Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Hjäma
350
de båda
lillhjärnshemisfärer-na. Genom bryggkrökens
uppkomst tvingas hjärnrörets
sidoväggar ut åt sidorna,
varigenom f j ärde ventrikelns
golv mitt för kröken blir
mycket brett och sålunda
antar rombform (se fig. i). På
grund härav kallas det fossa
rhomboidalis. Centralt i
fjärde ventrikelns golv äro
viktiga cellmassor el. kärnor
belägna. Från dessa kärnor ta
ett flertal av hj ärnnerverna
sitt ursprung. Genom fjärde
ventrikelns golv passera
dessutom de långa banor, som
förmedla förbindelsen
mellan h. och ryggmärgen (bl. a.
pyramidbanan och de
uppstigande känselbanorna), övre
delen av fjärde hjärnblåsan
tillväxer kraftigt, och härur
bildas 1 i 11 h j ä r n a n
(cere-bellum). Håligheten i den
tredje hjärnblåsan förtränges
under utvecklingen till en
smal kanal, den s. k. h j ä r
n-vattenledningen (aque-ductus cerebri Sylvii, se fig.
3). Ur golvpartierna av denna hjärnblåsa utbildas
de båda förbindelsearmar (pedunculi cerebri),
genom vilka förbindelsen mellan storhjärnan och
övriga delar av centrala nervsystemet säkerställes,
under det att takpartiet i tredje hjärnblåsan av en
längs- och en tvärgående fåra uppdelas i de s. k.
fyrhögarna (corpora quadrigemina). I den
andra hjärnblåsan förtjockas sidoväggarna starkt
och här utbildas de s. k. thalami (se fig. 3), vilka
äro uppbyggda av grupper av grå kärnor. Från
takpartiets bakersta del utvecklar sig t a 11 k o
11-körteln (corpus pineale, glandula pinealis el.
e p i f y s e n), och från det korta golvpartiet bukta
två runda knottror (corpora mamillaria, se fig. 3)
ned. Den första hjärnblåsan uppdelar sig i ett
oparigt mittparti och två sidodelar (jfr fig. 1).
Ur de senare utbilda sig storhjärnans hemisfärer,
medan mittpartiet kvarstår i nära relation till
den andra hjärnblåsan, varjämte dess hålighet
tills, m. den sistnämnda bildar den s. k. tredje
hj ärnventrikeln. Från nedre delen av
mittpartiet utväxa tidigt ögonblåsorna, vilkas
stjälkar senare utvecklas till synnerverna. Bakom
dessas utträde ur h. utbildas en nedåt riktad,
tratt-formig utbuktning (infundibulum, se fig. 3),
vilkens spets tills, m. en från munbuktepitelet
härstammande blåsa utbildas till (undre) h j ä r n b
i-hanget (hypofysen, se fig. 3). De båda
sidodelarnas håligheter utvecklas till storhjärnans
sidoventriklar, och dessa stå på den plats,
där hemisfärblåsorna först utbildades ur det
opa-riga hjärnröret, i förbindelse med tredje
ventrikeln genom var sitt hål {foramen
interventricu-lare Monroi, se fig. 3). Hemisfärblåsorna tillväxa
starkt i alla riktningar, och i deras nedre partier
Fig. 1. Schema över de fem hjärnblåsorna (yl) samt de viktigaste definitiva
hjärndelar, som uppkomma av deras väggar (B).
I telenkefalon, II dienkefalon, III mesenkefalon, IV metenkefalon,
N. myelenkefalon.
förtjockas väggen, i det att mäktiga anhopningar
av ganglieceller här utbildas, basala
gang-1 i e r n a el. corpus striatum. Samtidigt förtunnas
väggen på medialsidan av hemisfärblåsorna starkt,
och inga nervceller utvecklas här. I stället
buktas denna tunna vävnad in i sidoventriklarna av
franslika utskott från den intill hjärnröret
liggande kärlrika mjuka hjärnhinnan (pia mater).
Dessa inbuktningar utgöra de s. k. plexus
cho-rioidei, och av dessa produceras den s. k. c e r
e-brospinalvätskan. Största delen av
denna produceras i sidoventriklarna och flyter
därifrån i en jämn ström genom tredje ventrikeln,
hjärnvattenledningen och fjärde ventrikeln,
varifrån den genom tre öppningar under lilla h.
passerar ut på h:s yta. Den del av
hjärnhemisfär-väggen, som innesluter corpus striatum,
sammansmälter med andra hjärnblåsans sidovägg;
härigenom uppstår av de båda främsta
hjärnblåsorna den bildning, som kallas stora h. (cerebrum).
De båda storhjärnhemisfärerna förbindas ovanför
tredje ventrikeln med varandra genom tvärgående
s. k. kommissurbanor, och av dessa
uppbygges den s. k. hjärnbalken (corpus
callo-sum, se fig. 3). Såväl inom storhjärnhemisfärerna
som inom lillhjärnsanlaget lägger sig den grå
substansen till största delen utanför den vita och
bildar därigenom ett grått barklager. Den grå
färgen är betingad av barkens stora halt av
ganglieceller, under det att hemisfärernas vitglänsande
inre beror på den rikliga förekomsten av
märg-skideklädda nervtrådar i dessa delar. På gr. av
barkens relativt starka tillväxt uppträda fåror
såväl på storhjärnhemisfärernas som på lilla h:s
yta. De mellan fårorna belägna hjärndelarna
kal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
