Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humboldtbergen - Humboldtströmmen (Peruströmmen) - Humbug - Hume, David - Humerale - Humerus - Humid - Humifiering - Humin, Huminsyror - Humit - Humitgruppen - Humla - Humle - Humlebagge - Humleblomster - Humleflugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Humboldtbergen—Humleflugor
556
Humboldtbergen [ho’mbålt-], se Nan-shan.
Humboldtströmmen [ho’mbålt-]
(Peru-strömmen), kall havsström längs
Sydamerikas v. kust.
Hu’mbug [eng. uttal ha’mbag], svindel,
af-färsskoj, charlataneri, bluff; humbugsmakare.
Hume [hjöm], David, skotsk filosof (1711
—76), den engelska empirismens snillrikaste
företrädare. Sitt huvudverk, ”A treatise of human
nature”, utgav han 1739—40, men då det möttes
med likgiltighet, banaliserade han i ett senare
arbete, ”An enquiry concerning human
under-standing” (1748), sitt förstlingsarbetes principer.
Han var även en glänsande essäist, och hans
”The history of England” (1754—62) har varit
mycket berömd. ”Political discourses” (1752)
betecknar jämte A. Smiths skrift ”Om nationernas
välstånd” nationalekonomiens grundläggning som
vetenskap. H. innehade även diplomatiska poster,
bl. a. i Paris, där han deltog i det litterära livet.
I sin kunskapsteori är H. subjektivist, i det
att han anser, att människan är innesluten i sin
förnimmelsevärld, varför kunskapen om
människans själsliv är
grundläggande för all
vetenskap. H. utgår från
den empiristiska
fundamentalsatsen, att
alla enkla idéer
härstamma från enkla
impressioner. Detta
innebär, att allt själens
innehåll härstammar
från sinnena. Då han
därjämte antar, att
var j e enkel
percep-tion kan existera
oberoende av alla andra,
tvingas han att
för
neka varje verklig nödvändig förbindelse
mellan perceptionerna, och han kritiserar därför
framför allt substans- och kausalitetsbegreppen,
som varit hörnstenarna i den rationalistiska
världsbilden. Kausalitetsföreställningen innebär
bl. a. tanken på en nödvändig förbindelse
mellan orsak och verkan. Men man kan enl. H.
aldrig bevisa, att en företeelse med nödvändighet
följer en annan, därför att den i ett fall gjort
det, då ju varje enkel företeelse kan tänkas
existera, då alla andra upphört att göra det. Tron
på kausalitetslagens giltighet grundar sig därför
icke på logisk insikt utan på ett genom vanan
skapat psykologiskt tvång. Denna skarpsinniga
kritik väckte Kant ur hans ”dogmatiska
slummer” och gav anledning till dennes kriticistiska
undersökningar. I sin etik (”An enquiry
concerning the principles of morals”, 1751) hävdar H.,
att det är sympatisk känsla och icke förnuftet,
som ligger till grund för våra värdeomdömen.
I ”Natural history of religion” (1757) och i
”Dialogues concerning natural religion (1779)
söker H. härleda religionen ur känslor, som
uppkomma på grund av livets osäkerhet. — H:s
filosofiska skrifter äro utgivna av T. H. Green
& T. H. Grose (4 bd, 1885—98) samt hans brev
av J. Y. T. Greig (2 bd, 1932). — Litt: J. H.
Burton, ”Life and correspondence of D. H.” (2
bd, 1846, den klassiska Hume-biogr.); K.
Hedvall, ”H:s Erkenntnistheorie” (1906); A.
Thomson, ”D. H.”, 1 (1911); A. Leroy, ”La critique
et la religion chez D. H.” (1929); B. M. Laing,
”D. H.” (1932); N. K. Smith, ”The philosophy
of D. H.” (1941); R. M. Kydd, ”Reason and
conduct in H:s treatise” (1946).
Humeräle, eg. vélum h., lat., skulderduk,
liturgiskt plagg av skiftande utseende.
Hu’merus, lat., överarmbenet.
Humid (lat. hümidus), fuktig.
Humifiéring, se Torv.
Humin, Huminsyror, se Humusämnen.
Humit, miner., ett rombiskt kristalliserande,
vanl. honungsgult el. rödbrunt mineral, påträffat
bl. a. i värmländska gruvor.
Humitgruppen, miner., en serie varandra
kemiskt och kristallografiskt närstående mineral:
Kvist av humle med
honblommor.
prolektit 2MgFl2 Mg(SiO4)
kondrodit 2MgFl2 Mg3(SiO4)2
humit 2MgFl2 Mg5(SiO4)3
klinohumit 2MgFl2 Mg7(SiO4)4
H:s mineral förekomma i metamorfa kalkstenar,
bl. a. i de mellansvenska malmfälten.
Humla, socken i Älvsborgs län, Redvägs
härad, kring Ätran, n. n. ö. om Ulricehamn; 15,09
km2, 166 inv. (1951). Bebyggd dalgång, kantad
av skogsplatåer och mossar. 289 har åker.
Kyrkan är från 1890. Ingår i Blidsbergs, Dalums
och H. pastorat i Skara stift, Redvägs kontrakt;
tillhör storkommunen Redväg.
Humle, Hu’mulus, växtsläkte av fam.
Canna-baceae, med två
arter, båda
hö-gerslingrande
örter med
motsatta, handflikiga blad.
Honblommorna sitta
i kottelika
ställningar med
efter blomningen
starkt
tillväxande fjäll.
Vanlig h., H.
lupu-lus, som har
5-flikiga blad och
lupulinkörtlar i
kottarna, finns
vild el.
förvildad ända upp
till
Ångermanland och var
länge allmänt
odlad för
kottarnas skull. J
a
p a n s k h., H. japonicus, som har 7-flikiga blad
och saknar lupulinkörtlar, odlas som prydnadsväxt.
Humlebagge, se Guldbaggar.
Humleblomster, se Geum.
Humleflugor, Bombyliidae, en fam. flugor,
vilkas arter ofta äro guldgult pälshåriga och hum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
