Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horn (musik) - Horn (Skaraborgs län) - Horn (Östergötlands län) - Horn, Kap - Horn (Blekinge) - Horn, von, ätt - Horn, Brita von - Horn, ätt - Horn, 1. Henrik - Horn, 2. Klas - Horn, 3. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Horn
476
uppfann hornisten A. J. Hampel i Dresden de s. k.
stopp tonerna: då handen föres in i tratten, kunna
naturtonerna genom stoppning fördjupas med en
halv el. hel ton. Vid denna tid insattes även
byglar av olika längd (ty. Inventionen), varvid
olika stämningar möjliggjordes. Dessa h.
kallades inventionshorn; de första
tillverkades i Dresden omkr. 1753 av J. Werner. Efter
1816 försågs h. med ventiler, först 2, sedan 3,
ventilhorn, varigenom en fullst. kromatisk
skala kunde åstadkomma^.
Horn, socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad,
n. ö. om Billingen; 17,80 km2, 463 inv. (1951).
Begränsas i v. av ösan (biå till Tidan) och i
n. av sjön östen; odlad slätt. 999 har åker.
Kyrkan fick sitt nuv. utseende 1804. Ingår i
H:s, Frösve och Säters pastorat i Skara stift,
Mariestads kontrakt; tillhör storkommunen
Bin-neberg.
Horn, socken i Östergötlands län, Kinda
härad, vid Smålandsgränsen, n. om Vimmerby;
165,98 km2, 2,024 inv. (1951). Genomflytes av
Stångån från sjön Juttern på s. gränsen till
Åsunden i n. och är en av sjöar och
småslät-ter uppdelad skogs- och bergsbygd. 2,593 har
åker. Vid Stångåns utlopp i Åsundens sydligaste
vik ligger industri- och villasamhället Horn
(558 inv.), ändpunkt för Kinda kanal och med
någon träindustri. Vid Stångån ligga Horns
(Tyrisfors) och Blomsfors elkraftverk, mellan
Skjulensjöarna Kvarntorps; vid det sistn. finns
en metallvarufabrik. Blomsfors hade förr
pappers- och järnbruk samt pottasketillverkning.
Egendomar: Flytthem, jämte Eneby, Hornsberg
och Kristineberg tillhörande Riddarhuset, vidare
Väsby och Åby. Flera järnåldersgravfält finnas
samt två bygdeborgar. Kyrkan är från 1753—
55. Ingår i H:s och Hycklinge pastorat,
Linköpings stift, Kinds kontrakt; tillhör
storkommunen Södra Kinda.
Hom, Kap, se Kap Horn.
Horn, fiskläge i Hasslö sn i Blekinge.
Hom, von, ätt, som sannolikt är en
utgre-ning från en redan på 1200-talet i Bremen
förekommande ätt vam Home. Till Sverige inkom
omkr. 1607 köpmannen Paridon van Horn (d.
1644) och blev här bruksägare och
generalarren-dator av stora sjötullen. Hans brorsons son var
läkaren Johan van Hoorn, från vilken den i
Sverige alltjämt fortlevande, icke adliga ätten H.
härstammar.
Brita Clara Alice Augusta Florence von
H., författarinna (f. 1886 Vi). H. har främst
ägnat sig åt teatern. Hon har bl. a. startat tre
experimentteatrar, däribland Svenska dramatikers
studio i Stockholm. H. har skrivit flera
skådespel, vanl. med motiv ur historien, samt
romaner och noveller, bl. a. ”Den döda gården”
(1922), ”Syndens lön” (1923), ”Hennes nåd
översten” (1925), ”Jakobs dröm” (1929),
”Kärlekens narr” (s. å.) samt ”Bobo och
aristokraterna” (1938). ”Mormors revolutioner” (1947)
är en kulturhistorisk personteckning.
Horn, finländsk-svensk ätt, vars tidigaste med
säkerhet kände medl. är Olof Mattsson till
Åmin
ne i Halikko sn, Finland; han nämnes 1381—1415
och var död före 1438. Hans sonson, Klas
Henriksson, riksråd 1488—1520, innehade utom
Åminne även Kanckas i Masku sn. Med dennes båda
söner delas ätten i en Å m i n n e-gren och en
K a n c k a s-gren (huvudgrenen utslocknad
1728); endast grevliga ätten H. af Åminne
fortlever. — Förutom nedannämnda släktmedl.
märkes Agneta H. (1629–72), dotter till H.5),
gift 1648 med översten friherre Lars Cruus (1621
—56); en av henne förf, självbiogr. (utg. 1908
av S. Leijonhufvud) är enastående i vår
1600-talslitteratur genom sin intimt personliga friskhet.
1) Henrik Klasson H., militär (trol. 1513
—95). Han var kammarråd 1539—42, deltog i
fälttåget mot Nöteborg 1555 och var lagman i
södra Finland 1549—61. H. var rådgivare åt
hertig Johan i Finland, övergick 1563 på Erik
XIV:s sida och fick höga befälsposter. Under
Johans regering var han till en början i onåd men
anlitades snart åter i det ryska kriget under
1570-talet. 1582—86 innehade han olika
ståthållarämbe-ten i Finland. — Litt.: Biogr. på finska av K.
Blomstedt, 1 (1921).
2) Klas Kristersson H., den föreg:s brorson,
friherre till Åminne, lant- och sjömilitär (omkr.
1518—66). Han blev under Gustav Vasas ryska
krig 1555 en av
befälhavarna för
krigsfolket och 1556
ståthållare i Viborg. 1561
omtalas H. som
riksråd och blev s. å. frih.
Som Erik XIV :s
sändebud förmådde han
s. å. Reval att giva
sig under Sverige. H.
verkade därefter för
svenska väldets
utbredande s. om Finska
viken. Under
nordiska sjuårskriget (1563
—70) anlitades H.
först vid hären som fältmarskalk men utnämndes
1564 till ”överste amiral”. Som sådan besegrade
han 14 aug. vid Ölands s. udde den dansklybska
flottan. I maj 1565 tillintetgjorde han s. om
Bornholm en fientlig eskader och hävde den
blockad, varigenom fienderna ämnade betvinga
Sverige, upptog därpå tull i Sundet, vann 1h en
ny, blodig seger mellan Bornholm och Rügen
och var 1566 fullst. herre i Östersjön. H. erhöll
därpå överbefälet till lands men dog i pest på
väg till gränsen. — Litt.: A. Munthe, ”Svenska
sjöhjältar”, 4 (1902).
3) Karl Henriksson H., son till H.i),
militär (omkr. 1550—1601). Han utmärkte sig bl. a.
vid Revals försvar mot ryssarna 1570—71 och
1577 samt blev 1581 ståthållare i det kort förut
erövrade Narva. H. blev fältöverste i Finland
1584, deltog i fredsunderhandlingarna 1585 och
blev ståthållare i Narva och Ivangorod 1588.
Han utstod 1590 en rysk belägring av Narva;
för att rädda platsen avstod H. genom fördrag
Koporie och Ivangorod men dömdes därför s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
