Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia - Historia Norvegiæ - Historicism, historism - Historiefilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historia Norvegiæ—Historiefilosofi
317
sin fulla utveckling. Till dessa sluta sig under
det senare 1800-talet och 1900-talet t. ex.
M omms en, E. Meyer och Meinecke.
Även i Frankrike vann historieskrivningen under
1800- och 1900-talen en hög blomstring genom
Mignet, Michelet, Guizot, Taine,
Sorel, Vandal och La vis se. Englands
största namn ha varit Macaulay, Th. C a
r-1 y 1 e, S. R. Gardiner och S e e 1 e y. I
Ryssland märkas K a r a m s i n och S o 1 o v j ev,
i Italien Ferrero, i Sverige, där på
1700-talet O. v. Dalin, S. Lagerbring och J.
Hallenberg utfört ett värdefullt
förberedande arbete, E. G. G e i j e r, A. F r y x e 11, C.
G. Malmström, C. T h. O d h n e r, H.
Hjärn e, L. Weibull och G. Carlsson,
i Danmark C. F. A 11 e n, K. S. A. E r s 1 e v
och J. A. F r i d e r i c i a, i Norge E. S a r s
och Y. Nielsen.
Historiska sammanslutningar äro av skilda
slag: allmänna föreningar, lärda akademier,
föreningar i syfte att utforska ett visst
landområdes el. en stads h., föreningar, som ägna sitt
intresse åt en viss tidsperiod, en viss
näringsgrens el. en viss institutions h. Den allmänna
svenska historiska föreningen är Svenska
historiska föreningen, grundad 1880, dess danska
motsvarighet Dansk historisk förening, grundad
1840, dess norska Norsk historisk förening,
grundad 1870, och dess finländska Finska historiska
samfundet, grundat 1875. Kungl. sällskapet för
utgivande av handlingar rörande Skandinaviens
h. är ett lärt sällskap av akademityp. Bland
lokalt verksamma historiska sällskap kunna som
olika typer nämnas Jämtlands läns
fornskrifts-sällskap (Jämtlands h.), De skånska landskapens
historiska förening (Skånes, Hallands och
Blekinges h.), Samfundet S:t Erik (Stockholms h.),
Sjöhistoriska samfundet, Karolinska förbundet
(stormaktstidens senare skede).
Den allmänna svenska historiska tidskr. är
Historisk tidskrift, utg. av Svenska historiska
föreningen sedan 1881. Sedan 1928 utger L.
Weibull Scandia. Tidskrift för historisk forskning.
Ledande tidskr. i Danmark är sedan 1847
Historisk tidsskrift, i Norge sedan 1871 en tidskr. med
samma namn. Motsv. svenskspråkiga publikation
i Finland heter Historisk tidskrift för Finland
sedan 1915 och finskspråkiga Historiallinen
aikakauskirja sedan 1903. Bland tyska tidskr., av
vilka några nedlagts efter den
nationalsocialistiska revolutionen, märkas bl. a. Historische
Zeit-schrift, Historische Vierteljahrschrift och
Histo-risches Jahrbuch. Hansische Geschichtsblätter,
som behandlar Hansans h., har betydande
nordiskt intresse. Viktiga franska historiska tidskr.
äro Revue historique, Revue des questions
histor-iques, Revue d’histoire diplomatique och Revue
de synthèse historique. English Historical Review
är ledande engelsk, The American Historical
Review ledande nordamerikansk historisk tidskr. —
Litt.: E. Bernheim, ”Einleitung in die
Geschichts-wissenschaft” (4æ uppl. 1926); K. Erslev,
”Historisk teknik” (2:a uppl. s. å.).
Historia Norvegiæ, en kort fornnordisk
his
318
toria på latin av en obekant klerk, trol. från
omkr. 1200. Handskriften är från 1400-talet (utg.
av G. Storm, ”Monumenta historica Norvegiæ”,
1880).
Historici’sm, h i s t o r i s m, den världs- och
livsuppfattning, som ensidigt vill förklara allt
genom de historiska kategorierna ”individualitet”
och ”utveckling”. H. tog fart i början av
1800-talet, då den ”historiska skolan” bröt med den
härskande rationalistiska universalismen. Redan
E. G. Geijer och Ranke insågo h:s begränsning:
dess etiska och politiska relativism; och man har
sökt filosofiskt övervinna h. genom att uppvisa
möjligheten av allmängiltiga normer. — Litt.: E.
Troeltsch, ”Der Historismus und seine
Proble-me” (1922).
Historiefilosofi är en betraktelse över det
historiska förloppet i dess helhet med hänsyn till
de mänskliga värdenas art och öde. H:s
huvudfrågor äro, om det historiska skeendet har att
uppvisa ett sammanhang, en utveckling och ett
mål, och huru dessa äro att bestämma, kort sagt,
om historien har en mening. Kristendomen har
först inspirerat den historiefilosofiska
spekulationen; den historiska utvecklingstankens frö har
varit föreställningen om en mänsklighetens
frälsare. Augustinus framställde Gudsstatens
tillkomst enligt Guds frälsningsplan. Denna
spekulation, fortsatt under medeltiden (Dante),
sönderföll med de politiska och religiösa makter, på
vilka den stödde sin tro. Ett andra uppsving fick
tron på mänsklighetens fortskridande genom den
enhetliga kultur, som på 1700-talet spreds över
Europa. Upplysningstiden fattade tanken om
möjligheten av ett människosläktets fullkomnande
inom livets jordiska ram och med människans
egna krafter. Voltaire har infört uttrycket
historiens filosofi, varmed han dock menade
universalhistoria. Den begynnande romantiken
framförde traditionens begrepp. Sammanförandet av
detta begrepp med det tidigare målbegreppet
bildade förutsättningen för en historisk
världsåskådning el. föreställningen om det historiska
förloppet som en sammanhängande, värdestegrande
process. Herder, som sökte genomföra denna tanke
och angav fullkomning i humanitet som historiens
mål, är den romantiska h:s fader. De efterkantska
metafysikerna Schelling, Fichte och Hegel sågo i
människans historia världsandens egen
utvecklingsprocess. Biologiens landvinningar på
1800-talet väckte förhoppningar att inordna
människans historia inom naturens skeende. Herbert
Spencer är den biologiserande h:s främsta namn.
En reaktion mot dennes evolutionsfilosofi uppstod
dock snart i Tyskland. Heinrich Rickert tog till
uppgift att strängt skilja de naturvetenskapliga
och de historiska begreppen. Han är därmed
skaparen av en historiens logik. De historiska
vetenskaperna bilda enl. honom individuella begrepp
om företeelser, som blott en gång finnas.
Rickert hävdar därvid bestämt, att
historieskrivningen som vetenskap själv icke värderar; den
sätter blott företeelsen i relation till ett värde,
vare sig dess insats därvid är förstörande el.
uppbyggande. Hit hör frågan, huruvida
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
