Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiefilosofi - Historiemålning - Historiett - Historik - Historiker - Historiograf - Historiografi - Historiska skolan - Historisk geografi - Historisk Tidskrift - Historisk tidskrift för Skåneland - Historism - Historion - Hit - Hitchcock, Alfred - Hitis - Hitler, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Historiemålning—Hitler
320
stanta drag el. lagar kunna sägas känneteckna
det historiska skeendet. Kollektivismen anser, att
massrörelserna avgöra historiens gång,
individualismen, att enskilda individer bestämma dess
förlopp och ingiva massorna sina tankar. En
ekonomisk riktning (den historiska materialismen)
finner de historiska drivkrafterna och därmed
även målsträvandet vara av ekonomisk art. Andra
ha angivit som historiens mål den universella
staten, personligheternas utveckling i
samstämmighet med andra (Geijer) o. s. v. — Litt.: G.
Mehlis, ”Lehrbuch der Geschichtsphilosophie”
(1915); G. Aspelin, ”Historiens problem” (1926).
Historiemålning, figurmåleri, som återger
bestämda historiska situationer och händelser. Till
h. hänföras även framställningar ur guda- och
hjältesagan ävensom bataljstycken.
Historie’tt, liten berättelse; anekdot.
Historik, kortare historisk framställning.
Historiker (lat. histo’ricus), historisk forskare,
historieskrivare.
Historiogräf, historieskrivare.
Historiografi, hävdateckning,
historieskrivning; även den historiska vetenskapens historia.
Historiska skolan kallas 1) (mera allmänt)
den forskargeneration, som med B. G. Niebuhr,
A. Böckh och J. Grimm under 1800-talets första
kvartsekel utvecklade de historiska
vetenskapernas principer och metoder under kritik av
upplysningens schemata och den hegelska filosofiens
”konstruktiva” och ”deduktiva” tänkesätt; samt
2) spec. inom rättsvetenskapen den av
C. F. Eichhorn, F. K. v. Savigny och G. F.
Puchta grundade riktning, som förkastar
naturrätten och lägger vikt vid rättens utveckling ur
”folkanden”, sedvanerätten och rättskipningen. —
Bland svenskar räknas främst H. Järta och E.
G. Geijer (före avfallet) till h.
Historisk geografi, den geografiska
framställningen av jordens länder under olika
kulturepoker samt av de förändringar, som jorden
undergått i historisk tid, övervägande genom
människans inverkan.
Historisk Tidskrift, en av Svenska historiska
föreningen fr. o. m. 1881 utgiven tidskrift. H.,
som utkommer med fyra nr årl., efterträdde i
viss mån den av C. Silfverstolpe utg.
publikationen Historiskt bibliotek (1875—80). Den
utgör ett centralorgan för svensk historisk
forskning samt innehåller, utom större uppsatser,
meddelanden och aktstycken samt notiser från den
historiska forskningens fält. En årlig bilaga
utgör Svensk historisk bibliografi. Nuv. red. är
prof. T. Höjer.
Historisk tidskrift för Skåneland, tidskr., utg.
av Skånska landskapens historiska och
arkeologiska förening, utkom 1903—23 med 7 bd. Den
innehåller ett stort antal uppsatser till de skånska
landskapens (Skåne, Halland, Blekinge,
Bornholm) historia, därjämte många viktiga avh. av
L. och C. Weibull i allmän nordisk historia.
Histori’sm se Historicism
Histrion [-ä’n] (lat. hi’strio, urspr. etruskisk
pantomimdansare), skådespelare, vanl. i
nedsättande mening.
Hit, stad i Irak, n. v. om Bagdad, på h.
stranden av Eufrat, som är segelbar hit; 5,500 inv.
Nära H. stora oljeförekomster, från vilka 1932
—34 rörledningar byggdes till
medelhavshamnar-na Haifa och Tripolis.
Hitchcock [hi’t/kåk], Alfred, engelsk
filmregissör (f. 1899). Han debuterade som
filmregissör 1925 med ”Lustgården”. Sitt stora
internationella genombrott gjorde H. 1935 med den
välgjorda och spännande kriminal filmen ”De 39
stegen”. Sedan har H. i en lång rad filmer, de flesta
inspelade i U.S.A., dit H. överflyttade 1939,
befäst sitt rykte som en av samtidens främsta
filmregissörer. Bland hans övriga filmer märkas ”En
dam försvinner”, ”Rebecca”,
”Utrikeskorrespondenten”, ”Illdåd planeras”, Ingrid
Bergman-fil-merna ”Trollbunden” och ”Notorius” samt
”Repet”. 1948 återvände H. till England för att
inspela ”Under Capricorn” (med Ingrid Bergman).
H:s specialitet har varit kriminalfilmen, den s. k.
thrillern, och den rafflande äventyr sfilmen.
Hitis (fi. Hii’ttinen), skärgårdskommun i Åbo
—Björneborgs län, Finland, s. v. om Hangö udd;
no km2, 1,400 inv., svensktalande. Åkern upptar
3 °/o av arealen. I s. H. finnas örö
kustbefästningar.
Hitler, Adolf, Tyska rikets ledare och
rikskansler (1889 20/4—1945 80 A), född i Braunau,
Österrike, son till en tulltjänsteman. Med sin
far flyttade H. tidigt från Braunau och växte
upp i trakten av Linz. Sedan fadern dött, fick H.
av modern tillåtelse att följa sin önskan att bli
målare. Han lämnade skolan 1905, begav sig
1907 till Wien, studerade konst och sökte två
gånger inträde vid konstakademien men
avvisades. Emellertid dog H:s mor 1908, och snart
stod H. utan existensmedel. Han kvarblev i Wien,
försörjde sig med tillfälliga arbeten av olika
slag, dekorerade möbler, sålde egna oljetavlor
och akvareller och levde tidtals i ren misär.
Redan under sin tid i Wien började H. syssla
med politik. Han opponerade mot den bestående
auktoriteten, mot den österrikiska staten, dess
kej sardynasti och representation. Han fattade ett
intensivt hat mot de ”marxistiska” läror, som han
stötte på i sin dåv. omgivning. Han blev en tysk
nationalist, som såg ned på övriga folkslag, icke
minst judarna, samt en stortysk, för vilken Tyska
riket var det verkliga fäderneslandet. Dit begav
sig H. 1913, då han lämnade Wien och slog sig
ned i München, där han under torftiga villkor
försörjde sig som affischmålare. Vid
krigsutbrottet 1914 ingick H. som frivillig i tyska armén,
tjänstgjorde under kriget vid västfronten som
ordonnans och blev korpral. Han visade sig som
soldat rådig och tapper; i aug. 1918 belönades
han med Järnkorset av 1 :a klass. I okt. s. å. blev
H. gasförgiftad och upplevde den tyska
kapitulationen på ett militärsjukhus. Efter utskrivningen
härifrån begav han sig till Bayern och anslöt
sig till sitt gamla regemente. Under den
bayerska rådsrepubliken vistades han i München och
var efter dennas fall i maj 1919 verksam som
antikommunistisk angivare. Han var med bland
de officerare och soldater, som med alla
me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
