Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hubendick, Edvard - Huber, Hans - Hubermann, Bronislaw - Hubertsburg - Hubertus den helige - Hubli - Huc, Évariste - Huch, Ricarda - Hu-chou - Huchtenburgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Huber—Huchtenburgh
520
niska högsk. 1900. Han var i:e ingenjör hos
ingenjörsfirman Fritz Egnell 1902—10, varvid
han konstruerade de första Penta-motorerna,
överingenjör vid Morgårdshammars mekaniska
verkstad 1910—12 och vid motorfabriken i
Au-gustendal 1912—16, prof, i läran om
förbränningsmotorer vid Tekniska högsk. 1916—40. Han
idkade ett flitigt författarskap inom sina
fackområden och utg. läroböcker i termodynamik,
kyl-teknik, läran om förbränningsmotorer m. m.
Huber [hö’bar], Hans, schweizisk
tonsättare (1852—1921). Han var 1896—1918 dir. för
Allgemeine Musikschule i Basel. Som
kompositör av nationell riktning vann han högt anseende
och var länge det ledande namnet inom sitt
hemlands musik. Av H:s många verk lovordades
särskilt symfonierna (”Tell”, ”Böcklin”, ”Heroisk
symfoni”). Han skrev även operor, oratorier
m. m. — Biogr. av G. Bundi (1924) och R.
Refardt (1944).
Hubermann [hö’-], B r o n i s 1 a w,
polsk-judisk violinist (1882—1947), elev av bl. a.
Joachim. Han väckte uppseende redan som
underbarn och var under 40 år en av sin tids
märkligaste violinister. Efter att ha skadats vid en
flygolycka uppträdde han under sista årtiondet
av sitt liv huvudsaki. som dirigent och grundade
Palestinas symfoniorkester. Han skrev "Aus der
Werkstatt des Virtuosen” (1912) samt drev en
verksam propaganda för Paneuropa genom sin
bok "Vaterland-Europa” och talrika uppsatser och
föredrag.
Hubertsburg [hö’bärtsbork], slott nära
Leipzig; här slöto Österrike och Preussen fred efter
sjuårskriget 1763.
Hube’rtus den helige, sedan 900-talet
ansedd som jägarnas skyddspatron. Han var enl.
legenden son till en hertig av Akvitanien och
lämnade den frankiska hovtjänsten efter ett religiöst
genombrott: under en jakt på långfredagen
skulle Kristus ha uppenbarat sig för honom under
gestalten av en hjort med ett kors mellan hornen.
H:s åminnelsedag, 3 nov. (Hubertusdagen),
firas av jaktryttare i de flesta länder med s. k.
Hubertusj akter, vanl. i form av ett mera
festligt anordnat jaktlopp.
Hubli [eng. uttal hö’bli], stad i s. prov.
Bombay, Indiska unionen; 95,000 inv.; järnvägsknut.
Bomullsindustri.
Huc [yk], É v a r i s t e Régis, fransk
missionär och reseskildrare (1813—60). Han vistades
1839—52 som missionär i Kina. Därunder
företog han tills, m. en ordensbroder, Gabet, en ytterst
märklig färd till Lhasa, där han var på väg att
grunda en missionsstation, då han utvisades från
Tibet. Hans mest berömda arbete är ”Souvenirs
d’un voyage dans la Tartarie, le Tibet et la Chine
pendant les années 1844—46” (2 bd, 1850).
Huch [hök], Ricarda Octavia, tysk
författarinna (1864—1947). Hon begav sig 1887 till
Zürich, där hon 1891 blev fil. dr i historia och
tjänstgjorde vid stadsbiblioteket, gifte sig 1898
med läkaren Ermanno Ceconi och bosatte sig i
Italien; 1907 gifte hon om sig med sin kusin
Richard H., och återvände till Tyskland. Hon
slog igenom 1893 med "Erinnerungen von Ludolf
Ursleu dem Jüngern” (sv. övers. 1903), en
romantisk, stiliserad roman, fylld av skönhet och
lidelse. Känslostarka ”Gedichte” (1894), ”Fra
Ce-leste und andere Erzählungen” (1899), de djupt
förstående, utomordentliga karakteristikerna
"Blütezeit der Romantik” (1899) och
”Ausbrei-tung und Verfall der Romantik” (1902),
livsbilderna "Aus der Triumphgasse” (1901; sv. övers.
1904), romanerna ”Vita somnium breve” (1903;
med motiv från
Polen) och "Von den
Königen und der
Kro-ne” (1904) m. m.
tillhöra hennes första
skede, då hon
gestaltade med en
subjektiv, fantasirik
antinaturalism. Det andra
skedet betecknas av
mer obj ektiva
skapelser: "Die
Verteidi-gung Roms” (1906)
och "Der Kampf um
Rom” (1907), två
gari-baldiromaner, ”Leben
des Grafen Federigo Confalonieri” (1910),
berättelsen ”Der letzte Sommer” (s. å.), det väldiga och
sublima verket om trettioåriga kriget, ”Der grosse
Krieg in Deutschland” (3 bd, 1912—14; sv. övers.
1915—17), och studien "Wallenstein” (1915).
Vidare märkas de färgrika, konstfulla, glödande
”Neue Gedichte” (1907) och den karaktärsfulla
kriminalhistorien "Der Fall Deruga” (1917; sv.
övers, s. å.). Under ett senare skede gav hon
djupsinniga och skarpsinniga analyser av betydelsefulla
människor och väsentliga problem, bl. a. "Natur
und Geist als die Wurzeln des Lebens und der
Kunst” (1914), "Luthers Glaube" (1916; sv. övers.
1917), "Der Sinn der Heiligen Schrift” (1919),
”Entpersönlichung” (1921), ”Michael Bakunin
und die Anarchie” (1923), ”Freiherr vom Stein”
(1925), "Im alten Reich” (3 bd, 1927—34),
kulturhistoriska studier, "Alte und neue Götter”
(1930), tysk 1800-talshistoria, ”Römisches Reich
deutscher Nation” (1934) och ”Das Zeitalter der
Glaubensspaltungen” (1937), som handlar om
reformationstiden. I "Frühling in der Schweiz”
(1938) berättade H. ungdomsminnen. H. förenade
en originell och hög konstnärlig form med rika,
mångsidiga kunskaper, intuitiv psykologisk blick
med sällsynt klar och kraftfull intelligens. —
Monogr. av E. Gillischewski (1926), Else Hoppe
(2:a uppl. 1951), R. H. Bäumer (1949), Marie
Baum (1950).
Hu-chou [ko-t/åo], stad i kin. prov.
Che-kiang, s. om Tai-hu; omkr. 100,000 inv.
Betydande sidenindustri.
Huchtenburgh [hö’ktonbörk] el Hug t
enbur g, Jan van, holländsk målare (1646—
1733). För Eugens av Savojen räkning utförde
H. flera stora bataljmålningar. På 1660-talet
tecknade han på gobelängfabriken i Paris under
ledning av Ch. Lebrun och A. F. van der
Meu-len. Under påverkan av den senare och Ph.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
