Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holländska nötboskapsrasen - Holländsk konst - Skulpturen - Byggnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Holländsk konst
416
land ha avelsdjur i stor utsträckning importerats
till Sverige, där den numera vanl. benämnes
svartbrokig låglandsras.
Holländsk konst. Av 1400-talets berömda
nederländska mästare voro flera av nordnederländsk
börd, ehuru de verkade i de s. Nederländernas
konststäder (jfr Flamländsk konst). Dirk
Bouts var bördig från Haarlem; i hans konst
spåras sinne för den atmosfäriska heltonen och
en viss kärv verklighetskänsla. Albert van
Ouwater röjer i sin ”Lazarus’ uppväckelse”,
i Berlin, ett fint ljusstudium och en nära nog
bondsk realism. Båda dessa sidor återfinnas hos
den störste av de från n. Nederländerna bördiga
1400-talsmästarna, Geertgen tot Sint
Jans. Han ställes redan i de äldsta utpräglat
holländska målarnas led. Hit kan man också
räkna Lucas van Leiden, verksam vid
1500-talets början och målsman för en ny,
renässans-betonad och likväl folkligt nationell konst. Det
italienska inflytandet gör sig gällande i det
anspråksfulla måleri, som frodades i kyrkans hägn
och hade representanter i Jan Scorel,
Maar-ten van Heemskerck o. a. Fr. o. m.
1500-talets ingång blir porträttet livligt omhuldat
i n. Nederländerna, och gruppbilder av
skyttegillenas medl. och de välgörande stiftelsernas
styresmän (”regenter”) bli en för dessa trakter
säregen konstyttring. Dessa skytte- och regenttavlor
ha redan från början en fullständigt profan
karaktär, och det världsliga, åt det faktiska
vända sinnet tar ut sin rätt även i altarmålningar,
där man bort vänta andakt och lyftning.
Ingenstädes har så som i 1600-talets Holland en
konst-blomstring varit baserad på de breda folklagrens
konstbehov för egen räkning. Till måleriet
sällade sig en gravyrkonst, som dels med uteslutande
konstnärliga syften övades av målarna själva, dels
tillgodosåg behovet av reproduktioner och
underhållning i likhet med vår illustrerade press.
Konstnärerna utveckla i regel var och en sina
specialiteter, och t. o. m. inom specialiteten odla de sina
egna små motiv. Man är ej landskapsmålare utan
flodmålare som Salomon R u y s d a e 1 och
Jan van Goyen, strandmålare,
skogsmåla-re (Hobbema), målare av stadsbilder (van
der Heyden, B e r c k-H e y d e), man är ej
stillebenmålare utan frukostmålare,
blomstermålare, man målar soldater, man målar bönder (A.
van Ostade), man målar borgerliga
familje-interiörer (I? ieter de Hooch). Varje
stad-av minsta betydenhet har sin ”skola”, sin grupp
av konstnärer, som gärna ägnar sig åt vissa
bestämda ämneskretsar och utbildar en fast tradition
genom flera släktled.
Amsterdam, Haarlem, Leiden, Utrecht och
Delft ha var och en sin skola, men skolorna gå
givetvis in i varandra. Av väsentlig betydelse för
hela utvecklingen blev Haarlemskolans ypperste,
Frans Hals d. ä., och den störste mästaren
i Amsterdam, för att ej säga i hela
Holland, Rembrand t. Hals är den tekniske
befriaren, handlagets geniale virtuos. Rembrandt är
den mästare, som ger det holländska måleriet
makt att tolka det djupaste i folkets själsliv. För
honom och genom honom blir ljuset drama,
färgen vision. Perioden 1625—75 betecknar
höjdpunkten av det holländska måleriet; den
sammanfaller med Hollands politiskt mest lysande skede.
Då verkade landskapets store mästare J. R u y
s-d a e 1, det kalla Ij usets oupphunna skildrare T e
r-borch och Vermeer van Delft,
djurmålarna Paul Potter och A. C u y p. När
Ludvig XIV går anfallsvis till väga mot
generalstaterna, gör den franska smaken ett ännu
mera ödesdigert angrepp på landets måleri, som
får uppleva ett nytt inträngande av främmande
idéer och former. Först efter 1800-talets mitt
växa upp större målarbegåvningar: Josef
Israels, Hendrik Willem Mes da g,
bröderna Jacob, Matthijs och Willem
M a a r i s, J. B. J o n g k i n d m. fl. I
Vincent van Gogh får åter den franska konsten
från Holland en stor originell begåvning.
Skulpturen har aldrig haft någon egentlig
blomstring i Nederländerna. Från äldre tider
märkas några ståtliga gravvårdar med liggande
figurer (t. ex. i Breda och Delft). Vid
1600-talets början framstod också på detta område H.
de Keyser, vars söner Pieter (1595—1676) och
Willem (1603—efter 1674) även voro
skickliga dekoratörer. I konstindustrien märkes särsk.
fajanstillverkningen. En medelpunkt för den
dekorativa skulpturen blev det rikt utstyrda
rådhuset i Amsterdam, i vilket
Antwerpenbildhugga-ren Artus Quellinus d. ä. och hans
lärjunge Rombout Verhulst från
Meche-len arbetat sida vid sida.
Byggnadskonsten. Den holländska
byggnadskonsten fick under 1500-talet sin särprägel.
Bestämmande för denna var dels landets fattigdom
på natursten, som gjorde det ändamålsenligt att
bygga med tegel, dels den borgerliga inriktningen
av dess politiska och kulturella liv. Redan kring
mitten av 1500-talet utvecklades i Utrecht den
stil, som blir utmärkande för den holländska
renässansens monumentala byggen, med röda
tegelmurar, smyckade med ornament och omramningar
kring fönster och dörrar i natursten.
Byggnaderna behålla sin gotiska grundform med höga
trappgavlar och branta tak, och till denna anpas-
Slakthuset i Haarlem, av Lieven de Key. 1602—03.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
