Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halmstad - Historia - Halmstad (härad) - Halmstad (kontrakt) - Halmstad (socken) - Halmstad—Bolmens järnväg - Halmstadgruppen - Halmstad—Nässjö järnvägar - Halmstads järnverks ab. - Halna - Halobates - Halofenomen el. ringfenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
Halmstad—Halofenomen
760
1450, 1468, 1483 och 1512). Även som
gränsfästning spelade H. en viktig roll; 1434 och 1436
intogs staden av Engelbrekt och 1534 av Johan
Turesson (Tre rosor), som av Gustav Vasa sänts
till Kristian III:s hjälp mot Kristian II. Under
nordiska sjuårskriget utkämpades heta strider om
H.; svenskarnas stormanfall under Erik XIV :s
eget befäl (1563) misslyckades, och staden
förblev sedan i danskarnas våld, tills den genom
freden vid Brömsebro 1645 avträddes till Sverige.
— Slaget vid H. kallas den strid, som 17
aug. 1676 utkämpades mellan svenskar och
danskar vid det s. om staden belägna F y 11 e b r o
och som slutade med svenskarnas fullständiga
seger.
Halmstad, härad i Hallands län, mellan
Kattegatt, n. om Halmstad, och Smålandsgränsen;
641,01 km2, 13,469 inv. (1951). Socknar:
Kinna-red, Torup, Slättåkra, Kvibille, Holm, övraby,
Vapnö, Söndrum, Harplinge, Steninge, Rävinge
och Getinge. H. ingår i Hallands s. domsaga
(tingsställe Halmstad), Halmstads fögderi och
Halmstads kontrakt.
Halmstad, kontrakt i Göteborgs stift.
Omfattar n pastorat: Drängsered och Krogsered;
Vessige och Askome; Abild; Årstad och Asige;
Slöinge och Eftra; Getinge och Rävinge;
Harp-linge och Steninge; Söndrum och Vapnö;
Halmstad, övraby och Holm; Slättåkra och Kvibille;
Torup och Kinnared.
Halmstad, socken i Malmöhus län, Luggude
härad, på slätten n. ö. om Landskrona, nära
Söderåsens fot; 27,35 km2, 348 inv. (1951). I n.
skogiga grus- och moränkullar. 2,063 har åker.
Egendomar: Duveke, Halmstadgård, Loarp,
So-fielund och Bullstofta. Av den gamla, romanska
kyrkan återstår blott tornet. Ingår i H:s och
Sireköpinge pastorat i Lunds stift, Luggude s.
kontrakt; tillhör storkommunen Kågeröd.
Halmstad—Bolmens järnväg, spårvidd 1,067
m, 64 km lång, öppnades för trafik 1889,
förvärvades av staten 1947 och införlivades i
drifthänseende med de s. k. Blekingejärnvägarna, med
vilka den står i förbindelse genom linjen
Karlshamn—Vislanda—Bolmen.
Halmstadgruppen, en 1929 med stöd av
maskiningenjör Egon östlund grundad
sammanslutning av sex målare, några av dem från
Halmstad el. dess närhet, och tidigare ibland benämnda
halmstadskolan. De ha mottagit starka
intryck av Gösta Adrian-Nilssons kubistiska och
konstruktivistiska teorier men därpå efter
bekantskap med exempelvis Léger, Ozenfant och
Archi-penko övergått till ett surrealistiskt
framställningssätt; detta har dock under senaste åren
starkt modererats. H. utgör kärntruppen av
svenska surrealister. Medl. äro Sven Jonson,
Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner, bröderna Erik
och Axel Olsson samt Esaias Thorén. — Litt.:
F. Holmér, E. Lindegren och E. östlund, ”H.”
(1947).
Halmstad—Nässjö järnvägar, spårvidd 1,435
m, längd 411 km, på sin tid ett av Sveriges
större enskilda järnvägsföretag. Linjen Halmstad—
Nässjö, 196 km, öppnades för trafik 1877—82,
sidolinjerna Vaggeryd—Jönköpings hamn, 35 km,
1894, Torup—Hyltebruk, 12 km, 1898 och 1909,
Reftele—Gislaved, 19 km, 1901, Kinnared—Ätran,
18 km, 1885 och 1887 samt Landeryd—Falköping,
131 km, 1906—07. Sistn. bandel utgjorde dock
till 1917 ett eget företag under namn av Västra
centralbanan. H. förvärvades 1945 av staten och
införlivades s. å. med SJ. Samtidigt
förstatligades H:s biltrafik, omfattande över 1,000 km
trafikerad linjelängd.
Halmstads järnverks ab. driver järnverk med
martinverk och valsverk i Halmstad.
Tillverkningen utgöres av handelsjärn, spec.
armerings-järn och valstråd samt profiljärn och bandjärn.
Bolaget, som grundades 1916 och ombildades 1921,
har 1,8 mkr i aktiekapital och c:a 230 anställda.
Halna, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, utmed Viken; 27,52 km2, 458 inv. (1951).
Odlad slätt och skogsåsar i s., skog och myr i
n. 675 har åker. Kyrkan av sten byggdes 1895.
Ingår i Undenäs och H. pastorat, Skara stift,
S. Vadsbo kontrakt; tillhör storkommunen
Undenäs.
Halo’bates, 200I., se Vattenlöpare.
Halofenomen el. r i n g f e n o m e n, den
grupp ljusföreteelser på himmelen, vilka
väsentligen förklaras genom ljusets reflexion, brytning
el. reflexion och brytning förmedelst i luften
svävande iskristaller. Som ljuskälla, vilken
samtidigt bestämmer fenomenens plats på himmelen,
ifrågakommer solen el. månen. Vanligast är den
ljusa ring med 22° radie kring solen (solgård
el. 22°-ring kring solen), som givit fenomenet
dess namn (av grek. ha’lon, tunnband). Dess
rätt skarpa innerkant är livligt röd, utåt följer
gult och någon gång grönt, varefter en avtagande
färglös ljusning ansluter sig. Hela ringen är ej
alltid synlig utan ofta blott fragment av denna.
Månringen (m å n g å r d) visar ofta färgerna
brunt (inåt) och därefter grönt. Till denna ring
sälla sig understundom dels bisolar el. bimånar,
dels större ringar, cirklar, bågar, ellipser,
pelare el. kors, av vilka somliga äro så sällsynta,
att de iakttagits blott en enda gång. Berömda
ex. på ovanligt fullständiga h. omtalas från Rom
1630, Danzig 1661, Petersburg 1794, Stockholm
(”Vädersolstavlan”) 1535.
Förklaringen bygger på de olika tänkbara
prismavinklarna i en iskristall (6o° brytande kant
viktigast) och på det räkneresultatet, att en
övervägande ljusmängd brytes just i den riktning,
som motsvarar minsta riktningsändringen hos en
ljusstråle vid gång genom ett isprisma
(”minimi-deviationen”). Denna riktningsändring är minst
för det röda ljuset, varigenom denna färg kommer
att synas bjärt och oblandad vid 22°-ringens inre
sida; de följ, färgerna i spektrum blandas mer
och mer med de föregående, som i mindre
utsträckning brutits mer, än som motsvarar
minimi-deviationen, varigenom på yttersidan nästan vitt
ljus uppstår. Förutsättning för att tydliga
ljusfigurer skola uppstå på himmelen vid de urspr.
parallella solstrålarnas gång genom den av
iskristaller fyllda luften är, att likartade kristaller
äro i tillräckligt antal på samma sätt orienterade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
