångsmaterialet består
sålunda till större delen av kolhydrater, ss. stärkelse
och cellulosa, samt ligninsubstanser. Allt efter
temp., fuktighet, markreaktion och medverkande
organismer bildas produkter med sur
(humussyror) el. neutral karaktär (humusämnen). Man
har (enl. S. Odén) indelat humus- el. h u m i
n-syrorna i: a) humussyra (i inskränkt
betydelse), svårlöslig i vatten men lätt att
disper-gera, olöslig i alkohol, bildar med alkalier
lösliga salter. Färg brun—brunröd; b)
hymato-m e 1 a n s y r a, svårlöslig i vatten, dispergeras
lätt, löslig i alkohol och alkali. Salter med andra
baser än alkalier svårlösliga men dispergerbara.
Färg brun—gulbrun; c) fulvosyra, bildar
verkliga vattenlösningar, löslig i alkohol och
alkali, salter lättlösliga. Färg guldgul—blekgul. —
De neutrala h., tidigare benämnda bl. a. h
u-m i n och u 1 m i n, ha ansetts vara anhydrider av
humussyrorna. Humussyrorna synas i allm. hålla

50—60 °/o kol, resten består av syre, väte och en
ringa mängd kväve. Man antar numera, att en
del bensolkärnor ingå i molekylen. Man har
påvisat karboxyl-, fenol-, metoxyl- samt
karbonyl-grupper däri. Humussyrornas sura karaktär
(avgivande av vätejoner) är klar, vilket bl. a. ger
sig tillkänna genom upplösning och urlakning
av kalk- och järnföreningar i mark, där de
förekomma (bleksand). — I kallt och fuktigt klimat
el. vid ringa lufttillträde anrikas den organiska
substansen till torv, vilket i senare stadier för till
bildning av brunkol—stenkol—antracit under
successiv ökning av kolhalten. Kemiska
genom-snittsanalyser visa (i % på vatten- och askfri
substans):

Material Kol Väte Syre Kväve
Trä 5° 6 43 I
T orv 58 5,5 34,5 2
Brunkol .... 70 5 24 0,8
Stenkol 82 5 12 0,8
Antracit .... 94 3 3 —

På torrare mark i kallt klimat anrikad humus
kallas r å h u m u s och har starkt sur karaktär
och markförsämrande verkan genom bildning av
podsol. Genom kalkning samt genom
bearbetning med plog och harv, vilket ökar lufttillträdet,
kan råhumusbildning motverkas. Råhumusbildning
är i Sverige mycket vanl., i synnerhet i
barrskogar. — Mull el. mild humus har ej
syrakaraktär utan är neutral och bildas i neutral
el. alkalisk miljö. Den är en viktig beståndsdel
i åkerjordarnas matjordsskikt, där den genom sin
kolloidala karaktär verkar fasthållande på
kalium- och ammoniumj oner. — En speciell form
av h. är d o p p 1 e r i t, vilken betraktas som ett
kalciumsalt av humussyror. Den anträffas som
en svart, mattglänsande impregnering i
mineraljordar under uttorkade kärr. — Litt.: S.
Waks-man, ”Humus” (1938).

Humör (fr. humeur’, jfr Humor), lynne,
sinnesstämning.

Hu-nan [^o-nan], provins i Kina, kring
floderna Siang-kiang, Tsi-kiang, Yüan-kiang och
Li-kiang; 205,890 km2, 29,9 mill. inv. Provinsen
är bergig el. småkullig och lutar sakta mot n. ö.
och sjön Tung-ting, som mottager vattnet från
de fyra floderna. Vidsträckta kolfält mellan
Siang-kiang och ö. gränsen samt mindre fält i
v. delen av provinsen. Jordbruket är en
huvudnäring (ris, te m. m.). Stor mineralrikedom, bl. a.
tenn, bly, tungsten, kvicksilver, svavel, zink och
antimon, av vilket sistn. H. lämnar över hälften
av världsproduktionen. Huvudstad är Chang-sha.

Hund, liten vagn för transport av malm i
gruvor.

Hund [hont], F r i e d r i c h,‘tysk fysiker (f.
1896), prof, i Rostock 1927 och i Leipzig 1929.
Han har teoretiskt behandlat särskilt molekylers
byggnad och deras bandspektra.

Hundapor, Cercopithécidae, en fam, av de
smalnäsiga aporna (se Markattor).

Hundare var namnet på landets (landskapets)
underavd. hos åtskilliga germanstammar (hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free