Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humboldt, 1. Wilhelm von - Humboldt, 2. Alexander von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
v. Humboldt
554
han verkade för Österrikes anslutning till
koalitionen mot Napoleon, deltog i
fredsförhandlingarna i Chåtillon (1814) och i Paris (s. å.). Vid
Wienkongressen misslyckades han i sin strävan
att få till stånd en enhetligare och mera
frisinnad tysk författning och kunde ej heller vid
andra Parisfreden (1815) vinna Elsass åt Tyskland.
Våren 1817 utnämndes han till led. av preussiska
statsrådet men avlägsnades på hösten s. å.
därifrån samt blev utomordentligt sändebud i
London. 1818 deltog han i kongressen i Aachen. 1819
sökte H. som minister
för kommun- och
ståndsärenden att
genomföra en av
honom utarbetad liberal
ståndsförfattning men
råkade i onåd och
avskedades. Han ägnade
sig sedan blott åt
vetenskapliga studier. —
H:s tidigaste arbeten
voro ”Ideen über
Staatsverfassungen”
(1792), ”Ideen zu
ei-nem Versuch, die
Gränzen der Wirksam-
keit des Staats zu bestimmen” (fullst. utkommen
1851) och ”Æsthetische Versuche” (1799).
Viktigast och mest omfattande voro H:s arbeten i
jämförande språkforskning, bl. a. om baskiskan, om
indisk och grekisk litteratur samt, framför allt,
”Über die Kawisprache auf der Insel Java” (3
bd, 1836—39), vars täml. fristående inledning
innehåller H:s idealistiska språkfilosofi, som
gjorde epok i språkforskningen historia. — H:s
saml. arbeten utgåvos av preuss. vet.-akad. i 15
bd 1903—20. Ur hans omfattande korrespondens
ha publicerats bl. a. ”Briefwechsel mit Schiller”
(1830; ny uppl. av A. Leitzmann, 1900),
”Briefwechsel mit Goethe”, utg. av F. Th. Bratranek
(1876), ”Wilhelm und Karoline v. H. in ihren
Briefen”, utg. av Anna v. Sydow (7 bd, 1906
—16), ”W. v. H. in seinen Briefen”, urval av
K. Sell (1924). — Litt.: B. Gebhardt, ”W. v. H.
als Staatsmann” (2 bd, 1896—99); J. Schubert,
”W. v. H.” (1907); E. Spränger, ”W. v. H. und
die Reform des Bildungswesens” (1910), ”W. v.
H. und die Humanitätsidee” (2:a uppl. 1928); A.
Leitzmann, ”W. v. H.” (1919); G. Gloege, ”W.
v. H. und die Reformversuche der preussischen
Unterrichtsverwaltung” (1921); F. Schaffstein,
”W. v. H.” (1952).
2) Alexander von H., den föreg:s bror,
frih., naturforskare (1769—1859). Bestämd för
den kamerala ämbetsmannabanan, studerade han
teknologi, naturvetenskap, särskilt botanik,
han-delsvetenskap och slutligen bergsvetenskap samt
blev 1792 överbergmästare. Sedan han ärvt en
betydande förmögenhet, tog han 1797 avsked för
att ägna sig åt vetenskapliga resor. Jämte Aimé
Bonpland avreste H. 1799 till Sydamerika och
landsteg i Cumanå (i Venezuela). I 18 månader
genomforskade de Venezuela, foro uppför
Orino-co och Casiquiare till Amasonflodens biflod Rio
Negro och bekräftade
Orinocos samband med
Amasonfloden. De
foro 1800 till Cuba och
1801 till Cartagena (i
staten Bolivar) samt
därifrån till Bogotås
och Quitos högslätter,
där de 1802 bestego
Chimborazo upp till
5,882 m. Därefter
anställde de forskningar
i Peru, vistades omkr.
ett år i Mexico och
återvände 1804 till
Europa. Med kortare avbrott bodde H. därefter
till 1827 i Paris.
Icke utan skäl har det sagts, att genom H.
Amerika upptäckts för andra gången. H. gjorde
mer än 700 astronomiska ortbestämningar och
459 höjdmätningar, upptäckte 3,600 nya
fanero-gamarter och blev grundläggare av en alldeles
ny vetenskap, växtgeografien. Hans många
termometriska iakttagelser ledde till införandet av
isotermerna; han lade grunden till en jämförande
klimatologi och till kännedomen om vulkanerna
ävensom om jordens inre byggnad. Studiet av
peruanernas och mexikanernas fornlämningar och
byggnadsverk ledde honom till forskningar
rörande dessa folks språk, kultur och vandringar.
Vintern 1827—28 höll H. i Berlin två serier
föreläsningar över den fysiska
världsbeskriv-ningen. 1829 företog han tills, m. Chr. G.
Eh-renberg och G. Rose, en expedition till Ural och
Altai, kinesiska Dsungariet och Kaspiska havet.
Efter 1830 fick H:s verksamhet en mera politisk
riktning, och hans vistelse i Berlin blev ofta
avbruten genom beskickningar till Paris m. m. Till
denna tid hör den av honom i förening med
Gauss skapade organisationen av magnetiska
iakttagelsestationer.
H. hade en skarp iakttagelse- och
kombinationsförmåga och kunde på ett mästerligt sätt
i skrift framlägga sina vetenskapliga
resultat. Han var en av samtidens främsta
föreläsare och naturskildrare. — Bland H:s
viktigaste arbeten äro: ”Voyage aux régions
équi-noxiales du Nouveau continent, fait en 1799—
1804” (30 bd, 1805—29, delvis förf, av A.
Bonpland, F. Oltmanns och C. S. Kunth),
”Ansich-ten der Natur” (2 bd, 1808), ”Des lignes
iso-thermes et de la distribution de la chaleur sur le
globe” (1817), ”Fragments de géologie et de
cli-matologie asiatique” (2 bd, 1831, ty. uppl. 1832),
”Reise nach dem Ural, Altai und dem Kaspischen
Meere” (2 bd, 1837—42, jämte C. G. Ehrenberg
och G. Rose), ”Asie centrale. Recherches sur les
chaines de montagnes et la climatologie
com-parée” (3 bd, 1843), ”Kosmos. Entwurf einer
physischen Weltbeschreibung” (5 bd, 1845—62).
H:s ”Gesammelte Werke” äro utg. bl. a. 1889 i
12 bd. Ur hans brevväxling äro utg. breven till
bl. a. H. Berghaus (3 bd, 1863), Goethe (1876),
Gauss (1877) och brodern Wilhelm (1880). —
Litt.: K. Bruhns, ”A. v. H.” (3 bd, 1872).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
